Rising
Vila i frid
Spel - då tänker man på spelmässighet och fantastiska möjligheter till krävande utmaningar... Men vilka spel (dator- kort-, solo- eller bräd-) har bjudit på de häftigaste fajter för er? Vilka har varit svårast på ett bra sätt (korkad styrning och helt idiotisk slumpmässighet kan visserligen göra en fajt skitsvår, men det är ju inte bra utmaning för det) och vilka kändes mest belönande när ni till sist vann?
Här är mina:
Lifa Tree - Final Fantasy IX
Den här striden är den tuffaste jag upplevt i ett RPG, kanske för att jag hade lökiga gubbar när jag väl gick dit, sånt där är jag dåligt på att avgöra. Grejen var iaf att så fort striden började så spydde trädet ur sig någon sorts megadödattack som gjorde att alla karaktärer åkte ner på 1 HP. Sedan dog folk förstås till höger och vänster vid varje attack, så att de som fortfarande levde fick använda magi och phoenix downs för att revitalisera karaktärerna och hela dem till någon sorts vettig hälsa. Att försöka hinna med att utdela någon skada är inte det lättaste, för Lifa Tree tar liksom inte någon paus och väntar på att han man skall få ordning på ens karaktärer.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag spöade trädet till slut, men jag fick köra om striden flera gånger och testa alla möjliga sorters varianter. Jag vet iaf att det blev en helt grym strid och att jag var fullständigt utmattad när striden var slut. Det där med att monstret börjar striden med att djävlas helt otroligt med en - det känner jag igen från det häftigaste FF-monstret av dem alla - Marlboro'n (här i en rätt ful tolkning. Det är FF VIII-varianten som är bäst) som börjar striden med att spy ur sig ett giftmoln som gör alla karaktärer förgiftade, förvirrade och aggresiva (eller? Det är typ en massa statuseffekter iaf)
Diablo - Final Fantasy VIII
Många strider i FF VIII var skitjobbiga och inte ett dugg häftiga - men Diablo bjöd mig på en fullkomligt skithäftig strid. Man fick Diablo i en flaska eller något, att använda närhelst man önskade. Då fick man möta demonen Diablo och slåss mot honom. Vann man så fick man använda honom som en följeslagarmakt. Jag försökte spöa honom på en gång, men han var alldeles för tuff. Faktiskt så fick jag så mycket problem att äventyret bara malde på och på utan att jag fick någon större framgång mot djävulen.
Diablo anfaller med gravitationsattacker; det är ett typiskt FF-element som ger mycket skada på varelser som dels ser stora ut (typ stora rustningsgiganter) och framförallt de som tål mycket. De tar nämligen bort en procentuell del av offrets hälsa. Ju mer han tål, desto bättre är gravitationsattackerna. Okej, i början så blev jag livrädd när alla attacker tycktes göra så mycket skada, men när jag lärde mig tricket så förstod jag att det inte var någon riktig poäng med att hela mina karaktärer när de tålde typ mer än hälften. Vidare så prövade jag en märklig taktik genom att kasta reflect över hela gruppen med mitt lilla monster Carbuncle. Det betydde att många av Diablos gravitationsmagier (men inte alla) reflekterades tillbaka mot honom själv. Han fick alltså slå ut sig själv medan jag fokuserade på att hålla mina reflektionsmagier igång och hålla gänget levande. En -stenhård- strid blev det, men just eftersom min strategi visade sig vinnande så kände jag mig verkligen duktig när jag till slut vann.
Mr. Sandman - Punch Out
Alla mina kompisar var skitgrymma på nintendospel när jag var liten, men jag har alltid varit rätt sugig. Jag klarade mig inte förbi den gula grejen som delade upp sig i partiklar i Mega Man, jag klarade mig inte förbi liemannen i Castlevania, och jag klarade mig aldrig förbi Super Macho Man i Punch Out, men Mr. Sandman klarade jag. Varje gång jag möter honom så brukar jag tänka "ahh... hur var det nu man skulle slå för att göra skada på honom?" och han bjuder mig alltid på en riktigt tuff match. Men, jag brukar till sist klara honom, och det sker nästan alltid under lika dramatiska former. Det blir alltid långa fajter, och jag känner mig alltid riktigt mörbultad när striden är klar, men han ligger ändå på typ samma nivå som jag själv. Så han är riktigt kul att möta.
I Super Punch Out är han tyvärr alldeles för lätt. Super Macho Man är roligare att spöa där, men även han är lite för lökig. De riktigt tuffa slutbossarna i spelet är visserligen riktigt utmanande, men de är å andra sidan fula och slåss på tråkigt sätt, så där finns det tyvärr inte någon motståndare som är lagom svår och riktigt rolig att möta.
Vilka är era bästa fajter?
Här är mina:
Lifa Tree - Final Fantasy IX
Den här striden är den tuffaste jag upplevt i ett RPG, kanske för att jag hade lökiga gubbar när jag väl gick dit, sånt där är jag dåligt på att avgöra. Grejen var iaf att så fort striden började så spydde trädet ur sig någon sorts megadödattack som gjorde att alla karaktärer åkte ner på 1 HP. Sedan dog folk förstås till höger och vänster vid varje attack, så att de som fortfarande levde fick använda magi och phoenix downs för att revitalisera karaktärerna och hela dem till någon sorts vettig hälsa. Att försöka hinna med att utdela någon skada är inte det lättaste, för Lifa Tree tar liksom inte någon paus och väntar på att han man skall få ordning på ens karaktärer.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag spöade trädet till slut, men jag fick köra om striden flera gånger och testa alla möjliga sorters varianter. Jag vet iaf att det blev en helt grym strid och att jag var fullständigt utmattad när striden var slut. Det där med att monstret börjar striden med att djävlas helt otroligt med en - det känner jag igen från det häftigaste FF-monstret av dem alla - Marlboro'n (här i en rätt ful tolkning. Det är FF VIII-varianten som är bäst) som börjar striden med att spy ur sig ett giftmoln som gör alla karaktärer förgiftade, förvirrade och aggresiva (eller? Det är typ en massa statuseffekter iaf)
Diablo - Final Fantasy VIII
Många strider i FF VIII var skitjobbiga och inte ett dugg häftiga - men Diablo bjöd mig på en fullkomligt skithäftig strid. Man fick Diablo i en flaska eller något, att använda närhelst man önskade. Då fick man möta demonen Diablo och slåss mot honom. Vann man så fick man använda honom som en följeslagarmakt. Jag försökte spöa honom på en gång, men han var alldeles för tuff. Faktiskt så fick jag så mycket problem att äventyret bara malde på och på utan att jag fick någon större framgång mot djävulen.
Diablo anfaller med gravitationsattacker; det är ett typiskt FF-element som ger mycket skada på varelser som dels ser stora ut (typ stora rustningsgiganter) och framförallt de som tål mycket. De tar nämligen bort en procentuell del av offrets hälsa. Ju mer han tål, desto bättre är gravitationsattackerna. Okej, i början så blev jag livrädd när alla attacker tycktes göra så mycket skada, men när jag lärde mig tricket så förstod jag att det inte var någon riktig poäng med att hela mina karaktärer när de tålde typ mer än hälften. Vidare så prövade jag en märklig taktik genom att kasta reflect över hela gruppen med mitt lilla monster Carbuncle. Det betydde att många av Diablos gravitationsmagier (men inte alla) reflekterades tillbaka mot honom själv. Han fick alltså slå ut sig själv medan jag fokuserade på att hålla mina reflektionsmagier igång och hålla gänget levande. En -stenhård- strid blev det, men just eftersom min strategi visade sig vinnande så kände jag mig verkligen duktig när jag till slut vann.
Mr. Sandman - Punch Out
Alla mina kompisar var skitgrymma på nintendospel när jag var liten, men jag har alltid varit rätt sugig. Jag klarade mig inte förbi den gula grejen som delade upp sig i partiklar i Mega Man, jag klarade mig inte förbi liemannen i Castlevania, och jag klarade mig aldrig förbi Super Macho Man i Punch Out, men Mr. Sandman klarade jag. Varje gång jag möter honom så brukar jag tänka "ahh... hur var det nu man skulle slå för att göra skada på honom?" och han bjuder mig alltid på en riktigt tuff match. Men, jag brukar till sist klara honom, och det sker nästan alltid under lika dramatiska former. Det blir alltid långa fajter, och jag känner mig alltid riktigt mörbultad när striden är klar, men han ligger ändå på typ samma nivå som jag själv. Så han är riktigt kul att möta.
I Super Punch Out är han tyvärr alldeles för lätt. Super Macho Man är roligare att spöa där, men även han är lite för lökig. De riktigt tuffa slutbossarna i spelet är visserligen riktigt utmanande, men de är å andra sidan fula och slåss på tråkigt sätt, så där finns det tyvärr inte någon motståndare som är lagom svår och riktigt rolig att möta.
Vilka är era bästa fajter?