Ludde
Veteran
Hej! Det här är Baron Max Durhal men jag sitter framför en annan magispegel nu så jag måste gå under annat namn.
Här kommer den rolig... Här kommer fortsättningen.
Kherzam sprang så fort benen bar honom, och de två Zorianriddarna var inte långt efter. De var alla en smula rädda, även om de aldrig skulle ha saagt det, men det var en människas liv som stod på spel här!
KKherzam kom först. Han spanade och såg med hjälp av sina röd-gula ögon som han fötts med hur en väldig gestalt gick bort från en mindre gestalt på backen. Kherzam sprang fort dit med andan i halsen. Det var Tapio som låg där. Stigfinnaren hade en svårt sargad högerarm som nästan var mosad. Egentligen så borde han ha varit död nu, men han levde. Kherzam tittade återigen åt den stora gestaltens håll, men den var utom synhåll nu. Det var konstigt för grottroll brukade äta upp sina offer. Kanske hade det varit ett uppretat bergstroll? Nåväl...
Zander och Robert De Galt hade kommit fram nu. De stod där i bara överkroppar och med yxor i händerna, nästan som tagna ur en hjältesaga. Vi måste bära honom! Skrek Kherzam, och det gjorde de, tillbaka till lägret.
/Det här var faktiskt en rätt misslyckad händelse egentligen. Det började med att stigfinnaren i gänget skulle vara vakt. Vår sturske dvärg var även han vaken men de två riddarna höll på att lägga sig. När de sen hör något konstigt ljud så ber Kherzam Tapio att bara kolla vad det är. Då jag som SL har haft det lite tråkigt då de rest hela tiden så låter jag honom se en stor gestalt nedanför honom när han står på en hög kulle ovanför i den mörka natten. Tapio (vars spelares namn inte ska nämnas) ger sig inte drifrån av blotta åsynen av ett grottroll utan tittar istället på det. Han lägger självklart även upp bågen. Trollet hör då någonting och Tapio ser hur denne börjar vädra något i luften. Sekunden senare stirrar trollet rakt in i hans ögon och därefter börjar han springa mot närmsta uppgång (20-30 meter därifrån) för att ta Tapio! Tapio ser då barra en utväg (jag såg fler) och det är att överösa trollet med pilar. Trots att jag glömde regenererings reglerna för troll så har trollet ingen svårighetsökning förutom möjligen blodet (28 i chockvärde trorr jag) När fem pilar sitter i trollet (eller något liknande) så tar Tapio fram svärdet. Trollet har en binderakhhammare då de faktiskt utan att veta det var i närheten av tiraker, och han slungar den. Tapios spelare frågar då mig (då han inte riktigt kan stridsreglerna) om den försvarsmanöver han ska utföra kommer att inträfa INNAN anfallet ifråga inträffar. JAg tänker då på att han hoppar undan eller liknande, och hoppas också att han ska göra det tills undsättning i form av en dvärg och två starka Zorianriddare kommer så jag säger ja. DÅ GÖR HAN ETT MOTANFALL. Visserligen träffar motanfallet rakt i en jävligt tjock hud och sekunden därefter träffar trollet och får efter koll för skada 56 i skadeverkan rakt i hans högra arm, svärdsarmen. Spelaren är ärligt talat en riktig pessimist som börjar klaga på hur länge han har slitit med sin gubbe i alla dessa 2,5 timmar. I vanliga fall så skulle han ha döt men Tapio har (när det verkligen gäller) tur med tärningarna och med alla de dödstärningar han slår (5 trpr jag) så blir tre av de ettor och två sexor. Han slår de och får 13 när han har chockvärde 15. Dessvärre har han 9 st chocktärningar så han svimmar av smärtan. Nu har Tapio tur för trollet smiter och i nästa stund så kommer räddningen i form av en dvärg och två Zorianriddare. Men fler faror lurar i bergen...
Här kommer den rolig... Här kommer fortsättningen.
Kherzam sprang så fort benen bar honom, och de två Zorianriddarna var inte långt efter. De var alla en smula rädda, även om de aldrig skulle ha saagt det, men det var en människas liv som stod på spel här!
KKherzam kom först. Han spanade och såg med hjälp av sina röd-gula ögon som han fötts med hur en väldig gestalt gick bort från en mindre gestalt på backen. Kherzam sprang fort dit med andan i halsen. Det var Tapio som låg där. Stigfinnaren hade en svårt sargad högerarm som nästan var mosad. Egentligen så borde han ha varit död nu, men han levde. Kherzam tittade återigen åt den stora gestaltens håll, men den var utom synhåll nu. Det var konstigt för grottroll brukade äta upp sina offer. Kanske hade det varit ett uppretat bergstroll? Nåväl...
Zander och Robert De Galt hade kommit fram nu. De stod där i bara överkroppar och med yxor i händerna, nästan som tagna ur en hjältesaga. Vi måste bära honom! Skrek Kherzam, och det gjorde de, tillbaka till lägret.
/Det här var faktiskt en rätt misslyckad händelse egentligen. Det började med att stigfinnaren i gänget skulle vara vakt. Vår sturske dvärg var även han vaken men de två riddarna höll på att lägga sig. När de sen hör något konstigt ljud så ber Kherzam Tapio att bara kolla vad det är. Då jag som SL har haft det lite tråkigt då de rest hela tiden så låter jag honom se en stor gestalt nedanför honom när han står på en hög kulle ovanför i den mörka natten. Tapio (vars spelares namn inte ska nämnas) ger sig inte drifrån av blotta åsynen av ett grottroll utan tittar istället på det. Han lägger självklart även upp bågen. Trollet hör då någonting och Tapio ser hur denne börjar vädra något i luften. Sekunden senare stirrar trollet rakt in i hans ögon och därefter börjar han springa mot närmsta uppgång (20-30 meter därifrån) för att ta Tapio! Tapio ser då barra en utväg (jag såg fler) och det är att överösa trollet med pilar. Trots att jag glömde regenererings reglerna för troll så har trollet ingen svårighetsökning förutom möjligen blodet (28 i chockvärde trorr jag) När fem pilar sitter i trollet (eller något liknande) så tar Tapio fram svärdet. Trollet har en binderakhhammare då de faktiskt utan att veta det var i närheten av tiraker, och han slungar den. Tapios spelare frågar då mig (då han inte riktigt kan stridsreglerna) om den försvarsmanöver han ska utföra kommer att inträfa INNAN anfallet ifråga inträffar. JAg tänker då på att han hoppar undan eller liknande, och hoppas också att han ska göra det tills undsättning i form av en dvärg och två starka Zorianriddare kommer så jag säger ja. DÅ GÖR HAN ETT MOTANFALL. Visserligen träffar motanfallet rakt i en jävligt tjock hud och sekunden därefter träffar trollet och får efter koll för skada 56 i skadeverkan rakt i hans högra arm, svärdsarmen. Spelaren är ärligt talat en riktig pessimist som börjar klaga på hur länge han har slitit med sin gubbe i alla dessa 2,5 timmar. I vanliga fall så skulle han ha döt men Tapio har (när det verkligen gäller) tur med tärningarna och med alla de dödstärningar han slår (5 trpr jag) så blir tre av de ettor och två sexor. Han slår de och får 13 när han har chockvärde 15. Dessvärre har han 9 st chocktärningar så han svimmar av smärtan. Nu har Tapio tur för trollet smiter och i nästa stund så kommer räddningen i form av en dvärg och två Zorianriddare. Men fler faror lurar i bergen...