Jag läser just nu igenom Ashen Stars, nya Gumshoespelet, och jag gillar det. Massor.
Men; det finns ju ett litet aber med Gumshoe, och det är spends. Jag gillar inte att spelarna ska sitta och jonglera metaresurser; jag gillar min immersion för mycket.
Så, vad kan man göra? I Mutant City Blues (har jag för mig) introduceras i princip ett asjobbigt system där SL jonglerar poängen istället. Verkar inte så kul.
Så... det finns i princip två delsystem i Gumshoe som använder spends. Dels har vi leta-ledtrådar, dels har vi action-dostuff, dvs färdigheterna man tävlar med och så.
Leta ledtrådar vill jag lösa såhär:
Man cappar Investigative Skills till 3. Generellt rekommenderar spelen ändå inte att man har mer än max 3-4.
1 motsvarar basnivå.
2 är riktigt proffs
3 är expert
Har man 1 hittar man ledtrådarna, men måste antagligen ta dem till ett proffs eller en expert för att få mer detaljer. Ledtrådar kan förses med olika nivåer; vissa kanske inte har så mycket mer än nivå 1-information, medan andra kräver vidare undersökningar. Genom att ta extra tid i labbet eller så, så kan man simulera en nivå högre än man har.
Det här systemet gör att rollpersonerna måste lära känna och förlita sig på spelledarpersoner. De kommer inte att kunna se till så att minst en i gänget har 3 i alla undersökande färdigheter. Plötsligt har vi SLP:er att ha relationer till, råka i luven med, ta en öl efter jobbet med och så vidare.
Men, hur löser jag vanliga färdigheter? Min instinkt säger mig att bara köra på att poängen inte spenderas, att man helt enkelt alltid plussar på värdet rakt av. Då blir rollpersonerna generellt mycket mer kompetenta; ska man isåfall kompensera med färre poäng?
Eller finns det nån smartare lösning, som inte kräver så mycket bokföring?
Men; det finns ju ett litet aber med Gumshoe, och det är spends. Jag gillar inte att spelarna ska sitta och jonglera metaresurser; jag gillar min immersion för mycket.
Så, vad kan man göra? I Mutant City Blues (har jag för mig) introduceras i princip ett asjobbigt system där SL jonglerar poängen istället. Verkar inte så kul.
Så... det finns i princip två delsystem i Gumshoe som använder spends. Dels har vi leta-ledtrådar, dels har vi action-dostuff, dvs färdigheterna man tävlar med och så.
Leta ledtrådar vill jag lösa såhär:
Man cappar Investigative Skills till 3. Generellt rekommenderar spelen ändå inte att man har mer än max 3-4.
1 motsvarar basnivå.
2 är riktigt proffs
3 är expert
Har man 1 hittar man ledtrådarna, men måste antagligen ta dem till ett proffs eller en expert för att få mer detaljer. Ledtrådar kan förses med olika nivåer; vissa kanske inte har så mycket mer än nivå 1-information, medan andra kräver vidare undersökningar. Genom att ta extra tid i labbet eller så, så kan man simulera en nivå högre än man har.
Det här systemet gör att rollpersonerna måste lära känna och förlita sig på spelledarpersoner. De kommer inte att kunna se till så att minst en i gänget har 3 i alla undersökande färdigheter. Plötsligt har vi SLP:er att ha relationer till, råka i luven med, ta en öl efter jobbet med och så vidare.
Men, hur löser jag vanliga färdigheter? Min instinkt säger mig att bara köra på att poängen inte spenderas, att man helt enkelt alltid plussar på värdet rakt av. Då blir rollpersonerna generellt mycket mer kompetenta; ska man isåfall kompensera med färre poäng?
Eller finns det nån smartare lösning, som inte kräver så mycket bokföring?