G
Guest
Guest
Kan inte alla berätta om någon situation där ni spelat D&D och hjältarna (PCs) har varit nära att dö, men som genom ett under (antingen genom klurigt tänkande eller tur med tärningarna) lyckats ta sig ur knipan. Det kan vara en dödlig fälla, svår strid, eller att man blivit osams med Kungen och blivt nedslängd i någon fängelsehåla...
Jag tänkte berätta om när jag och min kusin Krille (Anor här på forumet) lirade gamla D&D på svenska. Då körde vi ett läckert äventyr som hette "Den Gömda Staden" (lila omslag) där man upptäcker en halv begraven stad ute i öknen. Sen går man runt och letar grejer som i ett klassiskt Dungeon Crawl. I varje fall, äventyrarna var en Dwarven Fighter, en Human Wizard, en Elven Fighter, en Halfling Rogue, och en Human Cleric (på den tiden hette det ju bara Dvärg, Alv, osv men jag beskriver deras ungefärliga roll i gruppen med hjälp av ras och yrke). Efter att ha inlett med stor succé och nedkämpat flera svåra monster och tagit sig förbi och oskadliggjort flera svåra fällor, så missar äventyrarna plötsligt en fälla. Gruppen består av level 4 karaktärer. Fällan består av en insmord rutschkana som dem brant åker ner i. Dem slår ner i ett stort rum, täckt med slem på golvet och över allt ligger likdelar och gamla skelett. Plötsligt ser dem en ohygglig varelse, en jättstor Otygh med massor av långa tentakler som slår ut mot dem och en käft full med enorma tänder. I bortre änden av rummet finns dick en lönndörr som Alven lyckas lägga märke till (särskild egenskap 1-2 på 1d6). Således har dem en väg ut. Det är bara det, att dem kommer inte överleva attackerna från Otyghet. Krille fattar således ett enormt svårt beslut. Han låter sin Halfling Rogue storma det enorma Otyghet skrikandes och fäktandes för att påkalla dess uppmärksamhet. Således får Halflingen alla 8 attacker emot sig. Vännerna skyndar sig tacksamt ut genom lönndörren, medan Otyghet glupskt mumsar på den lilla halvlängdsmannen. Genom att modigt offra sig, räddade han sina vänner. Och Krille kunde fortsätta äventyret med sina 4 kvarvarande PC´s.
Jag tänkte berätta om när jag och min kusin Krille (Anor här på forumet) lirade gamla D&D på svenska. Då körde vi ett läckert äventyr som hette "Den Gömda Staden" (lila omslag) där man upptäcker en halv begraven stad ute i öknen. Sen går man runt och letar grejer som i ett klassiskt Dungeon Crawl. I varje fall, äventyrarna var en Dwarven Fighter, en Human Wizard, en Elven Fighter, en Halfling Rogue, och en Human Cleric (på den tiden hette det ju bara Dvärg, Alv, osv men jag beskriver deras ungefärliga roll i gruppen med hjälp av ras och yrke). Efter att ha inlett med stor succé och nedkämpat flera svåra monster och tagit sig förbi och oskadliggjort flera svåra fällor, så missar äventyrarna plötsligt en fälla. Gruppen består av level 4 karaktärer. Fällan består av en insmord rutschkana som dem brant åker ner i. Dem slår ner i ett stort rum, täckt med slem på golvet och över allt ligger likdelar och gamla skelett. Plötsligt ser dem en ohygglig varelse, en jättstor Otygh med massor av långa tentakler som slår ut mot dem och en käft full med enorma tänder. I bortre änden av rummet finns dick en lönndörr som Alven lyckas lägga märke till (särskild egenskap 1-2 på 1d6). Således har dem en väg ut. Det är bara det, att dem kommer inte överleva attackerna från Otyghet. Krille fattar således ett enormt svårt beslut. Han låter sin Halfling Rogue storma det enorma Otyghet skrikandes och fäktandes för att påkalla dess uppmärksamhet. Således får Halflingen alla 8 attacker emot sig. Vännerna skyndar sig tacksamt ut genom lönndörren, medan Otyghet glupskt mumsar på den lilla halvlängdsmannen. Genom att modigt offra sig, räddade han sina vänner. Och Krille kunde fortsätta äventyret med sina 4 kvarvarande PC´s.