Re: Självmord och andra tråkigheter
Det är ytterst tråkigt att höra att du har det tungt just nu. Jag vet inte om jag har så mycket att säga som kan hjälpa och stödja dig, men du ska veta att sådant här går över - i 99% av fallen så gör det faktiskt det. Att nå Rock Bottom är något som händer i de flesta liv, själv har jag nog inte varit där sedan några jobbiga år under tonåren efter det att mina föräldrar skiljt sig. En poäng som man kan tänka över är att de är kriserna i ditt liv som definierar dig som person. De utvecklar dig och får dig att kunna definiera vem du är. Ett friktionsfritt liv är på många sätt helt meningslöst.
Så; bit ihop, ta åtgärder som du tror kan göra att du mår bättre (det finns professionell hjälp att tillgå, men tänk också på de saker som gör dig glad, de situationer där du trivs, och försök fylla ditt liv med mer sådana stunder (LadyCon t ex?
)) - det är min fasta övertygelse och förhoppning att du snart kommer att känna dig bättre, och stärkt (få saker slår att få insikt om sig själv, få saker slår hur du kan använda den insikten för att bli mer harmonisk i ditt liv) efter det här intermezzot.
Angående LadyCon så skriver du att du gärna ser att det ska bli av, och då ska vi naturligtvis satsa på att det blir så. Jag skriver vi, för inte är det väll rimligt att du tar på dig hela ansvaret, det vore minst sagt förmätet av oss andra. Jag är villig att hjälpa och stödja där jag kan, för detta är ett utmärkt initiativ av dig, och det vore ytterst olykligt om det rann ut i sanden.
Jag är säker på att fler är med mig.
"- Vem vill komma när den som arrangerar är mer eller mindre spritt språngande?"
Du är inte galen. Det inlägg du nyss skrev är fylld av resonabla tankar från en resonabel person. Det faktum att du dessutom är medveten om hur du känner dig gör dig betydligt mindre "galen" i mina ögon. En galen person är orationell, har svårt att inse sin egen sjukdom, och skriver definitivt inte öppenhjärtliga inlägg på ett diskussionsforum.
