Mogger
Hipsteranka
Jag håller på och försöker få ner mitt spel Horisont i någon slags begriplig form, men stöter på problem. Horisont är ett fantasyspel (fast tänk 16-1700-tal snarare än medeltid), som utspelar sig i Kosmos. Kosmos består i sin tur av svävande öar mellan vilka luftskepp seglar - pirater, smugglare, monsterjägare, köpmän etc.
Men, grejen med Horisont är dess värld. Abyssos, den tomma rymd som Kosmos ligger i, består av en skadlig men lyftkraftig gas - svart aether. Svart aether är dödligt för Kosmos invånare (människor, garou, khepri och golem) men samtidigt dess livsnerv. Utan aethergas ingen luftfart. Nu är det så här att i Abyssos lever monster. Svävande styggelser som livnär sig på aethern. Dessa jagas, specket kokas och ur det utvinns aetherolja som sedan kan hettas upp till gasform (tänk valjakt). Det går även att tillverka syntetisk aether, genom att bryta karbonit i Yttre horisonten. Nu råkar det vara så att karboniten utgör en barriär mot Abyssos, och i takt med att den bryts, bryts även försvaret mot Abyssos ned, vilket innebär att såväl strömmar av svart aether slingrar sig in i Kosmos, men även flygmonster. Här finns alltså en miljöaspekt, som naturligtvis har paralleller till vår värld.
En annan grej är att kartan även är en slags spelplan. Ringarna vrids och beroende på den konstellation som uppstår uppstår confluxer, alltså någon form av omvälvningar.
Spelarna utgör besättning på ett luftskepp, och ägnar sig åt smuggling, monsterjakt, piratverksamhet, handel eller vad nu spelgruppen tycker verkar coolt. Skeppet byggs som en rollperson.
Det finns alltså ganska många mer eller mindre unika inslag i mitt spel, och jag vet inte var jag ska börja. Så nu kommer själva frågan:
Vilket perspektiv ska jag anta? De flesta spel har ett övergripande perspektiv, som en lärobok eller liknande. Det har ju sina fördelar, men det är ganska stelt och ffa tar det tid innan man når själva kärnan. Men samtidigt, väljer man att lägga sig på en lägre nivå, som Erik Granström skrev någon gång (fritt ur minnet) "börja med en bakfull trollkarl som vaknar i en fisktunna i hamnen och beskriv därifrån", så blir det mer levande, personligt, men även lite rörigare. Järnringen hade det som policy, och det var lättläst och välskrivet, men ett helvete att använda som referenslitteratur (vilket rollspel ofta är). Nu blir Horisont endast en bok, så det kanske funkar ändå.
Men, jag har ändå oerhört svårt att veta var jag ska börja.
Ska jag börja med att beskriva livet ombord på ett luftskepp, typ en loggbok?
Ska jag börja med att beskriva Abyssos och Kosmos?
Ska jag börja med att beskriva hur världen håller på att gå under?
Ska jag börja med att beskriva världen i en kort introduktion?
Ska jag börja med rollpersonerna, vilka de är och vad de gör?
Etc?
Men, grejen med Horisont är dess värld. Abyssos, den tomma rymd som Kosmos ligger i, består av en skadlig men lyftkraftig gas - svart aether. Svart aether är dödligt för Kosmos invånare (människor, garou, khepri och golem) men samtidigt dess livsnerv. Utan aethergas ingen luftfart. Nu är det så här att i Abyssos lever monster. Svävande styggelser som livnär sig på aethern. Dessa jagas, specket kokas och ur det utvinns aetherolja som sedan kan hettas upp till gasform (tänk valjakt). Det går även att tillverka syntetisk aether, genom att bryta karbonit i Yttre horisonten. Nu råkar det vara så att karboniten utgör en barriär mot Abyssos, och i takt med att den bryts, bryts även försvaret mot Abyssos ned, vilket innebär att såväl strömmar av svart aether slingrar sig in i Kosmos, men även flygmonster. Här finns alltså en miljöaspekt, som naturligtvis har paralleller till vår värld.
En annan grej är att kartan även är en slags spelplan. Ringarna vrids och beroende på den konstellation som uppstår uppstår confluxer, alltså någon form av omvälvningar.
Spelarna utgör besättning på ett luftskepp, och ägnar sig åt smuggling, monsterjakt, piratverksamhet, handel eller vad nu spelgruppen tycker verkar coolt. Skeppet byggs som en rollperson.
Det finns alltså ganska många mer eller mindre unika inslag i mitt spel, och jag vet inte var jag ska börja. Så nu kommer själva frågan:
Vilket perspektiv ska jag anta? De flesta spel har ett övergripande perspektiv, som en lärobok eller liknande. Det har ju sina fördelar, men det är ganska stelt och ffa tar det tid innan man når själva kärnan. Men samtidigt, väljer man att lägga sig på en lägre nivå, som Erik Granström skrev någon gång (fritt ur minnet) "börja med en bakfull trollkarl som vaknar i en fisktunna i hamnen och beskriv därifrån", så blir det mer levande, personligt, men även lite rörigare. Järnringen hade det som policy, och det var lättläst och välskrivet, men ett helvete att använda som referenslitteratur (vilket rollspel ofta är). Nu blir Horisont endast en bok, så det kanske funkar ändå.
Men, jag har ändå oerhört svårt att veta var jag ska börja.
Ska jag börja med att beskriva livet ombord på ett luftskepp, typ en loggbok?
Ska jag börja med att beskriva Abyssos och Kosmos?
Ska jag börja med att beskriva hur världen håller på att gå under?
Ska jag börja med att beskriva världen i en kort introduktion?
Ska jag börja med rollpersonerna, vilka de är och vad de gör?
Etc?
