Schtajner said:
(...)
När jag kört classic D&D så har jag inte sett det som problem att använda slag för att leta efter grejer. De finns ju där i grundreglerna. Men det utesluter inte att rollspela sig till samma resultat. Det är mer en fråga om när man ska implementera regler och när man när inte behöver.
(...)
Ja, frågan här är väl dubbel. Den första delen är den om det är spelarens eller rollpersonens färdigheter som ska testas i spelet. Du och Pom argumenterar för att det är rollpersonens.
Jag tror säker att
detta blogginlägg på Hackslahsmaster kan vara intresse för den diskussionen. (
Det är f.ö. inledningen på en hel serie av inlägg om "skill deconstruction", som är läsvärd.)
Jag är kluven - å ena sidan känner jag att skills ofta är en ganska enkel och beskedlig mekanism för resolution. De stör inte, de är för det mesta rätt enkla att ta till - ger snabbt resultat osv. Och min uppfattning är inte att de stör rollspelandet särskilt mycket (de KAN för all del göra det, men i så fall mer beroende på en oerfaren DM som är för regelberoende och kväver spelarnas kreativitet...).
Å andra sidan känner jag också att det är spelarnas beslut och spelarnas förmåga som bör vara det avgörande. Trots att det är rollspel, så är det ju spelarna som spelar.
En analogi - som säkert haltar på alla möjliga sätt - skulle vara att om Monopol vore aningens mer "rollspelslikt", skulle man ju kunna argumentera för att "en riktig fastighetsspekulant skulle inte göra något så dumt som att skuldsätta sig för att bygga hotell på Västerlånggatan". Men det är ju självklart att om spelaren i Monopol gör det misstaget, så får spelaren leva med det... Varför ska inte det också gälla i rollspel?
Och då kommer vi in på en djupare fråga - om kontroll. Hackslashmaster och ett antal andra OSR-bloggare driver hårt tesen att en av de saker som skiljer Old School från modernare rollspel är spelarkontroll. På gott och ont.
Ska spelarkontroll drivas till sin logiska slutpunkt, så kräver det att det är spelarnas (och inte rollpersonens) förmågor som testas - för att spelarna kan bara ställas till svars för sina val och sina förmågor.
Som sagt, jag är kluven - men jag tycker att det ligger en hel del i detta. Skills m.m. är bara ett resolutionssystem - ett sätt att avgöra om A eller B inträffar, när det finns en osäkerhet. Inte något som bör ersätta
spelarens val att eftersträva A eller B.
...
Men det var ju egentligen inte den viktiga delen. (För där är ju Eksem egentligen tydlig från början, och än mer i sitt senaste svar, att han föredrar spelaren.) Det är ju då egentligen den andra delen, den om hur man ska tillämpa en eventuell resolution (slå eller ej?) - och hur ofta? - som är den viktiga delen.
Där finns ju den aspekten att det kan riskera att bli väldigt många slag för att leta fällor. Eller efter skatter.
3.x hade den fördelen att reglerna där tog sin utgångspunkt i att man skulle söka igenom ett helt rum (eller motsvarande) och att då göra en beräkning av tiden, sen slå ett slag för hela rummet. (Eller "take 10" osv.)
Old School lider då av ett annat problem. I princip enligt de flesta RAW behövs det ett slag per 5'x5' (eller 10'x10', om reglerna föreskriver det). Det beror lite på vilken retroklon man använder sig av och ur nära ursprungstexten dess regel ligger.
Det finns roligare saker att göra, än att sätta världsrekord i antal d6:or slagna under en kväll, bara för att nån tolkade DM:s sneda leende under inledningen som att det finns en djävulsk fälla med i kvällens lir...
Alltså - hur ordnar man det (i old school) så att man slipper helt onödiga slag?