Information
"var det verkligen så flitigt använt, jag trodde man helst använde kort/bredsvärd eller pikar."
Det beror på när i historien du tittar.
Romarna var rätt förtjusta i sina gladius, korta svärd som funkade utmärkt att sticka med tillsammans med en stor sköld.
Pik är rätt sentida - ca 1300-1400 eller så.
Man behöver inte veva som en vettvilling med en yxa för att göra skada, utom möjligen i Hollywood.
Men tittar man på den tid då långyxa och sköldmurar är relativt vanliga så hittar man svärd (dvs det som alla kallar för bredsvärd, trots att det inte är bredare än något annat), spjut, sköld och en och annan långskaftad yxa. Ställ upp männen i tre led. Det främsta står lågt och har svärd och sköld, och låser sköldarna tätt intill varandra. Led två har långyxor och hugger neråt över sina kamrater i första ledet på alla stackars satar som råkar stå framför sköldmuren. Led tre har spjut och sticker framåt över led två och led ett. En fiende framför sköldmuren blir skivad, huggen och stucken, och kommer dessutom inte åt de som skivar, hugger och sticker, för att det är en massa sköldar ivägen.
Ajustdet, "bredsvärd" är en myt. Det enda historiska svärd som kallas för "bredsvärd" är svärd med bred klinga och korggrepp (de brukar kallas "basket-hilted broadsword" i utländsk vapenlitteratur) omkring 1700 och framåt. Termen används då för att skilja svärd med bred klinga från svärd med smal klinga (dvs rapirer och värjor mm) när smala klingor var norm. Innan dess fanns i princip bara "breda" svärd, varför "bred" i bredsvärd blir redundant.
????
