Nekromanti Grönt Apocolyps World, med hästar och parasiter

[w176]

Copy pastar från G+, därav enegelska.

Green Apocalypse World, with horses and parasite colds!
I got to try Apocalyps World by +Vincent Baker for the fist time tonight. I tried a really brief session of Moster Hearts at one of Wilhelm Person (wilper) potluck cons, Monster Hearts rocked, and because all the buzz about AW my expectation was set very high.

It was awesome. Joel Nordström (gnomvid) ran the game, and Malin Forsberg (korpa) , Linn and I played. We going to play a "real" campaign of AW in the autumn, but decided to try the system in a mini campaign first.

We made a green Apocalypse World, where the forest and nature had broken down civilization during our parents generation. Now human lived as nomads, always on the move, because if you stayed to long nature became hostile.

Malin played The Chopper, Goldy, and what really set the tone of the gang was that the chopper gang rode horses and called them self the Horde.

The Horde had be hired to protect The Jones family as the ventured cross the land to find a new safe place. The Jones family was a extended family/tribe of about 200 people, lead by Granny Jones. An ancient matriarch.

I played the Brainer, Sundown Jones, a grandchild to Granny Jones. Sundown was an awkward teenager and bit outcast because of her/his powers , but very loyal to Granny. He/she was useful to the Jones family, butt no one but granny touched Sundown willingly.

Linn played the Angel, "Dr T", a doctor the Jones Family found two years ago alone in the woods. She was silent about her background, but dedicated to finish her masters work to find a cure for the Parasite Cold.

The Parasite Cold was an AIDS like disease, submitted by body fluids, or by skin contact.

The Horde had a debt to some slavers. Goldys second in command, Pinky longed to take over the Horde, and was going to stab Goldy in the back at the first possible occasion.

One member of the Jones Family had a case of the Parasite Cold, which Dr T kept hidden, because she was only one ingredient short of being able to make a cure. And because the patient would be killed if anyone knew he carried the virus. As long as her patient followed her advice and didn't touch anyone, it was worth the risk to keep him alive....

The story kicked off when the caravan reached a pass in the mountains held by the slavers, and at the same time it became clear that Dr T patient had passed on the virus to his pregnant wife.

Then... Everything became awesome.

At the end of this session, Sundown was shot in the stomach, and fell into unconsciousness after infecting the slavers with the parasite. Goldy killed her second in the command, but discovered to late that she been drugged en fell unconscious. Dr T, who ordered to have Goldy drugged was just about to venture out into the very dangerous forest to find the last ingredient for the cure.

Win and Awesome. We going to run one more session to see how things go, and then we will start our "real" AW campaign.

 

[Mekanurg]

Coolt -- jag gillar vinklingen Naturens gröna hämnd.

 

[GnomviD]

• ... vad som är dealen med Granny.
• ... om Goldie kommer att kunna hålla kontroll över sitt gäng.
• ... vem mer som kommer bli sjuk, och om smittan kommer kunna stoppas.
• ... vad Doc T kommer finna i Den förgrenande stigens skog, och om hon tar sig ut (jag måste skriva en Move för det där!).
• ... om Sundown kommer ta sig tillbaka till Jones-familjen, och om de kommer släppa in henne.

 

[Mogger]

Nu verkar ha något skönt på gång här! Glöm inte att posta fortsättningen.

 

[w176]

Oh ja. Allt handlar om beröring. I Sundowns första konflikt med Pnky när hen belv tvångskysst var awesome.

För övrigt är Sundowns genus intressant. När jag glömmer att säga "Hen" är sundown en "Han", men för resten av spelgruppen verkar "Hon" dominera.

 

[w176]

Vi avslutade minikampnjen i helgen. Och andra spelmötet rockade också. Bland mina bästa rollspels upplevelesr, och helt klart den bästa minikampanjen.

Och! Det slutade med att var och en av karaktärerna gjorde en riktigt stor självuppoffring. Vilket kändes coolt, och lite överraskande då AW lickos handlar om att spela stenhårda cyniska överlevare.

I slutet av förra spelmötet så var ju två av rollpersonerna medvetslösa. Bara Doc T var vid medvetande.

Storyn börjar med att Doc T äntligen har lyckats bege sig av mot Skogen (med stort och hotfullt S) men passerar vägen som leder upp till slavlägret.

Hon ser en häst, med en skadad och medvetslös person uppbunden i sadeln, och ännu en person som kommer vacklande, med händerna bunna bakom hästen. Sundown, medvetslös, skjuten i buken och med en varing inskuren i bröstkorgen, och en bunden och utmärglad slav.

Goldie, vår chopper vaknar upp ur sin drogade sömn på en häst, när hennes häng var upptagna med och bråka om det skulle sälja henne till slavhandlarna eller inte.

Se gick det utför. Spelmötet delade upp sig så Goldie och hennes gängs last stand mot slavhandlarna och Doc T ochSundown sökande efter boten löpte paralellt. Men Dramaturlogin höll ändå ihop.

I slutändan så offrande Goldie genom att knuffa bort sin älskare undan från granatelden för att själv sprängas.

Sundown offrade sitt liv (men lyckades stjäla tillbaka det) för att DocT skulle kunna ta ut blomman som war nyckeln till boten mot parasiten från skogen.

Och DocT offrade sitt eget sinne för att hennes kropp skulle kunna finna vägen ur skogen med blomman.

Awesome.

 

[Sodivra]

Awesome.

Awesome.

Jag är imponerad (är det rätt ord?) av att ni satsar på en minikampanj på två möten och får det att funka så bra. Fan vad fett att spela två möten och sedan direkt känna
att det var det bästa / en av de bästa.

AW's råhet, och att alla SLP har namn och personlighet, gör att ömhet och självuppoffring också blir ett tema i spelet tycker jag, och ett av de stora temana därtill. Man drivs till att kompensera för råheten med mänsklighet, och mänskligheten kontrasterar och syns så väl mot bakgrunden av kyla och omänsklighet. Man måste söka upp även det, för att överleva, liksom.

Vi startade en kampanj ikväll, och jag spelar choppern Dead Eyes. Min främsta scarcity är inte kulor, bensin eller mat... utan någon att skeda med inatt. Det som är mest farligt för mig är inte vildmarken, gänget eller bosättningarna.... utan att det finns personer jag ligger med fastän det inte är bra för mig eller för gänget. Follow their body parts!

 

[GnomviD]

Jag är imponerad (är det rätt ord?) av att ni satsar på en minikampanj på två möten och får det att funka så bra. Fan vad fett att spela två möten och sedan direkt känna
att det var det bästa / en av de bästa.

Tanken från början var att vi bara skulle spela en first session som ett demo av spelet, men efter första passet kände vi oss inte riktigt färdiga. Så då blev det ett andra. Men ja, det var riktigt häftigt att köra så kort och känna att "ja, det här blev bra".

Jag tycker iofs att AW är bra att skapa fullkomligt skoningslöst kortforms-spel. Spelar man riktigt djärvt blir det ju fruktansvärt grisiga berättelser, och i kortform vågar man ju verkligen släppa ut det, och trycka stenhårt på allas knappar och känsliga punkter (kanske som SL speciellt, dök just en tanke upp i huvvet).

AW's råhet, och att alla SLP har namn och personlighet, gör att ömhet och självuppoffring också blir ett tema i spelet tycker jag, och ett av de stora temana därtill. Man drivs till att kompensera för råheten med mänsklighet, och mänskligheten kontrasterar och syns så väl mot bakgrunden av kyla och omänsklighet. Man måste söka upp även det, för att överleva, liksom.

Asballt. Och du har en väldans poäng. Det där ska jag ta med mig.

Planen är att vi ska dra igång en ny kampanj, kanske framemot slutet av september, med samma gäng och kanske nån mer. Det ser jag fruktansvärt mycket fram emot.