zo0ok
Rollspelsamatör
- Joined
- 13 Sep 2020
- Messages
- 2,753
Det märkliga är ju, givet våra förnuftiga och mogna uppfattningar, att inte alla är detDu är min själsfrände, vet du det?
Jag kan liksom se den gamla kritiken mot D&D: 7 klasser och 3 alignments: 21 olika railroadade karaktärer... inget utrymme för "karaktärsutveckling" och dessutom ganska orealistiskt.
Då kan Drakar och Demoner-entusiaster prata om färdigheter och karaktärsdrivet rollspel, och tycka att D&D är en platt stereotyp besvikelse.
Och då kan man se 3e/4e/5e/PF/PF2 som D&Ds svar på det: mängder av valmöjligheter som möjliggör unika karaktärer.
Gammel-D&D var kanske ett bra spel, just som spel betraktat, i sin enkelhet (som Schack eller Settlers). Mer komplicerade regler eller valfrihet behövs inte för att göra ett taktiskt/strategiskt intressant spel. Tvärtom. Karaktärsutveckling är valfritt och något du fritt kan lägga på själv.
Gammel-DoD var inget spel där alla karaktärer var lika "bra". Någonsin. Det var inte ens en fråga eller en målsättning.
Jag tror att det är bättre att hålla karaktärsutvecklingen lite lagom långt utanför själva spelmekaniken.