Eva Florén
Swashbuckler
Har ju alltid dragit mig för att resa på konvent och på det enda konvent jag deltagit i så spelade jag bara brädspel/kortspel...
Jag har dragit mig för två saker
- Dels får jag panikångest när det är mycket folk (något jag klarade av strålande på konventet jag var på)
- Spela rollspel med publik.
Det senare har komplicerats ytterliggare, min rollspelsgrupp kraschade på grund av för mycket regeldiskussioner som inte löste sig... Nu hörde jag av en god vän som var på årets Gothcon att hans spel av Götterdämmerung gick åt pipan (mer eller mindre) på grund av en timmes regeldiskussion...
Nu skulle jag vilja veta följande
1 Vem spelledde scenariot (jag vet inget om tid eller så) för den gruppen?
2 Berodde diskussionen på spelare eller spelledare (ja, den ena eller andra tynger normalt sett mer) För min del har just regeldiskussioner en förmåga att mer ligga hos spelarna än hos spelledaren och då menar jag inte spelledarens oförmåga att ta tag i gänget och köra på..
3 Var det en väsentlig fråga för spelets utgång?
Själv skulle jag någon gång vilja våga vara spelledare men framförallt spelare på ett konvent, men efter att ha hört min kamrats upplevelse så känner jag mig grymt tveksam... Jag är värdelös på att hålla rätt på alla regler och då känner jag att regeldiskussoner skrämmer livet ur mig... Jag är ju ute efter en upplevelse för både mig och spelare... inte ett massa dumt tjabbel..
Jag har dragit mig för två saker
- Dels får jag panikångest när det är mycket folk (något jag klarade av strålande på konventet jag var på)
- Spela rollspel med publik.
Det senare har komplicerats ytterliggare, min rollspelsgrupp kraschade på grund av för mycket regeldiskussioner som inte löste sig... Nu hörde jag av en god vän som var på årets Gothcon att hans spel av Götterdämmerung gick åt pipan (mer eller mindre) på grund av en timmes regeldiskussion...
Nu skulle jag vilja veta följande
1 Vem spelledde scenariot (jag vet inget om tid eller så) för den gruppen?
2 Berodde diskussionen på spelare eller spelledare (ja, den ena eller andra tynger normalt sett mer) För min del har just regeldiskussioner en förmåga att mer ligga hos spelarna än hos spelledaren och då menar jag inte spelledarens oförmåga att ta tag i gänget och köra på..
3 Var det en väsentlig fråga för spelets utgång?
Själv skulle jag någon gång vilja våga vara spelledare men framförallt spelare på ett konvent, men efter att ha hört min kamrats upplevelse så känner jag mig grymt tveksam... Jag är värdelös på att hålla rätt på alla regler och då känner jag att regeldiskussoner skrämmer livet ur mig... Jag är ju ute efter en upplevelse för både mig och spelare... inte ett massa dumt tjabbel..