Nekromanti Helm i Damarien.
- Thread starter Darkside
- Start date
Farbror Funkus
Warrior
Ruiner.
Nä men det är väl inte mer en så.
Funkus kan tyvärr inte ge dig mer info.
Nä men det är väl inte mer en så.
Funkus kan tyvärr inte ge dig mer info.
Farbror Funkus
Warrior
Re: Vad hände då? [NT]
Har du hört talas om Helmslakten?
Har du hört talas om Helmslakten?
Re: Midar berättar om Helm (spoiler)
Midar bertättar lite om Helm så lyssna (läs då
) noga.
Det var en gång.... nej det blir inte bra, vi försöker igen.
En grupp av "sällskapet" (Cirefalier) hade hittat pergament på att en mörkerherre (xinu) låg begravd under Helm och tänkte väcka honom. En grupp med Zorian riddare och en grupp Daak riddare hade kommit dem på spåren. De bildade en ohelig allians, och tänkte förstöra för fö "sällskaps" medlemmarna. Långt under Helm började Cirefalierna med sin mörka ritual, Zorian och Daak riddarna kom precis när dom lyckats väcka Xinu till liv. Han dräpte riddarna och skapadde av deras lik Helmgastarna.
Inte så detaljerat, se L&H sid 43.
Midar bertättar lite om Helm så lyssna (läs då
) noga.Det var en gång.... nej det blir inte bra, vi försöker igen.
En grupp av "sällskapet" (Cirefalier) hade hittat pergament på att en mörkerherre (xinu) låg begravd under Helm och tänkte väcka honom. En grupp med Zorian riddare och en grupp Daak riddare hade kommit dem på spåren. De bildade en ohelig allians, och tänkte förstöra för fö "sällskaps" medlemmarna. Långt under Helm började Cirefalierna med sin mörka ritual, Zorian och Daak riddarna kom precis när dom lyckats väcka Xinu till liv. Han dräpte riddarna och skapadde av deras lik Helmgastarna.
Inte så detaljerat, se L&H sid 43.
Re: Midar berättar om Helm (spoiler)
Om man vill veta lite mer om Helmslakten och Helmsgastarna rekommenderas också en titt i V&N. Där finns bland annat namnen på alla Xinus inkarnater och var de håller till. Vidare finns också intressant info om en grupp som kallas Drömmarna (de som drömmer, alltså), vilka överlevde Helmslakten och nu vardera besitter en liten del av Xinus medvetande. För att inte tala om själva varelsen Helmsgast, en riktigt seg motståndare till Rp:na.
Om man vill veta lite mer om Helmslakten och Helmsgastarna rekommenderas också en titt i V&N. Där finns bland annat namnen på alla Xinus inkarnater och var de håller till. Vidare finns också intressant info om en grupp som kallas Drömmarna (de som drömmer, alltså), vilka överlevde Helmslakten och nu vardera besitter en liten del av Xinus medvetande. För att inte tala om själva varelsen Helmsgast, en riktigt seg motståndare till Rp:na.
Staden Helm [Spoiler]
Någonstans i ruin-staden i Helm finns det en gång ned i det övergivna tunnelsystemet där nu vandöda springer lösa under Xinu's ledning. Kommer man tillräckligt långt in så kommer man möta på värre och värre vandöda, tills man förhoppningsvis (?) stöter på det värsta ens öga någonsin skådat - Xinu själv. Som en ande då, då han väntar på att sin nya kropp skall återfödas. Hans nya kropp har inte fötts än, men då den gör det förflyttar sig Xinu's ande bort från ruinstaden och till den.
Tills dess kommer Helm att vara bebodd utav denna våldnad och plågoande.
Vidare är upp till den som är SL att avgöra, det jag skriver är "mitt" Helm och "mitt" Damarien...
Mannen rörde sig snabbt frammåt, aningen framåtböjd. Han höll facklan så hårt att knogarna vitnade och han andades häftigt. Skräcken kunde synas i hans ögon, om inte han vore så rädd skulle tårar rinna nedför hans kinder. Gången slutade, den bara verkade ta slut. Han kunde varken gå till höger, vänster eller rakt fram - en återvändsgränd. Han hörde stegen bakom sig, tunga steg som följt honom och hans nu döde vän i vad som kändes som en evighet. Detta skulle bli slutet, det visste han. Med ryggen pressad mot väggen började han be, be till den allsmäktige och ende guden att skydda honom från denne blasfemiska varelse. Som ett svar på hans bön klickade det till i väggen och den rörde sig sakta bakåt så att han föll in i ett rum. Snabbt sköt han igen väggen igen, tillbaka på sin plats. Han andades fortfarande tungt och facklan hade han tappat på golvet, men den brann fortfarande. Han tackade den allsmäktiga fadern med några ord, mer varken orkade eller hann han innan en röst avbröt honom. En röst som inte verkade vara av denna värld, en röst som lät ihålig och väldigt kall. Rösten hånade honom och hans gud.
Jag fick för mig att skriva en liten novell om saken..
Någonstans i ruin-staden i Helm finns det en gång ned i det övergivna tunnelsystemet där nu vandöda springer lösa under Xinu's ledning. Kommer man tillräckligt långt in så kommer man möta på värre och värre vandöda, tills man förhoppningsvis (?) stöter på det värsta ens öga någonsin skådat - Xinu själv. Som en ande då, då han väntar på att sin nya kropp skall återfödas. Hans nya kropp har inte fötts än, men då den gör det förflyttar sig Xinu's ande bort från ruinstaden och till den.
Tills dess kommer Helm att vara bebodd utav denna våldnad och plågoande.
Vidare är upp till den som är SL att avgöra, det jag skriver är "mitt" Helm och "mitt" Damarien...
Mannen rörde sig snabbt frammåt, aningen framåtböjd. Han höll facklan så hårt att knogarna vitnade och han andades häftigt. Skräcken kunde synas i hans ögon, om inte han vore så rädd skulle tårar rinna nedför hans kinder. Gången slutade, den bara verkade ta slut. Han kunde varken gå till höger, vänster eller rakt fram - en återvändsgränd. Han hörde stegen bakom sig, tunga steg som följt honom och hans nu döde vän i vad som kändes som en evighet. Detta skulle bli slutet, det visste han. Med ryggen pressad mot väggen började han be, be till den allsmäktige och ende guden att skydda honom från denne blasfemiska varelse. Som ett svar på hans bön klickade det till i väggen och den rörde sig sakta bakåt så att han föll in i ett rum. Snabbt sköt han igen väggen igen, tillbaka på sin plats. Han andades fortfarande tungt och facklan hade han tappat på golvet, men den brann fortfarande. Han tackade den allsmäktiga fadern med några ord, mer varken orkade eller hann han innan en röst avbröt honom. En röst som inte verkade vara av denna värld, en röst som lät ihålig och väldigt kall. Rösten hånade honom och hans gud.
Jag fick för mig att skriva en liten novell om saken..