Nekromanti Hjälp!
- Thread starter Falköga
- Start date
Rising
Vila i frid
"Jag har inte spellett dod inna"
Har du spellett något innan? Då går det nog bra, det är inte så stor skillnad på olika spel. Särskilt inte om du spelat DoD ett par gånger och har fått en känsla för hur världen fungerar.
Eller är det första gången du skall spelleda överhuvudtaget?
/Rising
Har du spellett något innan? Då går det nog bra, det är inte så stor skillnad på olika spel. Särskilt inte om du spelat DoD ett par gånger och har fått en känsla för hur världen fungerar.
Eller är det första gången du skall spelleda överhuvudtaget?
/Rising
Jaha.
jag har spelat DoD något halvår nu. Det är skitkul. Men jag har bara varit SL en gång. Själv är jag mer av en spelare men jag måste erkänna att det är fräckt att ha så mycket makt. Man kan ju göra PRECIS vad som helst med spelarna
jag har spelat DoD något halvår nu. Det är skitkul. Men jag har bara varit SL en gång. Själv är jag mer av en spelare men jag måste erkänna att det är fräckt att ha så mycket makt. Man kan ju göra PRECIS vad som helst med spelarna
Berserk
Warrior
Det viktigaste är att du har ett äventyr, det behöver inte nödvändigtvis vara så duktigt förberett, men det viktiga som jag ser på saken är att du har en idé om vad du vill ska hända och att du har en utmaning till dina spelare. Om de väljer att anta utmaningen eller inte är upp till dem, men när ni väl kommit igång så är det ju bara att köra på.
Om du spellett Svenil så har du ju åtminstone lite SL-vana. I så fall ska det nog gå bra! Bara tänk ut ett intressant äventyr, eller hitta ett på nätet, och kör på!
Om du spellett Svenil så har du ju åtminstone lite SL-vana. I så fall ska det nog gå bra! Bara tänk ut ett intressant äventyr, eller hitta ett på nätet, och kör på!
"men de gjorde inte som jag ville... De vill ha massor med egenfrihet, vilket kan bli ganska jobbigt. "
Fast när man börjar bli van vid spelledarrollen är det snarare väldigt skönt. Till slut behöver man knappt skriva upp nåt alls, för spelarna lyckas alltid snurra in sig i värre, roligare, coolare osv situationer än jag någonsin skulle kunna komma på själv.
Fast när man börjar bli van vid spelledarrollen är det snarare väldigt skönt. Till slut behöver man knappt skriva upp nåt alls, för spelarna lyckas alltid snurra in sig i värre, roligare, coolare osv situationer än jag någonsin skulle kunna komma på själv.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,663
Tänk inte på det som jobbigt, tänk på det som en tillgång. Ta hjälp av spelarnas initiativ för att driva spelet. Även om de inte får lika mycket vettigt gjort så kommer de att tycka att det är roligare, samtidigt som det avlastar dig och minskar ditt behov af förberedelser.
Tycker du att det känns otäckt att släppa kontrollen så prova följande övning någon gång:
Skapa en startsituation med många möjligheter för spelarna att spinna vidare på. Planera bara startsituationen och försök göra den så öppen som möjligt. Släpp in spelarna och låt dem själva driva på och bestämma vad de vill göra och försök att agera bollplank och bara reagera på deras initiativ. Om spelet stagnerar, improvisera in någon liten knuff baserat på vad de tidigare hittat på,men bara om det verkligen behövs.
Det är faktiskt lättare att spela så här, det uppfattas som roligare av de flesta spelare och det är mer spännande för spelledaren.
När man väl inser att det här funkar så är det inte längre något problem när spelarna drar iväg på egen hand.
Hejsan!
Kul att du ska börja som SL, det är ett fantastiskt uppdrag som är väldigt roligt att utföra.
Dom sakerna du ska tänka på när du spelar ett uppdrag med din spelgrupp är att du har "ess i skjortärmen hela tiden", det behöver inte va nått jätteplanerat men bara så att du vet vad du skulle göra om spelarna börjar balla ur.
En anna sak är (som ger en väldigt bra stämning, som är det viktigaste när man spelar rollspel) att du ger invecklade beskrivningar på allt som händer eller platser som spelarna kommer till. T.ex så ska du inte säga så här; Ni kommer in i ett rum, det är kvadratiskt på 4 m och det står ett skrivbord i mitten av rummet. säg istället så här; När ni öpnnar dörren så kommer en liksom ljummen vindpust från rummet som tyder på att rummet inte varit öppnat på länge, Rummet är litet och i mitten av rummet så står ett skrivbord med välta bläckpluntar och sönderrivna pergament.
Bara ett litet exempel.
Men du, glöm inte att ha roligt tänk ut egna tankar läs ALDRIG innantill och så ska ni nog få det väldigt trevligt.
//tobbe
"My boss is a Jewish carpenter"
Kul att du ska börja som SL, det är ett fantastiskt uppdrag som är väldigt roligt att utföra.
Dom sakerna du ska tänka på när du spelar ett uppdrag med din spelgrupp är att du har "ess i skjortärmen hela tiden", det behöver inte va nått jätteplanerat men bara så att du vet vad du skulle göra om spelarna börjar balla ur.
En anna sak är (som ger en väldigt bra stämning, som är det viktigaste när man spelar rollspel) att du ger invecklade beskrivningar på allt som händer eller platser som spelarna kommer till. T.ex så ska du inte säga så här; Ni kommer in i ett rum, det är kvadratiskt på 4 m och det står ett skrivbord i mitten av rummet. säg istället så här; När ni öpnnar dörren så kommer en liksom ljummen vindpust från rummet som tyder på att rummet inte varit öppnat på länge, Rummet är litet och i mitten av rummet så står ett skrivbord med välta bläckpluntar och sönderrivna pergament.
Bara ett litet exempel.
Men du, glöm inte att ha roligt tänk ut egna tankar läs ALDRIG innantill och så ska ni nog få det väldigt trevligt.
//tobbe
"My boss is a Jewish carpenter"
Elder Girov
Swordsman
Att beskriva allt spelarna råkar ut för med ingående detalj kan också få dåliga konsekvenser, efter ett tag orkar man som spelare helt enkelt inte lyssna på alla "tolkien"-beskrivningar. Dessutom är det ju jättejobbigt att komma på nya adjektiv hela tiden.
Däremot kan man ju, om man vill vara bussig mot spelarna, beskriva viktiga händelser/platser med extra detalj, så att dom fattar att dom ska vara extra uppmärksamma.
Däremot kan man ju, om man vill vara bussig mot spelarna, beskriva viktiga händelser/platser med extra detalj, så att dom fattar att dom ska vara extra uppmärksamma.
Sting
Veteran
Re: Ush!
men de gjorde inte som jag ville... De vill ha massor med egenfrihet, vilket kan bli ganska jobbigt
FY DIG!
Klaga inte på det sättet att spela! Jag har spellett för spelare som bara sätter sig, lutar sig tillbaka och väntar sig att få "rollspelsglädje" serverad. Det är jobbigt!
Numera är det mycket bättre, efter mycket tjatande och flera år mer av spelande, plus många byten av spel för att se om något skulle få igång dom (tack Shadowrun!). Nu gäller det bara att få dom att spelleda också...
men de gjorde inte som jag ville... De vill ha massor med egenfrihet, vilket kan bli ganska jobbigt
FY DIG!
Klaga inte på det sättet att spela! Jag har spellett för spelare som bara sätter sig, lutar sig tillbaka och väntar sig att få "rollspelsglädje" serverad. Det är jobbigt!
Numera är det mycket bättre, efter mycket tjatande och flera år mer av spelande, plus många byten av spel för att se om något skulle få igång dom (tack Shadowrun!). Nu gäller det bara att få dom att spelleda också...
Afreus Järnhand
Veteran
Du sa att dom inte lysnnade på dig och dom ville ha egenfrihet.
FEL! SL har alltid rätt och efter som det är han som leder spelet måste dom inse det.
FEL! SL har alltid rätt och efter som det är han som leder spelet måste dom inse det.
SL vs. spelarna, the ultimate deathmatch!
SL: Köpmannen vill att ni ska rädda hans kidnappade dotter från piraterna.
Spelarna: Stick och brinn gubbe! Rädda din egen fjolliga dotter! Vi vill åka till Dimmiga bergen och hacka orcher.
SL: Aaaargh!
Typiskt exempel på när spelarna inte respekterar spelledaren. Denne har uppenbarligen förberett en handling och då bör spelarna vara snälla och haka på. Undantag finns naturligtvis. Om alla rollpersoner är korsriddare och uppdragsgivaren är en ond magiker som vill att de ska bränna en kyrka har spelarna full rätt att inte hänga på spelledarens planer, men då är det SL själv som har klantat sig. SL måste ha koll på vad rollpersonerna kan förväntas vilja, precis som spelarna måste ha koll på vad SL vill att de ska göra.
Spelarna: Okej. Köpmannens dotter är kidnappad. Vi hör efter med magikern Zzapp om vi kan få låna hans flygande skepp och anfalla piraternas högkvarter.
SL: Men jag ahde tänkt att ni skulle befria henne i ett smyganfall genom kloakerna nattetid.
Spelarna: Det låter ju kul, men vi tänker göra så här.
SL: Det får ni inte. Smyg in genom kloakerna nu och håll käften!
Det är antagligen här skon klämmer i originalinlägget. Spelledaren vill att spelarna ska lösa problemet på ett sätt medan spelarna vill lösa det på ett annat. Då är det bara för spelledaren att bita ihop och göra det bästa av situationen. För att lösa det kan man välja att hindra rollpersonerna på något subtilt sätt tills de väljer den väg spelledaren ursprungligen tänkt. (Zzapps flygande skepp är trasigt och det kommer att ta en månad att reparera.)
/tobias, pladdrar på
Det är helt riktigt, men om spelledaren ska bestämma alls kan man fråga sig vad spelarna gör där över huvud taget. Spelledande och spelande är något som måste fungera åt båda hållen. Spelarna måste vara vaksamma på vad spelledaren vill och spelledaren måste samtidigt ge spelarna frihet att agera som de själva vill. Båda har möjlighet att totalt sabotera spelupplevelsen för de andra:
SL: Köpmannen vill att ni ska rädda hans kidnappade dotter från piraterna.
Spelarna: Stick och brinn gubbe! Rädda din egen fjolliga dotter! Vi vill åka till Dimmiga bergen och hacka orcher.
SL: Aaaargh!
Typiskt exempel på när spelarna inte respekterar spelledaren. Denne har uppenbarligen förberett en handling och då bör spelarna vara snälla och haka på. Undantag finns naturligtvis. Om alla rollpersoner är korsriddare och uppdragsgivaren är en ond magiker som vill att de ska bränna en kyrka har spelarna full rätt att inte hänga på spelledarens planer, men då är det SL själv som har klantat sig. SL måste ha koll på vad rollpersonerna kan förväntas vilja, precis som spelarna måste ha koll på vad SL vill att de ska göra.
Spelarna: Okej. Köpmannens dotter är kidnappad. Vi hör efter med magikern Zzapp om vi kan få låna hans flygande skepp och anfalla piraternas högkvarter.
SL: Men jag ahde tänkt att ni skulle befria henne i ett smyganfall genom kloakerna nattetid.
Spelarna: Det låter ju kul, men vi tänker göra så här.
SL: Det får ni inte. Smyg in genom kloakerna nu och håll käften!
Det är antagligen här skon klämmer i originalinlägget. Spelledaren vill att spelarna ska lösa problemet på ett sätt medan spelarna vill lösa det på ett annat. Då är det bara för spelledaren att bita ihop och göra det bästa av situationen. För att lösa det kan man välja att hindra rollpersonerna på något subtilt sätt tills de väljer den väg spelledaren ursprungligen tänkt. (Zzapps flygande skepp är trasigt och det kommer att ta en månad att reparera.)
/tobias, pladdrar på
JätteLOL [ot,ant]
SL: Köpmannen vill att ni ska rädda hans kidnappade dotter från piraterna.
Spelarna: Stick och brinn gubbe! Rädda din egen fjolliga dotter! Vi vill åka till Dimmiga bergen och hacka orcher.
SL: Aaaargh!
Hur kul som helst.
SL: Köpmannen vill att ni ska rädda hans kidnappade dotter från piraterna.
Spelarna: Stick och brinn gubbe! Rädda din egen fjolliga dotter! Vi vill åka till Dimmiga bergen och hacka orcher.
SL: Aaaargh!
Hur kul som helst.
Afreus Järnhand
Veteran
Re: SL vs. spelarna, the ultimate deathmatch!
Jag tolkade det mer som att spelarna inte lyssnade på vad SL sade och gjorde som dom själva ville i vissa uppenbara situationer och det blev tjat och uppståndelse. Har nämligen hänt några gånger i vår spelgrupp och det är lite jobbigt.
Jag tolkade det mer som att spelarna inte lyssnade på vad SL sade och gjorde som dom själva ville i vissa uppenbara situationer och det blev tjat och uppståndelse. Har nämligen hänt några gånger i vår spelgrupp och det är lite jobbigt.