Nekromanti Härskartekniker i rollspel

[tull]

Tänker inte presentera eller göra en stor utläggning inför diskussionen utan refererar till diverse wiki/google verktyg för de som inte vet vad härskartekniker är för något.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Härskarteknik

Men som spelledare eller spelare så undrar jag ifall ni stött på användandet av härskartekniker under spelmöten samt hur era perspektiv är beroende på om ni var spelare eller spelledare.

En vidare diskussion till detta kan vara ifall man kan motivera användandet av härskartekniker genom sitt rollspelande, alltså att ens rollperson eller spelledarens karaktärer använder sig av olika härskartekniker samt var gränsen bör dras så att säga.

OM härskartekniker används i en spelgrupp bör man då åtgärda det genom att arbeta bort det på ett eller annat sätt eller tillhör det "spelets regler" och de "sociala kontrakt" som vi ingår i?

Tänker inte säga mer än så utan se vad ni tycker.

Hoppas på en trevlig tråd
Herr Persson

 

[krank]

Hm.

Frågan, för mig, är om det är spelare som använder härskartekniker mot varandra, eller rollpersoner som gör det - och i övrigt handlar det såklart om det sociala kontraktet. Jag har t.ex inget emot att spela rollpersoner som blir utsatta för härskartekniker, och som SL har jag gärna SLP:er som använder sånt. De tillhör det psykologiska spelet, och för mig som ogillar regelmekanik så är det liksom det psykologiska och sociala som tillsammans med den icke spelmekaniskt baserade problemlösningen som bildar basen för rollspelandet.

 

[Möller]

Vill bara förklara att jag är en amatör i ämnet, och att min i princip enda källa är "Härskarteknik" av Elaine Bergqvist (2008, Frank Förlag) som jag läste delar av för några månader sedan.

OM härskartekniker används i en spelgrupp bör man då åtgärda det genom att arbeta bort det på ett eller annat sätt eller tillhör det "spelets regler" och de "sociala kontrakt" som vi ingår i?

Min tanke är att härskartekniker inte bör förekomma vid spelbordet. Rollspel är ett sällskapsspel, det är meningen att alla ska få delta.

Jag tror däremot att det är okej att spela karaktärer som utöver härskartekniker mot sina medrollpersoner och SLPer sålänge alla medvetna om det.

 

[Gordeg]

OM härskartekniker används i en spelgrupp bör man då åtgärda det genom att arbeta bort det på ett eller annat sätt eller tillhör det "spelets regler" och de "sociala kontrakt" som vi ingår i?

Jag har sett dem användas åtskilliga gånger både när jag varit spelledare och spelare. Nästan undantagslöst har det handlat om att någon av spelarna vill ha mer än sin genomsnittliga andel utrymme eller uppmärksamhet utan att det är sponsrat av resten av gruppen. (Spelarna kan ju komma överens om att en viss rollperson ska figurera som gruppens frontfigur men det är alltså inte det jag pratar om nu.)

Det jag sett mest av är förlöjligande av andras förslag och idéer, och osynliggörande genom att man klampar på utan att lyssna på en eller flera andra spelare. Det har aldrig eskalerat till mobbing dock.
Jag tycker ändå att det är destruktivt för stämningen runt spelbordet och det har effekten att vissa spelare hämmas i sin kreativitet.
Bör om möjligt undvikas.

Gordeg

 

[krank]

Det jag sett mest av är förlöjligande av andras förslag och idéer, och osynliggörande genom att man klampar på utan att lyssna på en eller flera andra spelare. Det har aldrig eskalerat till mobbing dock.

Det här är anledningen till att jag föredrar spel med klara och tydliga uppdelningar SL och spelare, och spel där spelare styr sina rollpersoner, och inget mer. Eller ja, alltså, anledningen är att jag vet att väldigt många jag spelat med helt enkelt har löjliga eller tråkiga idéer (enligt mig, då). Det gör mig kanske till en dålig människa, att jag tycker så. Men, i samberättarspel måste jag hålla masken - det handlar om att säga ja, att bejaka varandras kreativitet etc. Men för mig leder bejakandet av vissa spelares kreativitet till att min upplevelse blir direkt lidande. Om spelarna bara får styra sina egna rollpersoner så är deras kreativitet mera inhägnad, och när de får töntiga idéer så kan det på sin höjd leda till att deras rollpersoner beter sig töntigt.

Och ja, jag är medveten om hur elitistisk jag låter. Man ska inte tycka att vissa personers idéer är bättre än andras, och så vidare...

 

[tull]

Vill bara förklara att jag är en amatör i ämnet, och att min i princip enda källa är "Härskarteknik" av Elaine Bergqvist (2008, Frank Förlag) som jag läste delar av för några månader sedan.

OM härskartekniker används i en spelgrupp bör man då åtgärda det genom att arbeta bort det på ett eller annat sätt eller tillhör det "spelets regler" och de "sociala kontrakt" som vi ingår i?

Min tanke är att härskartekniker inte bör förekomma vid spelbordet. Rollspel är ett sällskapsspel, det är meningen att alla ska få delta.

Jag tror däremot att det är okej att spela karaktärer som utöver härskartekniker mot sina medrollpersoner och SLPer sålänge alla medvetna om det.

Eftersom rollspelande har så mycket sociala konstruktioner i sig och därtill är ett effektivt sätt att binda en grupp samman.( Kom igen, man måste lära sig lita på varandra om man ska döda en drake eller rädda världen, helst i kombination. ) Så blir det för mig viktigt att alla i gruppen känner sig likvärdigt behandlade och värderade samt får lika delar uppmärksamhet, det är också viktigt att alla trivs och mår bra. Därför tycker jag det är både angeläget och viktigt att man tänker på härskartekniker vid rollspel och arbetar aktivt mot dem.

Men det kan också komma upp situationer då man vill "leva ut sin karaktär" och i sitt gestaltande använder sig av härskartekniker, därför tror jag det är bra att gruppen känner varandra väl och framförallt att man är öppen med det faktumet att de personer som känner sig träffade inte ska ta det personligt utan att det skett "i enlighet med karaktärsgestaltandet". Därför problemet kan vara ifall det finns personer som lever ut konflikter inom gruppen, mellan rollpersoner så kan det tillslut bli så utvecklat att gruppens deltagare inte vet ifall det handlar om två karaktärers konflikt mellan varandra eller två personers konflikt. Jag har varit i spelgrupper där deltagare påpekat det sedan.

Jag tror därför det här är en viktig diskussion där man också kan utbyta erfarenheterna man har saken för att därför lättare synliggöra dem för andra i framtiden.

Jag läste om något som kallades främjartekniker vilket är motsatsen till härksartekniker, nämligen att lyfta fram sina medspelare och där tycker jag man som spelledare har ett större ansvar än spelarna.
Vad gäller spelledarens roll så tycker jag även att SL har större ansvar vad gäller att tänka på härskartekniker. När man skapar spelledarpersoner så bör det finnas vettiga baktankar till ohövliga och direkt socialt stötande.

 

[krank]

Och, öh, detta har med ämnet att göra eftersom med mer begränsad spelarmakt så blir härskartekniker ett mindre problem; på sin höjd blir det mina rollpersoner som förlöjligar deras rollpersoners idéer, vilket jag tycker är helt OK. Delvis för att jag inte har mycket till övers för episka "döda draken/rädda världen"- kampanjer; det får gärna finnas ett episkt perspektiv men jag ser verkligen ingen anledning att inte ha en massa konflikter inom rollpersonsgruppen, och några renodlade godingar vill jag nog inte ha med, om jag ska spelleda.

 

[tull]

Fast jag ser inte korrelationen mellan begränsad eller utökad spelarmakt och mindre eller mer användande av härskartekniker. Förklara gärna.

Osynliggörande
Vid spelbordet: spelarna börjar pilla på sina tärningar och sortera dem i olika formationer - börja blädra i karaktärsblad och anteckningar till att man helt enkelt inte lyssnar på vad personen säger.
Förlöjligande
Gör sig rolig över hur spelaren spelar ut sin karaktär.
Undanhållande av information
Min största erfarenhet här kan ha och göra med när nya spelare kommit in i gruppen så har de inte varit delaktig i "mellansnacket" mellan spelmötena. Främsta erfarenhet här är när stora delan av gruppen går på en gymansieskola t.ex. och att en av personerna går på en annan. Man missar information som tas upp och diskuteras på de "naturliga mötesplatserna".
Dubbelbestraffning
Det spelar ingen roll hur spelaren/rollpersonen väljer att göra denne kommer göra fel endå. Har inte haft erfarenhet av denna metod, vad jag vet om skall sägas. Ibland tänker man inte på härskartekniker eftersom man inte är medveten om dem.
Påförande av skuld och skam
Har inte någon erfarenhet av denna heller.
Objektifiering av kvinnors/mäns kroppar
Nej kommer inte på något tillfälle.
Våld eller hot om våld
Ja lätt. Speciellt i yngre år då folk kunde kasta tärningar eller slå medspelarna på axeln ifall de agerade på ett eller annat sätt. Jag kommer ihåg en av mina första erfarenheter med rollspel, jag spelade biotropimagiker och var gruppens "helare", jag dog sedan när jag ville spela ut ett individuellt mål vilket gjorde att en spelare kastade tärningar på mig eftersom gruppen nu saknade en helare. Min nya karaktär blev en tjyv (vilket redan fanns i gruppen) och jag fick då mer klagomål. Det är kanske iof dubbel bestraffning.

Bra tekniker att använda sig utav för att motverka härskartekniker.
De fem motstrategierna
Tag plats
Ifrågasättande
Korten på bordet
Bryta mönstret
Intellektualisera

Något att tänka på och arbeta med för en bättre stämning i gruppen.
De fem bekräftarteknikerna (vad jag lärt mig som främjartekniker alltså)
Synliggörande
Respekterande
Informera
Dubbel belöning
Bekräfta rimliga normer

 

[krank]

Fast jag ser inte korrelationen mellan begränsad eller utökad spelarmakt och mindre eller mer användande av härskartekniker. Förklara gärna.

Det är inte så mycket en allmän obervation som en observation av mitt eget beteende; jag är en jävla elitist när det kommer till rollspel, och tycker definitivt att många kockar gör en sämre soppa. De flesta spelarna har helt enkelt idéer som inte passar ihop och, om de tillåts klägga ner hela spelvärlden, definitivt drar ner min upplevelse av rollspelet.

Ergo: mer spelarmakt gör att Krank börjar använda mer härskartekniker, eller i varje fall blir mycket mer frestad att använda härskartekniker. Därför föredrar Krank spel med mindre spelarmakt, eftersom han föredrar att enbart använda härskartekniker in-character mot andras rollpersoner, snarare än runt spelbordet mot andra spelare.

 

[tull]

det handlar väll inte så mycket om spelarmakt som deltagande? I den meningen att spelare också har möjlighet att lägga in förslag på saker de vill ha med i världen. Typ nya riddarordnar, företag, bilmodeller, släkt, mäktiga bakgrundspersoner ala kingpin.

 

[krank]

det handlar väll inte så mycket om spelarmakt som deltagande? I den meningen att spelare också har möjlighet att lägga in förslag på saker de vill ha med i världen. Typ nya riddarordnar, företag, bilmodeller, släkt, mäktiga bakgrundspersoner ala kingpin.

Tja, jag tycker egentligen inte att det finns något egenvärde i det heller; framförallt måste SL då ha vett nog att säga "nej hörru, det där funkar inte" utan att spelaren går hem och grinar.


Men; det som lockar fram mobbaren i mig är definitivt när spelares påhitt faktiskt enligt rollspelets regler ges kött och ben och existens i världen utan att spelledaren kan bromsa eller stoppa. Ju mer man släpper fram spelares kreaticvitet, desto mer vill jag bromsa - och kan jag inte göra det enligt reglerna, och om SL inte heller kan eller vill göra det, så kryper härskarteknikerna fram som försvarsmekanism, för jag vill inte se min upplevelse söndertrasad av övriga spelares taffliga och ogenomtänkta påhitt.

 

[tull]

Okej använder du dig av bekräftarteorier ibland? Hur tar de sig i uttryck då?
Hur upplever din spelgrupp dig när du använder dig av härskartekniker? Finns det en förståelse eller verkar det ta skada?

(vill inte att tråden skall gå off topic och handla om spelarmakt eller inte avslutar därför med att säga att han inte skulle ha så roligt i Kranks grupp eftersom den egna kreativiteten är vad som gör stor del av min karaktärsupplevelse)

 

[krank]

Okej använder du dig av bekräftarteorier ibland? Hur tar de sig i uttryck då?

Som lärare är det klart jag använder mig av sådana, både medvetet och omedvetet. Svårt att sätta fingret på exempel, dock.

Hur upplever din spelgrupp dig när du använder dig av härskartekniker? Finns det en förståelse eller verkar det ta skada?

Jag har inte upplevt att det tar skada; å andra sidan brukar jag dels undvika spel med för mycket spelarmakt (eftersom jag som SL gillar att planera vilket omöjliggörs om spelare får för mycket makt över plot och värld, och eftersom jag de få gånger jag är spelare inte har minsta önskan att påverka världen annat än genom min rollperson, då jag helst fokuserar just på rollpersonsninlevelse) så jag tror att mina mobbartendenser hålls ganska mycket i schack.