Nekromanti Hur bra är Bra?

[entomophobiac]

Vet inte riktigt om det är bra/dålig jag själv är ute efter. Jag ser det mer som en kunskapsskala, egentligen, och oavsett om man jobbar med något eller inte så kan man vara duktig eller mindre duktig.

En grundmekanik jag brukar utgå från när jag skriver regler är att någon som KAN någonting bör börja runt 50 procents chans att lyckas med någonting. Utöver det så rör det sig om ren skicklighet.

Detta är dock en sanning med modifikation, som kan se lite olika ut i olika system jag skriver. I Borderline, till exempel, så är grundegenskaper och färdigheter separerade på ett sådant sätt att det blir rollpersonen själv som bestämmer sina gränser.

Så en rollperson som har Karisma 3 får alltid slå tre tärningar, men beroende på hur hög Deception denne har så kommer det vara olika svårt att lyckas med någonting. Det förekommer egentligen inga utomstående svårighetsgrader. Mest för att handlingssystemet är beroende av extrem snabbhet för att flyta på det sätt det är tänkt.

 

[Grog]

Jag undviken helst att tala om "normalbra" eller "duktig", eftersom jag då snabbt hamnar i fällor som nämnts tidigare. Istället föredrar jag att dela in "braighetsnivåerna" för åtminstone färdigheter i något liknande nybörjar-/amatörnivå, proffsnivå respektive mästarnivå. Säg till exempel att färdighetsvärden är omkring +2 på nybörjarnivå, +4 på proffsnivå och +6 på mästarnivå.

Det är precis sà jag ocksà gör. Eftersom man i mitt system köper en färdighetsnivà för samma pris oavsett hur högt det är motsvarar en färdighetsnivà hur mycket tid rollpersonen ägnat sig àt färdigheten. Sedan satte jag nivà 4 = Skolad, dvs du räknas som utbildad om du ägnat dig àt färdigheten i ungefär fyra àr. En kirurg med lite erfarenhet bakom sig kanske har 15 istället och det är oftast sàdana läkare man gàr till för en operation som skulle vara Svàr för en Skolad person.

När jag kalibrerar svårigheter och färdighetsvärden i spelsystem så brukar jag numera lägga det så att någon med amatörkunnande i en färdighet har omkring 50% chans att lyckas med en "medelsvår" handling (hur man nu benämner den nivån som i spelreglerna används som något slags utgångspunkt för svårighetsskalan).

Aah, det här är precis ett sàdant svar jag bad om i mitt första inlägg. Jag säger att en Skolad person har 50% chans i mitt spel, medan du säger en amatör. Jag tror vi tänker ungefär lika, även om du förmodligen lägger nivàn för normal svàrighet lite lägre. (Jag skulle egentligen vilja ha hela rollspelssveriges uppfattning om var nivàn skall ligga, sà jag kan hàlla mig till den gängse uppfattningen när jag skriver.)

 

[Grog]

Så en rollperson som har Karisma 3 får alltid slå tre tärningar, men beroende på hur hög Deception denne har så kommer det vara olika svårt att lyckas med någonting. Det förekommer egentligen inga utomstående svårighetsgrader. Mest för att handlingssystemet är beroende av extrem snabbhet för att flyta på det sätt det är tänkt.

Det där làter nästan exakt som mitt system. Men hur gör du med olika situationer? Det är ju trots allt skillnad mellan att hoppa 4 m och 8 m. Om du inte ger nàgon svàrighetsgrad sà har du implicit byggt in att rollpersonerna alltid slàr mot ett standardvärde, dvs "normal" svàrighetsgrad. Och dà kommer man tillbaka där jag började, nämligen; hur stor procentchans har en rollperson att lyckas med en handling i ditt system?

 

[entomophobiac]

Det där làter nästan exakt som mitt system. Men hur gör du med olika situationer?

Den typ av detaljsituationer som kräver att man hoppar fyra eller åtta meter... den dyker egentligen inte upp i vad jag klassar som modern krigsföring. Det handlar om hur spelledaren sköter sina kort.

Säger spelledaren att det finns ett litet gap mellan två byggnader - varsågod att hoppa. Om detta gapet är en eller tre meter spelar ingen roll; för spelledaren gör bedömningen att det går att hoppa och säger detta genom att nämna det som ett "litet gap". Annars använder man andra ordalag.

Det är rätt mycket så systemet är tänkt att fungera. Det ska bero mer på spelledarens beskrivning än de traditionella spelen. Tyvärr medför detta att spelledaren hela tiden måste vakta sin tunga och gärna förbereda sig ganska ordentligt.