Nej, den är inte alls bra. Sagan om Elenien är inte alltför dålig, Sagan om Tamul är dock riktigt sunkig. De lyckas med i stort sätt allt. Problemet med Eddings böcker är:
Åhå, då missförstod jag dig. Sorry.
Precis, därför tycker jag att den där spelledaren som skrev första inlägget kan se till att spelarna gör mer "jordnära" rollpersoner. Jag trodde inte att du höll med mig men se, jag hade visst lite fel där (?).
Nja, alltså både ja och nej. Jag håller med i den meningen att
om man spelar med riktigt mäktiga rollpersoner &
om spelledaren då löser detta med hjälp av att utöka, och endast utöka, antalet ubermäktiga monster (d.v.s. t.ex. "byta ut jordmonster mot drakar", som jag skrev i föregående inlägg - något som SL inte nödvändigtvis måste göra, eftersom det inte är enda lösningen på "problemet" med mäktiga rollpersoner!), så riskerar det helt klart att bli inflation i "monster-kapitalet", ja.
Men därmed inte sagt att man måste spela jordnära rollpersoner. Man kan helt enkelt göra annorlunda kampanjer. Exempelvis kan man dra till med mera episka och långgående kampanjer. Om man gör en riktigt lång och utförliga kampanj, med många "twists and turns" (a la Härskarringen), samtidigt som man lägger in ett & annat mäktig monster (återigen: a la Tolkien) och tillslut avslutar med en riktigt mäktig superskurk så kan man mycket väl spela med mäktigare rollpersoner. Och om man gör ett par stycken sådana Stora Kampanjer (som tar mycket tid att spela & ger mycket nöje, enligt mig) så kan man mycket väl undvika den "monster-inflation" som vi diskuterat tidigare. Det kommer onekligen att kräva betydligt mer av spelledaren (i form av förberedelse, planering och beskrivning), men det går faktiskt alldeles utmärkt att då spela med mäktigare rollpersoner.
Så på frågan angående om jag håller med dig blir sålunda mitt svar
ja och nej!
hohoho 
)