Mmmm... ja att SL låter sina SLPer reagera fullkomligt logiskt på rollpersonernas handlingar samtidigt som spelarna tycker att SLPs reaktioner är fullkomligt orimliga, överdrivna och orättvisa är något känner väl igen =D
Tyvärr...
En källa är att spelare och SL helt enkelt inte har samma film som referenspunkt (nej, det behöver inte vara en film): i vissa filmer går protagonisten in på en bar, slår en flaska i huvudet på tuffingen i dörren, hotar bartendern och går därifrån med informationen. I andra filmer går protagonisten in på en bar, försöker hota bartendern, och får stryk så det skriker om det. Om spelaren tror att det är film nr 1 som gäller, och spelledaren gör på film nr 2, så blir det jäkligt frustrerande för spelaren.
En annan källa är att spelarna inte sitter på all information, och dessutom vägrar inse att de inte sitter på all information (undermedvetet, tror jag). Dvs om baren är hemvist för det hårdaste, grymmaste MC-gänget i staden kanske bartendern har väldigt god anledning att inte bli skrämd av rollpersonen. Medan spelaren som tror att det är en helt vanlig bar tycker det är skitdåligt att hans jättehårda rollperson inte lyckas hota den mesiga bartendern.
Sen har man ju såklart skillnader i rent personliga uppfattningar. En spelare tycker kanske på allvar inte att det är särskilt hotfullt att säga att han ska slå någon på käften, för han är van vid att man skämtar så. Om då SL inte alls ser humorn och låter SLP:en reagera som någon faktiskt hotat denne på allvar så kan det bli konstigt igen.
Det finns tyvär inge jätteenkla lösningar på detta förutom att prata-prata-prata. Jag försöker alltid gå igenom innan en kampanj eller spelkväll vilken "filmnivå" jag tänkt att allt ska ligga på. Eller för all del, frågar spelarna vilken filmnivå de vill ligga på. Är rollpersonerna "de hårdaste dräggen i staden", eller är de bara "dräg rätt och slätt". Kan en rollperson spöa upp fem SLPer på en gång, eller är det att automatiskt förora fajten?.
Sen har jag börjat vara rätt öppen med när spelarna inte har all information. Typ att "den här bartendern borde verkligen känna sig jätterädd för dig just nu, att han istället kaxar emot är faktiskt skitkonstigt. Det måste finnas någon faktor du inte har insett här". Eller bara förklara resonemanget du för: "Du hotar en köpman på ett torg där det finns massor av vittnen och stadsvakten finns inom skrikavstånd. Han är inte alls sugen på att kasta dagens vinst i sjön oavsett hur läskig du är."
Och slutligen brukar jag ofta fråga spelarna vad deras intention är när de har sagt något eller gjort något. "Var avsikten att hota honom till livet, eller ville du bara visa att du är en tuff person som man inte borde bråka med?".
Jag känner överlag att brutal öppenhet drastiskt minskat stunderna av frustration mellan SL och spelare, och de gånger frustrationen uppstår är de offast för att jag glömt bort att vara öppen med något.