Nekromanti Hur har ert rollspelande förändrats över tid?

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Diverse info om några av spelen [för lång]

Okej, du är officiellt sett min idol på forumet just nu. Det är precis den här känslan jag vill nå med mitt rollspelande idag. Alltså... allting... "I don't like you", "Rörande stenar", älgen Moose som dödar åsnor som spottar blod... Wow!

Du äger så oerhört, oerhört mycket.

/Rising
med inspiration rinnandes ut ur öronen
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
Re: Episod 5: "Okänsla" [TT-spåjler]

Men du, det där citerade stycket är ju koolt. Tyvärr verkar det ju vara fullständigt ohanterligt också men förneka inte att det är koolt med volororden och resten av ditt flumm.

/Ceram, gör inte saker för koola, de spårar ur hårdare då.
 

Torbjörn

Swordsman
Joined
6 Nov 2003
Messages
402
Location
Göteborg
Får kort berätta om hur mitt rollspelande förändrats genom åren.

Intresset väcks.
Som för många andra började det med DoD i början av 80-talet. Tvillingbergen och Spindelkonungen var de första äventyren. Så här i början handlade det mest om att upptäcka vad rollspel var för något.

Testa nytt-stadiet
Följde härnäst, när man förstått vad det här med rollspel innebar. I den här fasen testades att spela alla möjliga typer av karaktärer (kattman, satyr, dödsriddare...) och att testa på andra typer av rollspel. Uteslutande Äventyrsspels rollspel (Mutant, Chock m.fl.) spelades. Fortfarande var det enstaka äventyr med mycket nya rollpersoner som gällde.

Kampanjer
När Ereb-Altor kom så började kampanjfasen. Nu gick det ju att placera in äventyrsplatserna i ett sammanhang. Det gick att resa mellan länder. Samma rollpersoner som spelade Svavelvinter kunde spela Marsklandet. Det blev sammanhängande kampanjer, det startade i Ereb Altor men spred sig till alla de rollspel som spelades.

Utländska spel
Under slutet av 80-talet härjade snobbismen bland rollspelare. Det var tuffare och coolare att spela engelska rollspel. Svenska rollspel var för kidsen. Klart att man blev påverkad och sneglade mot det stora utbudet av engelska spel. 2300 AD blev mitt första.

Pausen
Infann sig mellan 1997-2000. Rollspelandet låg till stor del nere under denna tid. Festande, flickvänner och idrotten upptog tiden, även om rollspelen inte helt glömdes bort

Återfunnet intresse
2000 växte sig suget efter rollspelandet allt starkare och det gick till slut inte att motstå. Expert och Ereb Altor plockades fram och Oraklets fyra ögon spelades och blev mycket minnesvärd. Därefter har spelandet pågått för fullt. Denna sena period karaktäriseras av långa sammanhängande kampanjer. DoD Expert, CoC, Rolemaster, D&D och Warhammer har alla under dessa år lagt grund för omfattande kampanjer.

Nu
Vid 30 års ålder är rollspelsintresset större än någonsin. Fler projekt än vad man egentligen har tid med lockar. Allt fler rollspel vill testas. Var skall detta sluta?

Torbjörn - berättar sin (högst ordinära?) rollspelshistoria
 

Bunny

Crazy like a fool
Joined
15 Oct 2002
Messages
2,953
Location
Knivsta
Jag kom just att tänka på en rolig form av proto-rollspel vi sysslade med under åsrkurs 3 ("gangster-året"). På den tiden hade kamratgänget i klassen fått för sig att det roligaste att göra på skoltid var att rita serier, och då vi hade en timmes valfri sysselsättning varje skoldag ritade vi alltid serier då (egentligen skulle man välja vettiga ämnen som matte eller geografi, men det sket vi i. Samtidigt fick man inte välja samma ämne mer än en gång i veckan, det kom vi runt genom att planera in "Rita serier" på måndagen, "Göra serier" på tisdagen, osv... vi var så badass att fröken inte gick längre än att lite lamt klaga på detta - vi höll oss åtminstone någorlunda lugna).

Det ballaste resultatet blev när vi var flera som ritade samma serie tillsammans. Detta tillvägagångssätt kunde ske på flera olika sätt: Antingen skickade vi ritblocket emellan oss och la var och en till detaljer i den aktuella rutan; eller så var en av tecknarna satt att ensam ta hand om miljöritandet och hur handlingen flyttade sig från sceneri till sceneri, och sedan fick resterande rita till våra designerade seriefigur i var och en av dessa miljöer, tillsammans med pratbubblor och liknande. Då blev sagan oftast väldigt kaotisk, men gärna rolig och fantasifull.

Den mest sofistikerade varianten av detta serieskapande bestod i att en enda skötte allt tecknande, men lämnade fortfarande allt handlande över till de andra involverades seriefigurer. De stod för manus och dialog, serietecknaren för miljö och ibland motstånd och problem (monster! Stup!! Bomber från himlen!!!). Tyglarna var väldigt fria, så om en deltagare deklarerade att: "Jag blir så rädd för monstret att jag sticker iväg ända till Kina!" så befann han sig i Kina i nästa serieruta. Ifall en annan invoverad sa: "Näää! Ja bill inte iväg till någe dumt Kina!! Jag stannar och slåss!!" så slapp han rita in sin gubbe i Kina-rutan. En favoritvaritant av detta, vilken vi ofta körde, var att var och en valde ett bär (hallon, björnbär, blåbär, vinbär osv) som man sedan ritade ögon och mun på och försåg med ben och armar. Dessa bärs äventyr följde man sedan genom serien. Bär-figurer var dessutom enkla att rita, då de består av en enkel geometrisk form (cirkeln), med tillhörande sträck och prickar (ibland blev de även färglagda - vad är annars skillnaden mellan Herr Lingon och Fru Blåbär?).

Det var en rolig och lågintensivt lek (i o m att det tog tid för tecknaren att rita så kunde flera "sessioner" pågå samtidigt), som jag givetvis var ivrig att utveckla till sin fulländning. Jag var så driven och fantasifull på den tiden.

Vart gick det fel? :gremfrown:
 
Top