Jag har börjat skriva på >Human nu igen, men är våldsamt nervös för det här med tilltal och stil. Plus såklart att jag känner att mitt snack om fästytor förpliktigar, nu när jag skriver en spelvärld måste jag ju visa vad jag går för.
Så; jag tänkte slänga ur mig en lös text eller två och försöka få in lite spontana reaktioner. Framför allt vill jag veta om tilltalet och stilen känns lagom och okej, eller om det bör göras mer formellt, informellt, enklare, whatever. I slutänden vill jag nog ha ett ganska enkelt språk och tilltal. Nån skrev nyligen att det skulle vara som att man skrev till nån man kände...
Men, here goes:
Och så en till:
Funderingar:
- Är det här dåligt? OK? Bra? Superbt? Betygsatt på en skala 1-9?
- Tycker ni att det känns som att det finns fästytor här? Känns det som att man skulle kunna ta de här två organisationerna och ett par till och bygga balla berättelser av dem?
Jag funderar på om man ska vara så jäklig att man skriver läsaren på näsan lite extra med kopplingar mellan organisationerna genom att notera vad varje organisation eller aktör tycker om 2-5 andra aktörer...
Så; jag tänkte slänga ur mig en lös text eller två och försöka få in lite spontana reaktioner. Framför allt vill jag veta om tilltalet och stilen känns lagom och okej, eller om det bör göras mer formellt, informellt, enklare, whatever. I slutänden vill jag nog ha ett ganska enkelt språk och tilltal. Nån skrev nyligen att det skulle vara som att man skrev till nån man kände...
Men, here goes:
HUMANS FIRST
Trots massiv mediaexponering av alphor i superhjälteformat finns det givetvis de som inte köper den bilden. Humans First är ett löst, decentraliserat nätverk av ”vanligt folk” som av olika anledningar misstror alphorna och aphafenomenet i stort.
Humans First är religiöst och politiskt obundet, och det enda medlemmarna är överens om är att alphorna är ett hot mot det amerikanska samhället. En del har utöver det idéer om alphorna som en kommunistisk konspiration eller att de skulle ha sålt sin själ till djävulen. De flesta menar dock att alphor antingen är genetiska olyckor eller sjuka, att de inte kan rå för sin situation - men att de har för mycket oförtjänt makt och att deras inverkan på samhället bör begränsas.
Organisationen håller länge kontakt mestadels via elektroniska anslagstavlor (BBS:er), och det är sällan man träffas fysiskt. Den andra vågen ändrar dock på det; plötsligt radikaliseras rörelsen och det bildas ”celler” av individer villiga att göra ”det som krävs” för att stoppa alphahotet.
Eftersom organisationen såvitt man vet saknar central styrning så saknas också policy när det gäller vad som är lämpligt; varje gruppering inom HF har sina egna idéer om hur alphorna lämpligast bör behandlas. När de paramilitära delarna av rörelsen börjar agera med dödligt våld ger det upphov till hårda interna strider mellan de som fördömer våldet och de som ser det som den enda lösningen.
Hemligheter: I Chicago samlas efter katastrofen många extremister och paramilitärer under rörelsens tak. De samarbetar och har kontakter med både Mr. Gray och med avhoppade CORE-grupper i området. På ytan ser de ut att ha liknande mål; de känner dock inte till vem Mr. Gray egentligen är eller hur hans agenda ser ut, och skulle inte gå med på hans vision om det framtida Chicago.
En del vill hoppa av rörelsen när den radikaliseras. Det är givetvis inte något som accepteras. Exempel kommer att statueras.
Trots massiv mediaexponering av alphor i superhjälteformat finns det givetvis de som inte köper den bilden. Humans First är ett löst, decentraliserat nätverk av ”vanligt folk” som av olika anledningar misstror alphorna och aphafenomenet i stort.
Humans First är religiöst och politiskt obundet, och det enda medlemmarna är överens om är att alphorna är ett hot mot det amerikanska samhället. En del har utöver det idéer om alphorna som en kommunistisk konspiration eller att de skulle ha sålt sin själ till djävulen. De flesta menar dock att alphor antingen är genetiska olyckor eller sjuka, att de inte kan rå för sin situation - men att de har för mycket oförtjänt makt och att deras inverkan på samhället bör begränsas.
Organisationen håller länge kontakt mestadels via elektroniska anslagstavlor (BBS:er), och det är sällan man träffas fysiskt. Den andra vågen ändrar dock på det; plötsligt radikaliseras rörelsen och det bildas ”celler” av individer villiga att göra ”det som krävs” för att stoppa alphahotet.
Eftersom organisationen såvitt man vet saknar central styrning så saknas också policy när det gäller vad som är lämpligt; varje gruppering inom HF har sina egna idéer om hur alphorna lämpligast bör behandlas. När de paramilitära delarna av rörelsen börjar agera med dödligt våld ger det upphov till hårda interna strider mellan de som fördömer våldet och de som ser det som den enda lösningen.
Hemligheter: I Chicago samlas efter katastrofen många extremister och paramilitärer under rörelsens tak. De samarbetar och har kontakter med både Mr. Gray och med avhoppade CORE-grupper i området. På ytan ser de ut att ha liknande mål; de känner dock inte till vem Mr. Gray egentligen är eller hur hans agenda ser ut, och skulle inte gå med på hans vision om det framtida Chicago.
En del vill hoppa av rörelsen när den radikaliseras. Det är givetvis inte något som accepteras. Exempel kommer att statueras.
Och så en till:
PATRIOT
Snart efter den andra vågen börjar den amerikanska regeringen söka efter nya medlemmar till PATRIOT. Det finns givetvis ett PR-värde i att ha en officiell amerikansk superhjältegrupp; de gör sig väl i tidningar och TV-soffor. Framför allt om man lyckas hitta medlemmar som är tillräckligt snygga och populära.
PATRIOT återbildas alltså efter den andra vågen, med mestadels nya medlemmar. Fountainhead är kvar, men har en ganska tillbakadragen roll när det gäller rena PR-operationer. De första nya medlemmarna är tvillingparet Stars och Stripes; de är blonda, blåögda och klädda i den amerikanska fanan. Varje PR-mans dröm, med andra ord.
PATRIOT är ett mycket starkt varumärke; serietidningen har hållit sig levande sedan 70-talet, leksaker och T-shirts bär fortfarande gruppens namn och det har gjorts flera mer eller mindre lyckade filmatiseringar av deras äventyr. Att bli medlem innebär i praktiken att man inte längre har ett privatliv - det är svårt att ha hemligheter när man har nationens ögon på sig hela tiden.
Även rollpersonerna kan komma att bli intressanta för medlemskap. Organisationens kontaktperson Rebecca Saint håller koll på potentiella kandidater och bjuder in de hon finner lämpliga.
Stars & Stripes
Stars och Stripes, eller Werner och Maria Hudgkinson, är barn till den republikanske senatorn Jeffrey Hudgkinson. Mycket lite är känt om deras tidiga historia, och det finns mycket få bilder på någon av dem innan de blev sina nuvarande alphajag.
Barnen Hudgkinson är tvåäggstvillingar, och båda har ärvt sin mors platinablonda hår och blå ögon. Som alphaparet Stars och Stripes bär de vita dräkter med blå stjärnor respektive röda streck, och de är båda mycket atletiska. Deras kända krafter är flygförmåga, stor tålighet och superstyrka. När de är tillsammans kan de dessutom skjuta en gemensam ljusstråle som kan bränna igenom det mesta.
De framstår ofta som överlägsna och ganska dryga; det har skrivits spaltmeter om vilka krav Werner ställer på hotellrum han ska bo i och Marias kräsenhet när det gäller mat och dryck är legendarisk. Kort sagt, de är födda med silverksed i munnen och beter sig därefter.
Hemligheter: Varken Werner eller Maria är egentligen så atletiska som när de har masken på sig. Tvärtom är båda ganska plufsiga och alldagliga, men med alphamaskerna på blir de vackra som grekiska skulpturer.
Maria har börjat inse att hon är homosexuell, och har börjat dejta en tjej i helighet. Att hålla en sådan sak hemlig är såklart inte helt lätt, men det hjälper att ha tillgång till massvis med pengar…
Pappa Hudgkinson har tränat sina barn sedan barnsben för att de skulle vara redo när den andra vågen kom. Frågan är hur han visste att en sådan skulle komma, och hur han kunde vara säker på att just hans barn skulle bli alphor. Kanske visste han något om vågorna ingen annan känt till, eller så är tvillingarnas förmågor resultatet av experiment snarare än vad det nu är som orsakat de ”naturliga” alphorna.
Rebecca Saint
Organisationens ansikte utåt heter Rebecca Saint, och såvitt man känner till är återupplivandet av PATRIOT mestadels hennes idé och förtjänst. Hon och hennes stab av administratörer och PR-folk ser till så att medlemmarnas tid används effektivt; de sköter allt från bokningar av intervjuer till franchising och prioritering av de många hjälpförfrågningar gruppen får. Saint själv sköter också rekryteringen av nya medlemmar.
Rebecca är utåt sett en ganska stram affärskvinna med förkärlek för axelvaddsförsedda kostymer. Hon upplevs ofta som kall och beräknande.
Hemligheter: Privat är Rebecca Saint en engagerad ensamstående mamma, och hon upplever det som väldigt påfrestande att hennes jobb hindrar henne från att vara med sina två barn. Hon har alltid gillat superhjältar, och har en mer eller mindre komplett samling av PATRIOT-serietidningen. När den andra vågen kom var hon redo, och såg till att utnyttja det kontaktnät hon hade i Washington för att förverkiga en dröm; återigen skulle det finnas superhjältar under amerikansk flagg.
Snart efter den andra vågen börjar den amerikanska regeringen söka efter nya medlemmar till PATRIOT. Det finns givetvis ett PR-värde i att ha en officiell amerikansk superhjältegrupp; de gör sig väl i tidningar och TV-soffor. Framför allt om man lyckas hitta medlemmar som är tillräckligt snygga och populära.
PATRIOT återbildas alltså efter den andra vågen, med mestadels nya medlemmar. Fountainhead är kvar, men har en ganska tillbakadragen roll när det gäller rena PR-operationer. De första nya medlemmarna är tvillingparet Stars och Stripes; de är blonda, blåögda och klädda i den amerikanska fanan. Varje PR-mans dröm, med andra ord.
PATRIOT är ett mycket starkt varumärke; serietidningen har hållit sig levande sedan 70-talet, leksaker och T-shirts bär fortfarande gruppens namn och det har gjorts flera mer eller mindre lyckade filmatiseringar av deras äventyr. Att bli medlem innebär i praktiken att man inte längre har ett privatliv - det är svårt att ha hemligheter när man har nationens ögon på sig hela tiden.
Även rollpersonerna kan komma att bli intressanta för medlemskap. Organisationens kontaktperson Rebecca Saint håller koll på potentiella kandidater och bjuder in de hon finner lämpliga.
Stars & Stripes
Stars och Stripes, eller Werner och Maria Hudgkinson, är barn till den republikanske senatorn Jeffrey Hudgkinson. Mycket lite är känt om deras tidiga historia, och det finns mycket få bilder på någon av dem innan de blev sina nuvarande alphajag.
Barnen Hudgkinson är tvåäggstvillingar, och båda har ärvt sin mors platinablonda hår och blå ögon. Som alphaparet Stars och Stripes bär de vita dräkter med blå stjärnor respektive röda streck, och de är båda mycket atletiska. Deras kända krafter är flygförmåga, stor tålighet och superstyrka. När de är tillsammans kan de dessutom skjuta en gemensam ljusstråle som kan bränna igenom det mesta.
De framstår ofta som överlägsna och ganska dryga; det har skrivits spaltmeter om vilka krav Werner ställer på hotellrum han ska bo i och Marias kräsenhet när det gäller mat och dryck är legendarisk. Kort sagt, de är födda med silverksed i munnen och beter sig därefter.
Hemligheter: Varken Werner eller Maria är egentligen så atletiska som när de har masken på sig. Tvärtom är båda ganska plufsiga och alldagliga, men med alphamaskerna på blir de vackra som grekiska skulpturer.
Maria har börjat inse att hon är homosexuell, och har börjat dejta en tjej i helighet. Att hålla en sådan sak hemlig är såklart inte helt lätt, men det hjälper att ha tillgång till massvis med pengar…
Pappa Hudgkinson har tränat sina barn sedan barnsben för att de skulle vara redo när den andra vågen kom. Frågan är hur han visste att en sådan skulle komma, och hur han kunde vara säker på att just hans barn skulle bli alphor. Kanske visste han något om vågorna ingen annan känt till, eller så är tvillingarnas förmågor resultatet av experiment snarare än vad det nu är som orsakat de ”naturliga” alphorna.
Rebecca Saint
Organisationens ansikte utåt heter Rebecca Saint, och såvitt man känner till är återupplivandet av PATRIOT mestadels hennes idé och förtjänst. Hon och hennes stab av administratörer och PR-folk ser till så att medlemmarnas tid används effektivt; de sköter allt från bokningar av intervjuer till franchising och prioritering av de många hjälpförfrågningar gruppen får. Saint själv sköter också rekryteringen av nya medlemmar.
Rebecca är utåt sett en ganska stram affärskvinna med förkärlek för axelvaddsförsedda kostymer. Hon upplevs ofta som kall och beräknande.
Hemligheter: Privat är Rebecca Saint en engagerad ensamstående mamma, och hon upplever det som väldigt påfrestande att hennes jobb hindrar henne från att vara med sina två barn. Hon har alltid gillat superhjältar, och har en mer eller mindre komplett samling av PATRIOT-serietidningen. När den andra vågen kom var hon redo, och såg till att utnyttja det kontaktnät hon hade i Washington för att förverkiga en dröm; återigen skulle det finnas superhjältar under amerikansk flagg.
Funderingar:
- Är det här dåligt? OK? Bra? Superbt? Betygsatt på en skala 1-9?
- Tycker ni att det känns som att det finns fästytor här? Känns det som att man skulle kunna ta de här två organisationerna och ett par till och bygga balla berättelser av dem?
Jag funderar på om man ska vara så jäklig att man skriver läsaren på näsan lite extra med kopplingar mellan organisationerna genom att notera vad varje organisation eller aktör tycker om 2-5 andra aktörer...
