Läsvärt, ja.
Finns det någon klyftig person som skrivit om vit identitet i en europeiskt kontext? Vissa saker i texten känns ju väldigt USA-iga. USA som ett eget land med en egen (vit) identitet, samtidigt som den vita befolkningen letar sina rötter i »hemlandet«, Europa. USA har ju traditionellt, alltid, varit ett land av invandrare. Europa är ju det först nu, lite förenklat.
Äh, jag vet inte. Knepigt att skriva om frågan. I Sverige är ju The Default givetvis en svensk med sina familjerötter i Sverige, givetvis då vit (och dessutom man). Men är detta ursprungsläge lika urvattnat identitetslöst, och därmed lika skadligt, som vitheten i USA?
_____
I rollspel, hm. Jag graviterar lätt mot att spela i kulturer som känns nära mig, om vi tänker oss någon form av fantasy i alla fall. Det är oerhört nordgermanskt. Det är mer intressant för mig att spela, eller framför allt spelleda, i världar som speglar t.ex. nordeuropeisk medeltid eller nordisk jänålder (vikingar) än att bygga på mellanösterns, centralasiens, nordafrikas etc. olika kulturer. Och i nordeuropa blir det ju vitt, eurpeiskt. Inte bara, verkligen, och kontakten med övriga kulturer är intressant. Men the default blir absolut vit och nordeuropeisk, genom t.ex. vad rollpersonerna (av mig) förväntas tillhöra för kultur.
Jag vet inte riktigt vad lösningen är. Eller i vilken grad det är ett problem.
Jag tror det är viktigt att ge default-kulturen tydliga kulturella särdrag. Den ska inte bara vara »standard«, där allt funkar som mina default-spelare förväntar sig. Och jag tror att det kan vara bra att de främmande kulturena som dyker uppinte bara är främmande, konstiga, avskyvärda såsom ofta blir. Nä, de främmande kulturena i spelet behöver ha drag som default-spelarna gillar och identifierar sig med.
