Nekromanti Häftigaste d20-tolkningen någonsin

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Ashäftigt. Det finns mycket kul man kan prata om; såsom att den vanliga minisförkortningen för Large Silver Dragon (LSD) plötsligt kan börja representera just detta, eller något om att göra sin karaktär till en kattfolk för att bli en medlem i svarta pantrarna. Men jag skulle vilja vara tråkig och analysera detta istället:

Både konceptet och utförandet kvalificerar sig nämligen i mina ögon som ett urexempel på bra samberättande:

Man berättar för att få storyn att fungera och för att förklara vad det är som egentligen händer - inte för att imponera på någon eller för att påverka ens möjligheter att lyckas med problemlösning.

Liksom; man inför inte en vild snedtripp i storyn för att erhålla min-tur-att-berätta-poäng, utan för att förklara vad som egentligen inträffar när ens barbar - förlåt; sökare - går in i en Rage, eller whatever. När man delar upp berättandet och problemlösningen på det här sättet så upplever jag att båda delar kan skötas friare och att man inte upplever sig bli frustrerad på samma sätt som när man måste tvinga sig själv att problemlösa "dåligt" för berättelsens skull.

Vi har sett flera exempel på samberättande utifrån någon sorts "output-grej" tidigare; såsom att samberätta utifrån tarotkort, lappar och liknande; men i dessa fall har grejerna varit utformade för att vara så lämpliga som möjligt för samberättandet. Här gör man det istället till en extra utmaning i sig: Vad menas egentligen när en wizard flyger? Hur skall man tolka en bull rush? Vad är lämpligast för att representera en ooze? Vad gör egentligen en displacer beast när den displace:ar? osv. Jag tror egentligen att man här har gjort det lite för svårt för en, men att principen i sig är sund.

Ett av de viktigaste samberättarinläggen jag läst.
 

Hellzon

Långsamma Vargen
Joined
22 Jan 2002
Messages
2,509
Location
Köping
Jag var mest småful i förra inlägget, men...
Vi har sett flera exempel på samberättande utifrån någon sorts "output-grej" tidigare; såsom att samberätta utifrån tarotkort, lappar och liknande; men i dessa fall har grejerna varit utformade för att vara så lämpliga som möjligt för samberättandet. Här gör man det istället till en extra utmaning i sig: Vad menas egentligen när en wizard flyger? Hur skall man tolka en bull rush? Vad är lämpligast för att representera en ooze? Vad gör egentligen en displacer beast när den displace:ar? osv. Jag tror egentligen att man här har gjort det lite för svårt för en, men att principen i sig är sund.
...jag tror att en sammanslagning av D&D och narrativism är ännu mer genialisk än jag trodde först. Att ta det mest "speliga" rollspelet som finns (Exaltedfans kanske inte håller med, men so what?) och göra det till något annat (i detta fallet ett samberättarrollspel) är ganska klockrent.

Mer sammanhängande: Capes gör, om jag fattat rätt, ett ganska bra jobb med att ha spelighet i systemet (satsning und so weiter, jag har inte spelet än, det ska skaffas), men att ta ett spel som filats på i X decennier för att bli speligt och byta namn på saker borde bli ännu bättre.

d20 Stories & Strategy Gaming, snart i en affär nära dig?

/Hällzon - suger på titlar och namn
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Capes gör, om jag fattat rätt, ett ganska bra jobb med att ha spelighet i systemet (satsning und so weiter, jag har inte spelet än, det ska skaffas)
Nja... Eller; Capes har ett rätt starkt spelregelprotokoll att gå efter; med klart definierade valmoment och tydliga resurser som alla används på olika sätt. Så för all del; på sätt och vis kan man absolut mena att det är väldigt "speligt" - man använder ju tydliga och opartiska spelregler! Grejen är bara att rent spelmässigt är det svårt att veta vad man egentligen ska sträva efter som spelare. Hur man än agerar i valsituationerna så får man en massa resurser eller möjligheter att påverka tärningsslag, m.m. och det går inte riktigt att svara på vad det hela går ut på ur ett spelmässigt perspektiv.

Tar man bort allt berättande ur D&D så har man ju fortfarande ett stimulerande brädspel kvar, men tar man bort berättandet ur Capes så får man en massa regelmekanismer som styr vad man kan göra, fast utan några egentliga incitament som kan få spelarna att vilja göra något.

De incitament som finns är alla berättelserelaterade; och handlar om att använda ens resurser där man själv vill påverka handlingen (vilket ju blott är kosmetika spelmässigt sett) samt att använda ens inflytande över berättelsen på så vis att man själv blir utmanad (ty oavsett om man vinner eller förlorar i konflikterna så får man (i regel) någon sorts inflytanderesurs i slutändan). Så det viktiga är inte att använda reglerna klokt (för hur man än använder dem så blir man belönad), utan mer att samberätta så intressant att reglerna blir använda i ens konflikter. Så länge de används så går man med vinst på ett eller annat vis, typ.

Jag ställer mig alltså skeptisk till om det skulle gå att tävla i speldelen av Capes.

---

Så det är ändå två väldigt skilda grejer, så som jag ser det.
 
Top