Kulsprutehistoria
"Ja, mer behöver jag väl inte säga... förutom att jag menar hur den funkar idag? Hur den funkar år 2059? Hur den första som gjordes funkar/funkade? Vilken modell var den första som gjordes?
Vad är skillnaden på en minigun och en vanlig kulspruta?"
Låtom oss gå tillbaka i tiden, till den amerikanska kontinenten och ca 1860...
Krig härjar på den amerikanska kontinenten. Liksom i Europa var det ofta den sida som kunde skjuta mest som vann. Preussen vann förödande segrar tack vare snabbladdade nålgevär. Enhetspatronen gjorde också sitt till för att man skulle kunna skjuta snabbt. Men fortfarande, ett stort problem för varje armé är att det krävs en man för ett skott, och således hundrafemtio man (ett kompani) för hundrafemtio skott. Det skulle underlätta om en man kunde skjuta hundrafemtio skott, i synnerhet som det krävs omkring tjugo skott för att bekämpa en fiende i skydd.
Entré sir Hiram Maxim och William Gatling. Båda hade idéer till snabbskjutande vapen. William Gatlings idé var att man har ett antal pipor och en mekanism som laddar med enhetspatroner från ett band. Mekanismen drivs av en vev som skytten vevar på. Samtidigt som pipa ett matas med en ny patron så avfyras pipa två, samtidigt som tomhylsan dras ut ur pipa tre. Hela mekanismen drivs av vevandet.
Sir Hiram Maxims idé var mer tekniskt komplex: han lät gastrycket i pipan driva en mekanism som drar ut den gamla patronen, matar in en ny och avfyrar den. Å andra sidan var det inte lika mycket vikt i vapnet. Både maxim- och gatlingkulsprutor används under inbördeskriget. Däremot är det maxim-kulsprutan som får genombrott i Europa, och i Första världskriget är det vattenkylda maxim-kulsprutor som skär genom soldaterna i skyttegravarna. Modellen förenklas ännu mer till ett nytt vapen, där man inte använder gastrycket utan rekylen direkt, för att göra ett ännu mindre vapen. Kpisten är därmed född. Maxim-kulsprutan har varit dominerande sedan 1914, och har utvecklats väldigt långt sedan dess, men principen är densamma sedan 1860.
Tiden går, och vi hamnar nu i det Kalla kriget. Både Sovjet och USA inser att de behöver något vapen som kan vräka ur sig mycket ammunition på kort tid utan att överhettas. Den gamla maxim-modellen är iofs användbar, men har problem med kylning. Den är också känslig för varierade miljöer, som till exempel snabba växlingar mellan fryskallt, normaltemperatur och aphett. Därmed är det inte så lämpligt att ha sådana vapen i flygplan. Högre säkerhet är också önskvärt.
Båda sidor kom fram till samma lösning: William Gatlings kulspruta. I och med att den roterar behövs ingen kylning, i och med att en patron alltid dras ut så finns det ingen risk för eldavbrott, och i och med att den drivs utifrån så minskar risken ännu mer. Sätter man på en elmotor på vapnet istället för en vev så är det bara att mölja på.
Och det är i princip så en gatlingkulspruta ser ut idag. Det är en sund och enkel mekanism med hög eldhastighet, hög tillförlitlighet och hög fältmässighet. Enda större skillnaden är elmotorn som driver den, som tillkom under 1950-talet. Annars är principen även här densamma sedan 1860, och det finns egentligen inget skäl att ändra den.
- Krille
<A HREF="
http://www.foxtail.nu" target="_new">
http://www.foxtail.nu</A>