Arvid
Warrior
SPELARE SLUTA LÄS HÄR!
Detta inlägg är främst riktat till de spelledare som vill använda sig av mörkret under sitt spelande, men dock som något som håller sig i bakgrunden utan att bli alltför framträdande.
Jag var till en början tveksam till mörkret då jag läste om det men har senare ändrat mig och använt det i flera kampanjer.
Jag har använt mig av det på två sätt. Som något som ger påföljder för världen, men som rollpersonerna inte kan påverka och även som en faktor i vissa äventyr.
Bland det mest intressanta är Nornans Zairis profetia. Varken kan man låta rollpersonerna stöta på profetian och sedan låta några tecken gå i uppfyllelse så att de förstår vad som händer lite vagt.
eller så kan man låta några av tecknena gå i uppfyllelse och sedan låta rollpersonerna stöta på profetian och pussla lite (vilket scenario det skulle bli!).
Versen om spjutets herre syftar ju självklart på Vhigilah. Mina spelare har fått en aning om att något händer i Gordrion, de vet att en grupp kallad Sällskapet är inblandade och de har stött på en gammal text inehållande Vhigilah, spjutets herre dvärgabane (enbart namnet nämns). De vet dock inte alls vad som egentligen händer, bara små aningar.
Legenden om Stormens vandrare kan kopplas till något av tecknena. Jag har placerat det nya riket vid övärlden (långt i söder, se handritade Mundanakartan), eller söder om den. Rikets utvidning har medfört en flyktingström. Rykten om den har nått upp till vissa högre kretsar i länderna man rör sig i, men de talar om allt möjligt; odjur, krig, farsoter, översvämningar.
Dvärgahemmet som faller kan kopplas till hemligheter i Tirakboken.
En intressant sak kan vara att låta rollpersonerna stöta på sällskapet, kanske som huvudfiender i ett äventyr, dock utan att veta vilka de är och vad de vill. Man får passa sig för att avslöja för mycket. Hellre lite åt gången under flera återkommande äventyr.
Detta inlägg är främst riktat till de spelledare som vill använda sig av mörkret under sitt spelande, men dock som något som håller sig i bakgrunden utan att bli alltför framträdande.
Jag var till en början tveksam till mörkret då jag läste om det men har senare ändrat mig och använt det i flera kampanjer.
Jag har använt mig av det på två sätt. Som något som ger påföljder för världen, men som rollpersonerna inte kan påverka och även som en faktor i vissa äventyr.
Bland det mest intressanta är Nornans Zairis profetia. Varken kan man låta rollpersonerna stöta på profetian och sedan låta några tecken gå i uppfyllelse så att de förstår vad som händer lite vagt.
eller så kan man låta några av tecknena gå i uppfyllelse och sedan låta rollpersonerna stöta på profetian och pussla lite (vilket scenario det skulle bli!).
Versen om spjutets herre syftar ju självklart på Vhigilah. Mina spelare har fått en aning om att något händer i Gordrion, de vet att en grupp kallad Sällskapet är inblandade och de har stött på en gammal text inehållande Vhigilah, spjutets herre dvärgabane (enbart namnet nämns). De vet dock inte alls vad som egentligen händer, bara små aningar.
Legenden om Stormens vandrare kan kopplas till något av tecknena. Jag har placerat det nya riket vid övärlden (långt i söder, se handritade Mundanakartan), eller söder om den. Rikets utvidning har medfört en flyktingström. Rykten om den har nått upp till vissa högre kretsar i länderna man rör sig i, men de talar om allt möjligt; odjur, krig, farsoter, översvämningar.
Dvärgahemmet som faller kan kopplas till hemligheter i Tirakboken.
En intressant sak kan vara att låta rollpersonerna stöta på sällskapet, kanske som huvudfiender i ett äventyr, dock utan att veta vilka de är och vad de vill. Man får passa sig för att avslöja för mycket. Hellre lite åt gången under flera återkommande äventyr.