Ändamålen helgar medlen
"Mrn vad är en hjälte ?"
En hjälte definieras av den som skriver historieboken eller sagan.
Ett typexempel är kung Rikard Lejonhjärta och prins Johan Utan Land. Kung Rikard framställs ofta som en typisk hjälte - han är en hederlig kung och ger sig ut för att rädda det Heliga landet från de otrogna, och när hans elake bror prins Johan försöker sno tronen så sker det med förtryck och utsugning av de stackars saxarna, varpå kung Rikard (med Ivanhoe och/eller Robin Hood som hjälpredor) kommer hem och ställer allting tillrätta i England. Oh-de-lally!
I verkligheten lyckades kung Rikard suga ut enorma summor pengar, ungefär så mycket som prins Johan påstås lägga i sin egen ficka fast tre gånger om - en gång för att finansiera korståget, en gång för sin egen lösen när hertig Leopold håller honom fången, och ännu en gång för att kriga lite i Frankrike. Prins Johan lyckades sätta upp Magna Carta (det första grundlagslika dokumentet i England), gjorde något åt de eviga krigen i Frankrike och var över huvud taget en bra mycket bättre administratör än kung Rikard. Skillnaden är att kung Rikard gav sig iväg på korståg och att prins Johan lyckades få England exkommunicerat genom att gå emot kyrkan i Rom. Och eftersom kyrkan krönikerade så blev kung Rikard hjälte och prins Johan en skurk.
"I dessa äventyr så är oftast den onde så ond så att det är rättfärdigt att döda alla hans anhängare, även om de är tusen och åter tusen."
Här är hela pudelns kärna. Har man en subjektivistisk syn på ondska så står antagonisten i motsats till protagonisten. Allting protagonisten gör för att bekämpa antagonisten anses som rättfärdigat, i alla fall av protagonistens anhängare. Skulle protagonisten vinna hamnar den synen i historieboken. Har man en objektivistisk syn på ondska... tja, då är det ännu enklare. Då
är protagonistens handlingar motiverade, punkt.
Men det här är ingenting unikt för rollspelsäventyr - det är ett genomgående symptom genom ungefär all drama som finns. Rikard III är en stor skurk eftersom Rikard IIIs och yorkisternas motståndare, lancastrianerna, vann tronen och Shakespeare sponsrades till stor del av kronan (och inte heller ville stöta sig med den). Den normale kejserliga soldaten i Star Wars kämpar för att upprätthålla lag och ordning i den Nya ordningen, men eftersom rebellerna är protagonister så tvekar man inte en sekund att spränga en dödsstjärna med några miljoner kejserliga soldater som bara gör sin plikt och försvarar lagen.
Ska vi dessutom ta hänsyn till moralen i den spelvärld vi spelar i så blir det ännu mer knepigt. Vi anser det totalt knas att skära halsen av 2000 krigsfångar, vilket kung Rikard gjorde vid Akko. Med medeltida mått mätt var det dock totalt i enlighet med krigslagarna - Sallah al-Din hade inte levererat den lösen som blivit utfäst för krigsfångarna efter slaget, och enligt den feodala medeltida moralen var det
hans fel att tvåtusen muslimska soldater fick halsarna avskurna.
Sen är det ju frågan om vem man är moralisk mot. Ofta är man bra mycket mer moralisk mot den egna sidan än mot fiendens:
"We will do what we can to limit the number of casualties of the enemy, as well as our own, but the job of the soldier is to fulfill his mission and come home alive. To that end... do what you have to do."
- Kommendör John S. Sheridan, "Babylon 5: No Surrender, No Retreat"
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>
