Tänkte jag skulle försöka lägga mig i lite snack på sidan...
Låt se, enligt min mening är det fruktansvärt svårt att bar a ta ut en karaktär som man anser "vara den bästa". Jag ser rollspel mer som en helhets syn, det är inte bara ens egna rollspelande som räknas, det är minst (om inte mer) upp till de man spelar med att få fram den rätta atmosfären.
Jag har tidigare spelat med såpass tråkiga rollspelare som ser rollspel mer som ett spel, än att spela en roll, och det är först nu på senare år som jag hittat andra jag kan spela med.
Med den mest aktiva gruppen började vi spela Mutant 2, en gammal klassiker som ofta glöms bort. Där spelade jag en Mullvad som var en riktig fixare. Han tillsammans med en nedsupen (blev det efter ett tag i alla fall) Estländare bildade en bra kombination. Det blev stora rollspels insatser och Sergei (Estländaren) och Alfons (min karaktär) blev goda vänner. Det hela slutade dock olyckligt med att min mullvad offrade sig för en granat...
En annan åsikt är att om man vill ge sin karaktär mycket ska man utveckla den mellan spelmötena. En bra sak är att skriva krönika åt karaktären. I mutant 2 kampanjen blev det Sergei o Alfons som skrev krönika, i Tidningsform. Nytt, inspereande för de andra spelarna och stort fjäsk för spelledaren (hehehe)
[--- Jan Arenö ---]
