"Så, vad är er syn på bjäfs och bjäbb?"
Sånt är helkul! Jag gillar att elda igång de andra genom att min rollperson tar upp de andra rollpersonernas alkoholkonsumtion, attackerar deras mansgrisfasoner med feminism à 1926 ("jag kan garantera herrarna att USA kommer ha haft flera kvinnliga presidenter innan 1900-talets slut") och startar diskussioner om synen på vetenskap kontra det ockulta. Allra roligast är det att låta rollpersonen sätta sig bredvid någon hårding i gruppen, lägga armen om honom och säga något i stil med: "Tom, jag ser på dig att du mår dåligt. Berätta för mig nu, det är viktigt att inte hålla inne sina känslor...". Såna här diskussioner skapar liv i rollpersonerna och miljön. Eftersom det uppstår relationer som inte försvinner så fort "äventyret" är slut skapas ett intresse för spelet som håller i sig även mellan två äventyr. Allra bäst tycker jag det är om det inte ens finns några gränser mellan olika "äventyr" utan kampanjen flyter på som en helhet där det händer olika saker och det är alla deltagarna som initierar dessa händelser.
Det som du gav exempel på, att bekanta till rollpersonerna uppfinns och diskuteras, är väldigt ovanligt för min del. Låter ni de plötsligt påhittade personerna dyka upp i spelet eller används de bara som bränsle för "in-game-skitsnacket"? Om de tillåts bli en konkret del av spelet har ni då några regler som reglerar detta? Jag har i mitt eget spel regler som ger spelarna möjlighet att skapa personer, platser, händelser m m, i första hand i samband med att rollpersonen skapas men i viss mån även under kampanjens gång. Det verkar dock som att många är ovana vid att ha såna möjligheter som spelare och att det tyvärr är få som tar chansen att utnyttja dem. Sen är nog också många spelledare skraja för att låta spelarna hitta på delar i spelet, framförallt under pågående spel. Och visst, det är ju inte i alla sammanhang och tillfällen i en kampanj som det passar och sen finns ju förstås risken att spelare som är inkörda på ”samla ep”- och ”klara äventyret”-tänkande ser möjligheterna att påverka spelmiljön ungefär som att få en extra tärning att slå med i Risk. Jag tror dock att det finns mycket att vinna inlevelsemässigt om det är fritt fram att börja prata om Pet-Ulf i Kislev och att han faktiskt finns om rollpersonerna åker dit.
Arcana – tänker åka till Kislev och kolla efter Per-Ulf om han någon gång skulle ha Storuggla som spelledare.
). 
Man blir ju rörd för mindre.