Re: Ändringar
Några officiella ändringar kommer inte att ske, vilket jag bara kan beklaga, även om jag i viss mån förstår argumenten bakom denna inställning från NeoCorps styrelse. ;-)
Följande är min personliga version av varför saker och ting är som de är:
SOLDARNS DEMOGRAFI
Soldarn är ett centralt beläget land med bördig åkermark och goda kontakter med övriga riken. Trots detta är riket sparsamt befolkat – drygt 60.000 invånare är en liten siffra jämfört med många andra länder som vid första anblick tycks ha sämre förutsättningar. Här följer en redogörande text på området soldisk demografi.
2800-talet e.D.
Några årtionden före sekelskiftet var Soldarn en välmående nation, låt vara med underutvecklad handel och sjöfart, men med ett stadigt befolkningstal på över 400.000 invånare. En stor del av dessa invånare var bosatta i sydligaste Soldarn, i Solds kronomark och Daan hammal och längs Iracskogens skogsbryn.
Trollkrigen
År 2911 e.D. gick trollen plötsligt och oväntat bärsärk mot människoboningarna i Soldarn. Människorna slaktades av rasande tjänare av den mörka gudinnan och när man väl lyckats mobilisera för ett motanfall var katastrofen redan ett faktum.
Farsot och svält
2916 e.D. drabbas Soldarn av en fruktansvärd farsot. I fem år härjar pesten i landet, svårare än någonsin tidigare. Nästan hälften av Soldarns befolkning dukar under för epidemin. Inga botemedel står att finna. Ett av offren blir rikets konung, den store Artol Remulan. Ett flertal adelsätter dör ut och stora delar av Soldarns jordbruk läggs öde. Templen och de religiösa ordnarna ökar sin makt på bekostnad av adeln.
Åren 2923, 2933–35 och 2954–57, är andra svarta årtal i Soldarn historia. Samtliga år har riket drabbats av svår missväxt, vilket reducerat befolkningssiffran ytterligare. I takt med att Soldarn försvagades blev rovdjur och monster allt vanligare, framförallt i skogstrakterna i Soldarns hjärta. Många av de rikaste bönderna valde då att flytta innanför städernas murar, där hus blivit lediga som en följd av sjukdomarna och svälten.
Ödegårdar
På många ställen i Soldarn finns ödegårdar och gamla husgrunder som vittnar om att pest och krig dragit fram. Dessa ruiner undviks oftast – för det första finns där inget att hämta, och för det andra är vidskepelsen stor att pesten kan slå sina klor om den som vistas för länge där. Det är ändå inte helt ovanligt att hugade bondsöner försöker odla upp marken kring ödegårdarna, men ofta ligger dessa marker för långt från byarna för att det skall bli frågan om annat än små torparbryten.
Soldarns framtid
Soldarns framtid ser visserligen ljus ut sett i ett längre perspektiv, då det finns gott om jordar att ta i bruk och stora områden att expandera över. De mest pesthärjade områdena undviks dock fortfarande, av rädsla och vidskeplighet. Detta är en förklaring till varför rikskonungen bryter nytt land i Östmark istället för att försöka återskapa många av de gamla jordbruken. Om man tittar i ett kortare perspektiv hotas Soldarn av inbördeskrig. Bönder och stridbara män kallas in för att göra milistjänst, antingen hos konungen eller hos någon av adelsmännen. Jordbruken förlorar arbetskraft och stagnationen ser ut att fortsätta ett tag till, trots de goda förutsättningar som Soldarns jordar ger.
