Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
De här personerna har lyckats göra den mest radikala omtolkningen av D&D jag någonsin sett. Ideologiska konflikter under sextiotalet, med hela regelsystemet omtolkat metaforiskt! Whee!
...jag tror att en sammanslagning av D&D och narrativism är ännu mer genialisk än jag trodde först. Att ta det mest "speliga" rollspelet som finns (Exaltedfans kanske inte håller med, men so what?) och göra det till något annat (i detta fallet ett samberättarrollspel) är ganska klockrent.Vi har sett flera exempel på samberättande utifrån någon sorts "output-grej" tidigare; såsom att samberätta utifrån tarotkort, lappar och liknande; men i dessa fall har grejerna varit utformade för att vara så lämpliga som möjligt för samberättandet. Här gör man det istället till en extra utmaning i sig: Vad menas egentligen när en wizard flyger? Hur skall man tolka en bull rush? Vad är lämpligast för att representera en ooze? Vad gör egentligen en displacer beast när den displace:ar? osv. Jag tror egentligen att man här har gjort det lite för svårt för en, men att principen i sig är sund.
Nja... Eller; Capes har ett rätt starkt spelregelprotokoll att gå efter; med klart definierade valmoment och tydliga resurser som alla används på olika sätt. Så för all del; på sätt och vis kan man absolut mena att det är väldigt "speligt" - man använder ju tydliga och opartiska spelregler! Grejen är bara att rent spelmässigt är det svårt att veta vad man egentligen ska sträva efter som spelare. Hur man än agerar i valsituationerna så får man en massa resurser eller möjligheter att påverka tärningsslag, m.m. och det går inte riktigt att svara på vad det hela går ut på ur ett spelmässigt perspektiv.Capes gör, om jag fattat rätt, ett ganska bra jobb med att ha spelighet i systemet (satsning und so weiter, jag har inte spelet än, det ska skaffas)