Det är inte banans (avsaknad av) flackhet som gör det svårt att sikta på långa avstånd. Då är riktmedel klart mycket viktigare. Den stora grejen är dock skytten - det är där begränsningen ligger, inte i kulbanan.
Och det hela är mycket enkelt: en person som håller ett kort vapen med en hand har stor rörlighet men taskig kontroll över vapnet. Rörelserna hos vapnet blir stora och precisionen låg. Kulbanan spelar i sammanhanget inte någon roll, emedan den står för en felprecision på en meter på hundra meter, medan skytten står för bra myckte större felprecision än så. Därav suger pistoler på hundra meter, och används på kortare avstånd än så.
En person som håller ett längre vapen med båda händerna har mycket bättre kontroll över sitt vapen. Trots det så är felprecisionen från banan fortfarande max en meter på hundra meters avstånd, medan felprecisionen från skytten är större än så. Trots att banan på en AK5 är mycket flackare än banan från k-pist m/45B så är de båda vapnen i praktiken oanvändbara på avstånd över hundra meter - inte för att vapnet inte når längre eller banan är för flack, utan för att skytten inte kan träffa en lada inifrån på hundra meter med adrenalin sprutande ut under hjälmkanten (att kompisens kula inte kan penetrera en jacka ens på hundra meter gör ju sitt till att man inte vill använda den på långt håll).
Det enda fall där kulans räckvidd och banans flackhet verkligen spelar roll är specialfallet prickskytte. Det intressanta är dock att prickskyttar faktiskt är rätt ovanliga. För i princip alla andra soldater så kommer banans flackhet aldrig att påverka precisionen lika mycket som deras eget hanterande av den.