MattiasLejbrink
Swordsman
Här kan ni läsa krönikan till den rollspelskampanj jag spelleder i Hârnworld med Hârnmaster som regelsystem.
Nekromanti [Hârnmaster] Tale of a Crippled Fox
- Thread starter MattiasLejbrink
- Start date
MattiasLejbrink
Swordsman
[h=1]Kapitel 7 – Över regntunga fält[/h] I vilket våra hjältars åsikter går isär men de till sist väljer att skicka tillbaka Vyrbin till slagfältet för att försöka rädda Andros. Inlagda på klostret i Olokand börjar Elena hota nunnorna, Hali vässar sina knivar i väntan på att hennes rygg ska läka och Bardir bjuder på en oväntad festmåltid.
Med strilande regn och skorna nedsjunkna i den leriga åkern överlade sällskapet att fly fältet. Efter lång diskussion beslöts att Vyrbin skulle återvända till slagfältet för att hämta med Andros från sjukstugan, därefter skulle de resa till Olokand för att söka vård. Både Andros och byns präst Fader Charl hade mirakulöst klarat sig oskadda och den drogade och halvblinde Andros kunde med viss möda resa sig ur sängen och följa med.
I byn Hesby stannade de för att vila över natten, en vänlig bonde upplät sitt uthus för ändamålet. Sällskapets lilla eld flammade upp rejält efter att Elena uttalat ett antal magiska ord, något som skrämde Vyrbin. Mitt i natten vaknade Bardir till av att någon rotade igenom hans packning. Tjuven flydde men jagades upp av en halvnaken Bardir som brottade ner henne. Brottslingen släpptes efter att ha fått sig en skopa ovett.
Väl framme i Olokand sökte de upp Maermals tempel* och deras berömda helare. Sällskapets sår lades om, förbanden byttes ut och sneda leder lades på plats. Elena drabbades oväntat av ett raseriutbrott när helarna tog på henne och fick lugnas av Bardir, som också såg över hennes skador från misshandeln. För att hedra systerskapet drog några i sällskapet sitt strå till lasset. Bardir skalade morötter och tvättade pannor i köket och Vyrbin rensade örtträdgården från sly.
Under dagarna fem vilade de och slickade sina sår. Alla återhämtade de sig utom Halis axel som inte ville läka som den skulle. Nunnorna berättade för Hali att hon behöver tålamod och stark tro för att skadan skulle försvinna. Under tiden hanns en del ärenden med i staden. Hali såg till att få hjaltet till sin kniv lagat och Gorlin löste in sitt Khuzan** guldmynt hos köpmannen och ockraren Dabin of Crasele mot 100 silvermynt och 180 silvermynt uppdelat på tre skuldsedlar. Under de fem dagarna kunde man också beskåda hur uppbådet på den stora allmänningen växte i takt med att förberedelserna inför pälskaravanens ankomst intensifierades.
Till middag den 13 Kelen bjöd Bardir in hela sälskapen på festmåltid i skänkrummet på Den stående björnen, stans finaste värdshus. Hela månaden serveras en specialmeny i Pälsfestivalens namn. Jägarens gås med vita bönor, svampsås och örter, till det varsin brödskål och ett stop torrt rågöl från Arathel. Avrundas med ostbricka och pickles. Smaklig spis! Nu till Bardirs erbjudande…
* Maermal är ett av Peonis helgon, en muskulös tjur som arbetar för evigt utan att någonsin tröttna. Templet drivs av den kvinnliga nunneorden Den heliga förtröstan.
** Khuzdul är namnet på Hârns dvärgar.
Med strilande regn och skorna nedsjunkna i den leriga åkern överlade sällskapet att fly fältet. Efter lång diskussion beslöts att Vyrbin skulle återvända till slagfältet för att hämta med Andros från sjukstugan, därefter skulle de resa till Olokand för att söka vård. Både Andros och byns präst Fader Charl hade mirakulöst klarat sig oskadda och den drogade och halvblinde Andros kunde med viss möda resa sig ur sängen och följa med.
I byn Hesby stannade de för att vila över natten, en vänlig bonde upplät sitt uthus för ändamålet. Sällskapets lilla eld flammade upp rejält efter att Elena uttalat ett antal magiska ord, något som skrämde Vyrbin. Mitt i natten vaknade Bardir till av att någon rotade igenom hans packning. Tjuven flydde men jagades upp av en halvnaken Bardir som brottade ner henne. Brottslingen släpptes efter att ha fått sig en skopa ovett.
Väl framme i Olokand sökte de upp Maermals tempel* och deras berömda helare. Sällskapets sår lades om, förbanden byttes ut och sneda leder lades på plats. Elena drabbades oväntat av ett raseriutbrott när helarna tog på henne och fick lugnas av Bardir, som också såg över hennes skador från misshandeln. För att hedra systerskapet drog några i sällskapet sitt strå till lasset. Bardir skalade morötter och tvättade pannor i köket och Vyrbin rensade örtträdgården från sly.
Under dagarna fem vilade de och slickade sina sår. Alla återhämtade de sig utom Halis axel som inte ville läka som den skulle. Nunnorna berättade för Hali att hon behöver tålamod och stark tro för att skadan skulle försvinna. Under tiden hanns en del ärenden med i staden. Hali såg till att få hjaltet till sin kniv lagat och Gorlin löste in sitt Khuzan** guldmynt hos köpmannen och ockraren Dabin of Crasele mot 100 silvermynt och 180 silvermynt uppdelat på tre skuldsedlar. Under de fem dagarna kunde man också beskåda hur uppbådet på den stora allmänningen växte i takt med att förberedelserna inför pälskaravanens ankomst intensifierades.
Till middag den 13 Kelen bjöd Bardir in hela sälskapen på festmåltid i skänkrummet på Den stående björnen, stans finaste värdshus. Hela månaden serveras en specialmeny i Pälsfestivalens namn. Jägarens gås med vita bönor, svampsås och örter, till det varsin brödskål och ett stop torrt rågöl från Arathel. Avrundas med ostbricka och pickles. Smaklig spis! Nu till Bardirs erbjudande…
* Maermal är ett av Peonis helgon, en muskulös tjur som arbetar för evigt utan att någonsin tröttna. Templet drivs av den kvinnliga nunneorden Den heliga förtröstan.
** Khuzdul är namnet på Hârns dvärgar.