Nekromanti Hjälp med Religion

[Bunisher]

Hejsan.
Jag spel leder ett Pendragon spel som jag har gjort om. Blev less på den vanliga spel världen så jag började skissa på min egen. Vi har spelat där ett tag nu och spelarna verkar inte ha någonting emot miljöbytet. Den nya världen är en fantasy värld istället för gamla europa så det finns även olika raser att ta in i ekvationen. Nu kommer problemet.

Jag har spånat på en religion till min nya värld som ska bestå av 3 större gudar (och kanske några mindre).
Det jag har just nu är att de tre största gudarna heter:

The Sleeping One, ingen vet faktiskt vad han heter men religionen säger att han är en av de gudar som skapade allting och därför ligger i vila. Han är en man i långt skägg och klädd i en toga. De flesta statyer av honom så ser det ofta ut som att han står och håller i ett klot av något slag. Även fast det inte finns något klot på själva statyn.

Anorda, hon är en kvinnlig gud som folk säger är grödornas/fruktbarhetens gud. Hon har långt flätat hår och bär ofta på en blommbukett i sina avskildringar.

Bethathu, krigarnas gud. Han är en man i halvlångt hår och bär på ett svärd och en liten sköld. Klädd i ringbrynja och redo för strid.

Dessa tre gudar är tillbedjade i templen som står i de flesta stora städer.

Har fått idé torka på just den här biten. Så all hjälp, spåning av idéer, nya saker och hur jag ska använda denna religion är uppskattad. Om ni undrar någonting av den här världen så är det bara att fråga så ska jag försöka svara på frågorna så gott som jag kan.

Tack på förhand.

 

[Krille]

Några frågor som kanske leder dig vidare på vägen:

Varför dyrkar man dem? Vad förväntar man sig att de ska göra åt en? Du nämner en skördegudinna och en krigsgudinna, så jag antar att den ena tillbes för regn och goda skördar och den andra för fiendens snara undergång. Blir ens själ frälst till efterlivet, eller kommer fördelarna av ens dyrkan direkt i detta liv?

Hur dyrkar man dem? Innebär det lovsånger, offrande eller knasiga ritualer?

I animen Spice&Wolf så blir den flicka som skördar den sista skäppan "varggudinnan" som måste jagas, fångas och låsas in i ladan med resten av skörden, annars blir det dålig skörd nästa år.

Det finns en historia från Norden om Olaus Magnus som besöker en bondgård och får se hur husfolket tar fram en torkad hästpenis kallad "völse" som går från hand till hand och tillbes för fruktsamhet och framgång i sänghalmen. (Det gör honom så upprörd att han läser evangeliet för dem och döper dem på fläcken.)

Finns det ett efterliv? Ja, vad händer när man dör? Kommer man till ett allmänt harpo- och gloriaspäckat himmelrike, eller kommer man till ens förfäders salar att pimpla mjöd till Världsbranden? Finns det något helvete där man steks till domedagen, eller finns det ett helvete där man huttrar och får ormgift i ögonen tills Världsbranden?

Hur kommer man dit, och hur avgörs det vad ens destination blir? Krävs det att ens kropp bevaras genom en sjuttio dagar lång mumifieringsritual omfattande mystiska salter, dyrbara oljor och harts och långa besvärjelser? Kommer ens hjärta vägas på domens våg mot oskuldens fjäder, och slukas av krokodilguden om hjärtat väger tyngre?

Eller räcker det att svara rätt på Stålets Gåta när man ställs inför ens gud, annars blir man utkastad från hans berg?

 

[Svarte Faraonen]

Lite ytterligare frågor:

Missionerar man?

Vi tänker oss gärna att alla religioner, liksom kristendomen, vill sprida sig så mycket som möjligt. Egentligen finns det en hel drös med icke-missionerande religioner, men de är av förståeliga skäl inte lika spridda. Man kan tänka sig ett stort spektrum av idéer, från "vår religion är den enda rätta och vi tolererar ingen annan" (medeltida kristendom), via "vi har mest rätt, men andra kan ha en poäng och får leva i vårt samhälle" (medeltida islam) och "andra folks gudar kan mycket väl dyrkas jämsides med våra" (romersk religion, hinduism, shinto), till "vår religion är en exklusiv affär som bara berör vårt folk" (judendom, yazidier).

Har religionen alltid sett likadan ut?

Verkliga religioner och mytologier är sällan helt konsekventa. De har alltid kvar rester från tidigare eror. Som exempel kan vi ta den romerska religionen: Jupiter, Mars, Quirinus och resten av gänget var först inte alls knutna till de grekiska gudarna, men kom senare att identifieras med dem, samtidigt som de inte associerades med alldeles samma saker. Eller ta nordisk mytologi: det verkar som om gudar i stil med Tyr och Ull hade en viktig roll i vissa områden eller under vissa tider, men när myterna skrevs ned var det framför allt Oden och Tor som fick huvudrollen. En religion som känns levande kan till exempel ha två gudar som gör nästan samma sak men som dyrkas i olika regioner eller andra rörigheter.

Är religion en personlig angelägenhet?

Det här med religion som något knutet till den enskilda individens handlingar och tro är egentligen ganska nytt och ganska kristet. Innan dess handlade religion framför allt om samhället: gud/-arna dömde inte nödvändigtvis enskilda individer. Det här innebär att till exempel kristna frälsningstankar inte fanns.