Nekromanti Hur funkar Chock/Chill?
- Thread starter Organ
- Start date
Oj, var ska man börja? Jag har spellett allt till Chock även om det är många år sedan. Reglerna är onödigt komplicerade och borde gått ett par vändor till genom maskineriet innan de släpptes. Stämningen är fantastisk. Äventyren är si sådär. Draculas hämnd är fantastiskt, liksom monsterboken Nattens fasor. Det finns ett djungeläventyr som jag minns som ett rälsat hjältar-dödar-monster äventyr. Grundbokens spökäventyr utspelar sig i ett hus, likt ett klassiskt CoC-äventyr. Också det väldigt bra. Finns ett äventyr som handlar om Loch ness odjuret som känns som om det skulle kunnat bli jättebra om man tänkt lite till.
Man är alltså medlemmar av S.A.V.E (vilket jag som barn inte fattade var ett engelskt ord utan uttalade som fyra bokstävenr...) som spårar upp och dödar varelser från "Det okända".... Och dessa varelser kan aldrig dödas på vanligt sätt, med ett skott i ansiktet. Man måste alltid gå tre varv runt kyrkan, lägga fyra påsar salt i likets vänstra innerficka och droppa mormors hemkokta på tungan på en brunstig tjur. Både intressant i att man måste komma på lösningen och lite tjatigt. Mycket av varelsernas kraft är besvärjelser som skapar stämning- maten ruttnar, en varelse kommer ut ur spegeln etc.
Rollpersonerna kan ha begränsade krafter- vägen.
Jag föreställer mig att Bortom är en modern version av Chock, men jag kan ha fel.
Man är alltså medlemmar av S.A.V.E (vilket jag som barn inte fattade var ett engelskt ord utan uttalade som fyra bokstävenr...) som spårar upp och dödar varelser från "Det okända".... Och dessa varelser kan aldrig dödas på vanligt sätt, med ett skott i ansiktet. Man måste alltid gå tre varv runt kyrkan, lägga fyra påsar salt i likets vänstra innerficka och droppa mormors hemkokta på tungan på en brunstig tjur. Både intressant i att man måste komma på lösningen och lite tjatigt. Mycket av varelsernas kraft är besvärjelser som skapar stämning- maten ruttnar, en varelse kommer ut ur spegeln etc.
Rollpersonerna kan ha begränsade krafter- vägen.
Jag föreställer mig att Bortom är en modern version av Chock, men jag kan ha fel.
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Helt fel är du inte. Organisationen Faith i Bortom är typ 2/3 MillenniuM-gruppen och 1/3 del S.A.V.E. så välspottat!Nässe;n262576 said:
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Jag kan inte förklara reglerna, mycket eftersom jag aldrig förstod dem som ung. Komplicerade och bökiga kanske?Organ;n262542 said:
För mig var Chock ett skräckspel som flörtad hårt med gotisk skräck (även om äventyren i sig även hade andra inslag). Jag gillade Nässes beskrivning och vet inte om jag kan ta och göra den mer rättvisa, men jag vill dröja kvar vid detaljen att det inte gick att döda monstren. Oftast handlade scenarion om att besegra dem och ofta fanns det flera sätt att göra det på också. En som var enkelt (och gav sämre resultat) och ett svårare (som gav bättre resultat, och om jag minns rätt, mer XP). Just det här uppmanade verkligen att grotta ned sig i mysteriet - och det var något som jag verkligen uppskattade med äventyrskonstruktionen.
För att utveckla något lite så vill jag trycka lite extra på vad de andra redan sagt. Reglerna är ganska taffliga med en knepig svårighetsgradstabell som rullas på för att uppnå ett resultat av en viss kvalitet. Omständigt men jag gillar greppet med resultatkvalitet lite. Det gav ett spektrum av framgång på färdigheterna som gjorde att det var intressant hur bra man faktiskt var.
Det som ger spelet en bra stämning är som någon varit inne på redan är väldigt mycket besvärjelserna som det okända kan använda. Jag tycker de är riktigt bra och de är bra verktyg att sätta spelarna i klistret, göra dem obekväma eller skapa en känsla av att vara i underläge/i en utsatt position.
Jag upplevde på tiden det begav sig att äventyren handlade till stor del om/skapade en känsla av isolering och utsatthet och att de var ganska bra på det. Rent uppläggsmässigt var de generellt sett ganska rälsade mysterier, men motståndarna var ganska "smarta" och slog tillbaka på stämningsfulla sätt (fördelen med rälsning i ett nötskal, man kan planera händelser i flödet).
Jag tycker (med en tjock slöja av nostalgi säkert) att Chock var väldigt roligt att spela.
Det som ger spelet en bra stämning är som någon varit inne på redan är väldigt mycket besvärjelserna som det okända kan använda. Jag tycker de är riktigt bra och de är bra verktyg att sätta spelarna i klistret, göra dem obekväma eller skapa en känsla av att vara i underläge/i en utsatt position.
Jag upplevde på tiden det begav sig att äventyren handlade till stor del om/skapade en känsla av isolering och utsatthet och att de var ganska bra på det. Rent uppläggsmässigt var de generellt sett ganska rälsade mysterier, men motståndarna var ganska "smarta" och slog tillbaka på stämningsfulla sätt (fördelen med rälsning i ett nötskal, man kan planera händelser i flödet).
Jag tycker (med en tjock slöja av nostalgi säkert) att Chock var väldigt roligt att spela.
Ulfgeir
Swashbuckler
Chock (och då första utgåvan Chill, ingen aning om nyare utgåvor) hade problemet att om du inte rätt förmågor (som synsk dröm) så fanns det oftast ingen chans alls att få tag i den information du behövde för att kunna stoppa det övernaturliga.
/Ulfgeir
/Ulfgeir
Voldstagg13
Hero
När det inte var som Ulfgeir beskriver det (fortfarande 1:a Chock/Chill), var lösningen så uppenbar (rätt vapen/föremål eller något som skulle förstöras, vilket stod ut övertydligt) att stämningen blev det viktigaste att få till. Det var enkelt som nybörjar-SL att bara läsa upp textrutor i äventyren, men rälsningen blev jobbig i längden.