Jag har börjat försöka skriva saker under transport till och från mitt arbete. Det går sådär. Ofta distraheras jag av bra böcker jag har med mig. Sen orkar jag generellt ute ta fram min netbook (fast det borde jag bli bättre på), så jag skriver på ipod touch eller min nya Samsung Galaxy S Wifi 4.0 (jävla klumpigt namn; jag kanske borde döpa den till något. "Lennart"?)
Men; mitt senaste alster blev till >Human. Det är tänkt att vara en tidningsartikel, typ. Jag är dock ruskigt osäker på rösten (voice) i den; den känns en smula för flummig ibland. Min tanke var att ha nåtslags blandning artikel/krönika/ledare. Artikelseriepresentation.
Tanken är att den här texten ska få inleda kapitlet om spelvärlden. Jag tänkte komplettera den med kanske en handskriven lapp om den Andra Vågen av supervarelser, eller så.
Jag ser själv en del meningar som känns askonstiga, men jag vill jättegärna ha förslag på ändringar, kommentarer etc.
Men; mitt senaste alster blev till >Human. Det är tänkt att vara en tidningsartikel, typ. Jag är dock ruskigt osäker på rösten (voice) i den; den känns en smula för flummig ibland. Min tanke var att ha nåtslags blandning artikel/krönika/ledare. Artikelseriepresentation.
End of the world - Var är de nu?
De fick många namn, när de kom. I tyskland kallades de "gestalt", i frankrike [???]. I USA kallade vi dem ibland "massförstörelsepersoner" innan The American gav oss ordet "Alpha" i en av de få intervjuer försvarsdepartementet tillät. Oftast kallade vi dem helt enkelt "hjältar". För vad annars kunde de vara? De var som direkt tagna ur våra äldsta myter, eller kanske ur vilken billig serietidning som helst. De hade effektfulla namn och hade förmågor långt bortom vanliga människor. Till dem satte vi vårt hopp.
För oss vanliga dödliga blev de snabbt ikoner, symboler för allt som var rätt och gott i världen. Var inte The Americans fiender också Amerikas fiender, och vice versa? Hade inte Ivan också sina massförstörelsepersonerriktade likt kärnvapen mot vårt älskade land? Under några år levde vi i legendernas tid, där allt var svart eller vitt, där varje orättvisa kunde rättas till, där varje skurk kunde besegras. Och även om de inte var så många,så tycktes det åtminstone finnas minst en förkämpe för varje sak. Att den enes hjälte alla gånger var den andes skurk var aldrig något som föresvävade oss.
När The American dog, eller försvann, dog också något i vår världs hjärta. Hans död signalerade en ny tid. Idag finns inte många hjältar kvar. Några arbetar fortfarande för sina regeringar, men mer som glorifierade konsulter än frihetskämpar. Några arbetar i den privata sektorn, ett fint sätt att de lever på att göra reklam eller på annat sätt förvandla gudomlig hjältekraft till kalla pengar. Sådan är tidsandan. Men vad hände med de andra? De som varken tjänar wall street eller nationen? Det är den fråga den här reportageserien ska försöka svara på. Vad hände egentligen med Static, med Subversive, med Labyrinth? Och vart tog de en gång så fruktade skurkarna vägen? Mathias Power är liksom The American försvunnen, antagligen död. Hans arv förvaltas av hans dotter, Theresa Power, idag VD för Power Industries - hur har hon påverkats av att ha en sådan skugga över sig?
Vilket är egentligen Alphornas arv?
De fick många namn, när de kom. I tyskland kallades de "gestalt", i frankrike [???]. I USA kallade vi dem ibland "massförstörelsepersoner" innan The American gav oss ordet "Alpha" i en av de få intervjuer försvarsdepartementet tillät. Oftast kallade vi dem helt enkelt "hjältar". För vad annars kunde de vara? De var som direkt tagna ur våra äldsta myter, eller kanske ur vilken billig serietidning som helst. De hade effektfulla namn och hade förmågor långt bortom vanliga människor. Till dem satte vi vårt hopp.
För oss vanliga dödliga blev de snabbt ikoner, symboler för allt som var rätt och gott i världen. Var inte The Americans fiender också Amerikas fiender, och vice versa? Hade inte Ivan också sina massförstörelsepersonerriktade likt kärnvapen mot vårt älskade land? Under några år levde vi i legendernas tid, där allt var svart eller vitt, där varje orättvisa kunde rättas till, där varje skurk kunde besegras. Och även om de inte var så många,så tycktes det åtminstone finnas minst en förkämpe för varje sak. Att den enes hjälte alla gånger var den andes skurk var aldrig något som föresvävade oss.
När The American dog, eller försvann, dog också något i vår världs hjärta. Hans död signalerade en ny tid. Idag finns inte många hjältar kvar. Några arbetar fortfarande för sina regeringar, men mer som glorifierade konsulter än frihetskämpar. Några arbetar i den privata sektorn, ett fint sätt att de lever på att göra reklam eller på annat sätt förvandla gudomlig hjältekraft till kalla pengar. Sådan är tidsandan. Men vad hände med de andra? De som varken tjänar wall street eller nationen? Det är den fråga den här reportageserien ska försöka svara på. Vad hände egentligen med Static, med Subversive, med Labyrinth? Och vart tog de en gång så fruktade skurkarna vägen? Mathias Power är liksom The American försvunnen, antagligen död. Hans arv förvaltas av hans dotter, Theresa Power, idag VD för Power Industries - hur har hon påverkats av att ha en sådan skugga över sig?
Vilket är egentligen Alphornas arv?
Tanken är att den här texten ska få inleda kapitlet om spelvärlden. Jag tänkte komplettera den med kanske en handskriven lapp om den Andra Vågen av supervarelser, eller så.
Jag ser själv en del meningar som känns askonstiga, men jag vill jättegärna ha förslag på ändringar, kommentarer etc.
