Egentligen är ju alla dessa sinnesintryck en och samma sak i rollspelen: Det är spelledaren som säger något till spelaren. De är uttalade ledtrådar. Okej, det finns en kosmetisk skillnad på "du ser att gamle munken Olaf haltar lite på vänster ben idag..." och "en märklig doft av lavendelblom genomsyrar rummet..." men i övrigt så är de väldigt lika varandra.
Jag skulle först vilja säga att det finns en stor skillnad på ledtrådar och varningssignaler. Att få höra att "den här maten smakar konstigt!" är ingen ledtråd - det är en varningssignal. Det är något man säger till spelaren när hennes rollperson lyckats med ett uppmärksamhetsslag (eller när det ändå är för sent för henne att undvika faran). En ledtråd är något med en oklar innebörd och/eller oklar relevans, anser jag.
Ledtrådar skall alltså vara svåra att lägga märke till (typ att man nämner dem i förbifarten eller gömmer dem bland en massa villospår och irrelevanta stämningsbeskrivningar) och/eller svår att tolka (typ att de är kryptiska små gåtor i sig, eller att man behöver pussla ihop dem med andra ledtrådar för att få helheltsbilden klar för sig).
Här dyker ett problem upp med vissa känslor. Hur ofta beskriver vi egentligen hur saker smakar/luktar/känns? Jag beskriver sällan sådana saker om de hör till det vardagliga. Alltså, jag beskriver vardagliga synintryck jämnt - väder, exempelvis, och vardagliga föremål ger jag ofta adjektiv och egna små beskrivningar såsom "svärdet gnistrar i månljuset" osv, men när rollpersonerna beställer öl och mat på en taverna så säger jag inte ofta "ölet smakar mustigt, sött och doftar av mörkt bröd" och liknande. Jag beskriver smaker, dofter och framförallt känselintryck när det finns något extraordinärt att förnimma.
Vad betyder då det? Jo, att den här typen av ledtrådar nästan alltid uppmärksammas som ledtrådar. Jag kan inte lura mina spelare och säga "citronkycklingen smakar sött med en bismak av kola och kummin" och hoppas att de inte skall märka "vad nu? Så här skall ju inte citronkyckling smaka! Kan maten vara förgiftad?" eller "medan du går över stengolvet så vibrerar plattorna under dina fötter" och hoppas att de inte skall märka att jag planerar att skicka upp en grottmask ur marken under dem." De är inte vana vid att höra sådana beskrivningar, så jag kan inte dölja några ledtrådar bland dem. Vad jag kan göra är förstås att göra ledtrådarna kryptiska, men man har en rätt begränsad palett att tillgå när det gäller smak, lukt och känsel. En kommentar från en spelledarperson kan blotta mycket komplexa hemligheter - så ljudintryck kan vara väldigt avslöjande, men med dofter så kan man liksom inte avslöja så mycket mer än på sin höjd när man senast tvättade sig och med vad, samt var man har varit sedan dess - och då stretchar jag det ändå till max. Försök bygga en mordgåta på en ledtråd i stil med "Grevens andedräkt luktade mint och eucalyptos när vi träffade honom, men varken grevens tandkräm eller munvatten luktar på det viset! Eucalyptosdoften måste ha kommit från lunden där professorskan hittades lemlästad, och mintdoften från den öppnade rulle av Lions halspastiller man fann i hennes bröstficka! Vad för ett odjur tuggar eucalyptusblad för att sedan försöka dämpa doften med en mintpastill, om inte en VARKOALA! Ja, herr greve, tag nu av er kravatt och visa oss er hals, för jag slår vad om att vi där kommer hitta bitmärken från era resor i Australien - där ni blev smittad!!!"
---
Jag skulle därför hellre bredda ledtrådarnas möjlighet med sånt som spelledaren inte säger rakt ut.
Enklast är ledtrådar via handouts, såsom brev och mystiska anteckningspapper. Då får spelarna inte bara använda sin hörsel utan också sina ögon för att leta efter ledtrådar.
Men det finns fler synintryck; kan man inte via gester ge väldigt subtila ledtrådar till spelarna? Såsom att fatta ett imaginärt vapen i vänster hand för att visa för spelarna att en viss spelledarperson är vänsterhänt. Garanterat mycket snyggare ledtråd än att säga "han tar vapnet i vänster hand och..."
Man kan också gå vidare på olika sätt att förmedla ledtrådar via ens beskrivningar: Alla ledtrådar behöver ju inte handla om vilka ord man säger, utan om hur man säger dem: Man kan exempelvis låta brytningar och dialekter i själva verket få vara ledtrådar, precis som... öh, kommer inte på något mer just nu, men jag är säker på att man med själva rösten kan ge väldigt subtila ledtrådar också.
Okej, here we go:
