DanielSchenstrom1
Veteran
På en planet i en galax har en art utvecklad teknologi som lyder deras minsta vinkar, som ger dem mat när de behöver, reglerar temperaturen runt dem, städar deras boplatser och håller dem friska och långlivade. Maskinerna reparerar sig själva vid behov och en dag behövs inte längre några som överser systemet. Alla är fria att göra vad de vill och maskinerna gör sitt bästa för att hjälpa dem. Det tar många många år, men kunskapen om maskinerna dör till slut ut och vetenskapen ersätts av en tro att allt det som gör livet gott att leva för vår art är magi. Man behöver bara tänka något så sker det ju.
Århundraden går. Vidskepelse och gudadyrkan har ersatt teknologin. Deras galax har sedan tusentals år kolliderat med en annan men under de föregående århundradena har detta blivit allt mer synligt. Man tror att detta är något stort och farligt och nu när det kommer närmare har konstiga saker hänt. Växter dör, personer dör. Personer får panik, och ber till sina gudar om hjälp att slå tillbaka mot detta okända hot som anfaller dem.
Maskinfabrikerna surrar igång…
________________________________________________
För 8000 år sedan kom domedagen för det Irelliska imperiet i form av ett enormt stridsskepp. Planeter förstördes och oräkneliga miljarder dog och Imperiets flotta sköts till rymdstoft. I ett desperat försök att rädda sin civilisation skickades koloniskepp till alla potentiellt livsuppehållande planeter som man kände till. Man upptäckte att krigsskeppet verkade känna av aktiva livsformer, teknik och kommunikation och på de nya världarna slog man upp enorma fästningar med sensorstörande kraftfält och satte sig i stasis.
Sen ett par hundra år har Imperiet vaknat till liv och börjat återta kontakten med sina kolonier. Det går långsamt då mycket teknologi fallerat med tiden och stjärnkartorna inte är kompletta.
__________________________________________________
Snörike
I det snötäckta kull och bergslandskapet bor darhonnerna, långa, gängliga humanoider, med grovt knottrigt grått skinn. De har inga synorgan, utan upplever sin omvärld genom dofter, ljud, och vibrationer. Deras språk låter som raspanden och knarranden i olika tonlägen och tempon.
De lever i stora familjegrupper kallade korer som alla styrs på det sätt som de etablerat sedan tidigare. Darhonnerna som helhet styrs inte av någon, men på stora festmöten mellan flera korer möts korernas äldste för att utbyta information och diskutera.
Darhonnernas historia noterar tre tidsåldrar. Den gamla tiden var den varma tiden. Det var på den tiden darhonnerna gavs Snörike som sitt land, innan gudarna satte upp de genomskinliga magiska murarna.
Vinterns ankomst är den andra tidsåldern. Med den kom också många av de tänkare och tidiga civilisationsbildarna som byggt upp den samhällsordning som råder idag.
Den tredje åldern är nu. Snön har långsamt börja försvinna, det blir varmare. Och med värmen blir darhonnerna långsammare i både rörelse och tanke.
I floddalarna har flera korer gått sammat och konstruerat två stora byar och de bjuder in de korer som vill att komma dit och bo där.
Det finns två andra länder, på vardera sida om de magiska murarna, separerade av gudarnas palats.
På ena sidan finns regnbågsmännen. De finns i flera olika former och färger och de susar genom luften istället för att färdas på marken. De bor i stora städer av tjock metall, efterhärmandes gudarnas palats. De kommunicerar inte med darhonnerna, men verkar ibland titta på dem.
På andra sidan finns kimanerna. De är också humanoider, kortare, kraftigare än darhonnerna med hårmaner och sjungande vibrerande röster. Det sägs att de kommunicerade mycket med darhonnerna under tiden då vintern kom. Nu kommer de ibland till muren och kommunicerar helst med dem från floddalsbyarna.
Snörike kommer vara ett av tre rollspel satt i samma värld. De andra heter Eldslandet och Grönskans härskare, eller härskara.
__________________________________________________
Gryning
Det börjar uppstå hål i de magiska murarna. I gudarnas palats börjar ljus tändas bakom tornens fönster. Kimanerna och darhonnerna kan för första gången möta varandra. Händelserna i Gryning ändrar förhållandena för de olika arterna. De gör också att man kan spela Regnbågsmännen.
Gryning är en kampanjmodul till Snörike, Eldslandet och Grönskans härskare/härskara. Gryning är en metaberättelse. Man kan köra alla rollspelen separat utan den, utan den är bara en extra berättelse och utveckling om man vill ha den. Den är den första av 4 planerade metaberättelsemoduler. Äventyren som jag namndroppar nedan räknar med att i alla fall delar av Gryning inträffar.
Regnbågslandet
Regnbågsmännens land detaljeras.
Fasans borg (Äventyr)
Skräckens slott (Äventyr)
Sömnens stad (Äventyr)
Askans fästning (Äventyr)
Ljusets grav (Äventyr)
__________________________________________________
Mmm, namnet på de sista tre kampanjdelarna tänker jag inte droppa nu. Och det här är nästan allt jag har, så ni får hemskt gärna tycka, komma med förslag, bua ut koncept och allt sånt.
Århundraden går. Vidskepelse och gudadyrkan har ersatt teknologin. Deras galax har sedan tusentals år kolliderat med en annan men under de föregående århundradena har detta blivit allt mer synligt. Man tror att detta är något stort och farligt och nu när det kommer närmare har konstiga saker hänt. Växter dör, personer dör. Personer får panik, och ber till sina gudar om hjälp att slå tillbaka mot detta okända hot som anfaller dem.
Maskinfabrikerna surrar igång…
________________________________________________
För 8000 år sedan kom domedagen för det Irelliska imperiet i form av ett enormt stridsskepp. Planeter förstördes och oräkneliga miljarder dog och Imperiets flotta sköts till rymdstoft. I ett desperat försök att rädda sin civilisation skickades koloniskepp till alla potentiellt livsuppehållande planeter som man kände till. Man upptäckte att krigsskeppet verkade känna av aktiva livsformer, teknik och kommunikation och på de nya världarna slog man upp enorma fästningar med sensorstörande kraftfält och satte sig i stasis.
Sen ett par hundra år har Imperiet vaknat till liv och börjat återta kontakten med sina kolonier. Det går långsamt då mycket teknologi fallerat med tiden och stjärnkartorna inte är kompletta.
__________________________________________________
Snörike
I det snötäckta kull och bergslandskapet bor darhonnerna, långa, gängliga humanoider, med grovt knottrigt grått skinn. De har inga synorgan, utan upplever sin omvärld genom dofter, ljud, och vibrationer. Deras språk låter som raspanden och knarranden i olika tonlägen och tempon.
De lever i stora familjegrupper kallade korer som alla styrs på det sätt som de etablerat sedan tidigare. Darhonnerna som helhet styrs inte av någon, men på stora festmöten mellan flera korer möts korernas äldste för att utbyta information och diskutera.
Darhonnernas historia noterar tre tidsåldrar. Den gamla tiden var den varma tiden. Det var på den tiden darhonnerna gavs Snörike som sitt land, innan gudarna satte upp de genomskinliga magiska murarna.
Vinterns ankomst är den andra tidsåldern. Med den kom också många av de tänkare och tidiga civilisationsbildarna som byggt upp den samhällsordning som råder idag.
Den tredje åldern är nu. Snön har långsamt börja försvinna, det blir varmare. Och med värmen blir darhonnerna långsammare i både rörelse och tanke.
I floddalarna har flera korer gått sammat och konstruerat två stora byar och de bjuder in de korer som vill att komma dit och bo där.
Det finns två andra länder, på vardera sida om de magiska murarna, separerade av gudarnas palats.
På ena sidan finns regnbågsmännen. De finns i flera olika former och färger och de susar genom luften istället för att färdas på marken. De bor i stora städer av tjock metall, efterhärmandes gudarnas palats. De kommunicerar inte med darhonnerna, men verkar ibland titta på dem.
På andra sidan finns kimanerna. De är också humanoider, kortare, kraftigare än darhonnerna med hårmaner och sjungande vibrerande röster. Det sägs att de kommunicerade mycket med darhonnerna under tiden då vintern kom. Nu kommer de ibland till muren och kommunicerar helst med dem från floddalsbyarna.
Snörike kommer vara ett av tre rollspel satt i samma värld. De andra heter Eldslandet och Grönskans härskare, eller härskara.
__________________________________________________
Gryning
Det börjar uppstå hål i de magiska murarna. I gudarnas palats börjar ljus tändas bakom tornens fönster. Kimanerna och darhonnerna kan för första gången möta varandra. Händelserna i Gryning ändrar förhållandena för de olika arterna. De gör också att man kan spela Regnbågsmännen.
Gryning är en kampanjmodul till Snörike, Eldslandet och Grönskans härskare/härskara. Gryning är en metaberättelse. Man kan köra alla rollspelen separat utan den, utan den är bara en extra berättelse och utveckling om man vill ha den. Den är den första av 4 planerade metaberättelsemoduler. Äventyren som jag namndroppar nedan räknar med att i alla fall delar av Gryning inträffar.
Regnbågslandet
Regnbågsmännens land detaljeras.
Fasans borg (Äventyr)
Skräckens slott (Äventyr)
Sömnens stad (Äventyr)
Askans fästning (Äventyr)
Ljusets grav (Äventyr)
__________________________________________________
Mmm, namnet på de sista tre kampanjdelarna tänker jag inte droppa nu. Och det här är nästan allt jag har, så ni får hemskt gärna tycka, komma med förslag, bua ut koncept och allt sånt.
