Nekromanti Hillfolk / Drama System - erfarenheter?

[Björn den gode]

Ja, jag är helt enkelt nyfiken på vad folk har för erfarenheter av Hillfolk och kanske framförallt av systemet. Har kikat lite på Malandros och Aliminum Wars men bara skummat reglerna lite. Det känns spontant som att det är väldigt likt AW (även om iaf Malandros hävdar att det inte är pbta), med moves, harm, holds osv? Vad är selling pointen och hur fungerar det i praktiken jämfört med tex AW?

 

[DeBracy]

Jag har bara läst + spelat ett pass på GothCon. Drama-biten är ju typ "friforma och ge bort en plupp om du nekar en annan rollperson någon eftergift, få en när du ger efter". Och procedurscenerna spelar man med vilka regler man vill. De som följer med i Hillfolk och använder spelkort verkar rätt trista. När vi körde på GothCon använde vi ett förpreppat kit (som jag tyvärr inte lyckas googla fram nu) för att komma igång fort och i enlighet med det så bara röstade vi om nåt skulle lyckas eller inte.

Malandros verkar vid ytlig påsyn mycket riktigt ha tagit en hel del från Apocalypse World. Det är inte med i Hillfolk som sådant.

Jag gillade omgången jag spelade, det var riktigt gött, och jag skulle vilja spela mer... men det ligger lite så till att det antingen är för friformigt för folk, eller känns som en onödig krycka för att folk som ändå gillar att spela friform ofta kan konsten att ge och ta. Samtidigt: ett gäng i Umeå hakade på det när de spelade Space Marines i något av 40K-rollspelen så jag kanske tittar lite snävt på det?

 

[kloptok]

Har spelat en del Dramasystem och jag gillar det på mänga sätt. Det jag gillar är framförallt att det trycker på vikten av att fokusera på vad som är dramatiskt/emotionelllt intressant. Till exempel de dramatiska motpolerna som varje rollperson har. Eller att man ska formulera dramatiskt intressanta begär kring andra rollpersoner som inte riktigt går att lösa rakt av (dvs inte ”jag vill ha sak X från person Y men det går inte för hon har låst in sak X” utan mer ”jag vill älska person Y men det kommer aldrig gå för att hon ser ned på mig”). Gillar också idén med att man ger med sig för att få pluppar, så att den som tryckts ner hela mötet kan forcera fram en dyrköpt seger i slutscenen.

Men det blir också lite enformigt med att ständigt fundera på att man vill få ut något av en person men att det aldrig går pga någon viss anledning. Det blir liksom aldrig några enbart positiva eller negativa relationer någonstans. Och sen är systemet för procedurella konflikter som presenteras i boken jättetrist. Men det är ju rätt enkelt att byta ut (vi körde t ex en kampanj med D&D för det procedurella och Dramasystem för dramat).

Förstår för övrigt inte kopplingen mellan AW och Dramasystem. De känns väldigt olika. Finns det någon ytterligare motivering till den parallellen?

 

[Björn den gode]

Förstår för övrigt inte kopplingen mellan AW och Dramasystem. De känns väldigt olika. Finns det någon ytterligare motivering till den parallellen?

Var nog bara jag som blandat ihop vad som tillhörde Dramsystem och vad som var tillagt i Malandros vilket sades vara ett hack på dramaystem, men som tydligen plockat mycket från AW och lagt det vid sidan av dramasystem.