Barndomen, 1988-1993: Jag började spela med mina yngre bröder och några av mina klasskompisar. Alla var cis-killar, lantlig arbetarklass. I den mån någon utomstående visste vad rollspel var ansågs det helt klart töntigt, och konstigare än att vara datornörd. I min by var det mopeder och hockey som gällde.
Gymnasiet: När jag började gymnasiet i Örnsköldsvik kom jag med i rollspelsförening (finns fortfarande, har varit i gång sedan slutet av 80 / början av 90) och spenderade väldigt mycket tid på deras lokal. Där fanns flera spelgrupper och folk med varierande bakgrund (nåja, nästan bara killar, nästan uteslutande vita, men både arbetarklass, olika slags mellanskikt och akademikerbarn). De jag huvudsakligen spelade med lyssnade på synth, svartrock, goth, industrimusik etc och många av oss klädde sig därefter. Under en tid hade vi en hel del spritfester på föreningslokalen också. Ö-vik har ju en mycket stor andel frikyrkliga och jag minns att det gick rykten om att föreningslokalen var ett tillhåll för djävulsdyrkare. Pingstkyrkan hade vid nåt tillfälle förbön för de syndiga rollspelarna...
Universitetet och därefter: Några olika, delvis överlappande spelgrupper. Huvudsakligen cis-män med svensk bakgrund, mestadels akademiker men några jobbar inom vården eller på restaurang eller är sjukpensionär. Fortfarande en oproportionerligt stor andel personer med passion för hård elektro, black metal, noise etc.
De allra flesta jag spelat med har varit helt normala människor utan några speciellt udda beteenden, utöver lite subkulturella musik- och klädstilar. Med det sagt så har det ändå funnits en stor minoritet av udda figurer som haft konstiga saker för sig och funnit en trygg miljö i rollspelskretsarna. I inga andra sammanhang (studier, arbete, politik) har jag träffat så många kufar, även om de aldrig var i majoritet.
