Jag kom just att tänka på en rolig form av proto-rollspel vi sysslade med under åsrkurs 3 ("gangster-året"). På den tiden hade kamratgänget i klassen fått för sig att det roligaste att göra på skoltid var att rita serier, och då vi hade en timmes valfri sysselsättning varje skoldag ritade vi alltid serier då (egentligen skulle man välja vettiga ämnen som matte eller geografi, men det sket vi i. Samtidigt fick man inte välja samma ämne mer än en gång i veckan, det kom vi runt genom att planera in "Rita serier" på måndagen, "Göra serier" på tisdagen, osv... vi var så badass att fröken inte gick längre än att lite lamt klaga på detta - vi höll oss åtminstone någorlunda lugna).
Det ballaste resultatet blev när vi var flera som ritade samma serie tillsammans. Detta tillvägagångssätt kunde ske på flera olika sätt: Antingen skickade vi ritblocket emellan oss och la var och en till detaljer i den aktuella rutan; eller så var en av tecknarna satt att ensam ta hand om miljöritandet och hur handlingen flyttade sig från sceneri till sceneri, och sedan fick resterande rita till våra designerade seriefigur i var och en av dessa miljöer, tillsammans med pratbubblor och liknande. Då blev sagan oftast väldigt kaotisk, men gärna rolig och fantasifull.
Den mest sofistikerade varianten av detta serieskapande bestod i att en enda skötte allt tecknande, men lämnade fortfarande allt handlande över till de andra involverades seriefigurer. De stod för manus och dialog, serietecknaren för miljö och ibland motstånd och problem (monster! Stup!! Bomber från himlen!!!). Tyglarna var väldigt fria, så om en deltagare deklarerade att:
"Jag blir så rädd för monstret att jag sticker iväg ända till Kina!" så befann han sig i Kina i nästa serieruta. Ifall en annan invoverad sa:
"Näää! Ja bill inte iväg till någe dumt Kina!! Jag stannar och slåss!!" så slapp han rita in sin gubbe i Kina-rutan. En favoritvaritant av detta, vilken vi ofta körde, var att var och en valde ett bär (hallon, björnbär, blåbär, vinbär osv) som man sedan ritade ögon och mun på och försåg med ben och armar. Dessa bärs äventyr följde man sedan genom serien. Bär-figurer var dessutom enkla att rita, då de består av en enkel geometrisk form (cirkeln), med tillhörande sträck och prickar (ibland blev de även färglagda - vad är annars skillnaden mellan Herr Lingon och Fru Blåbär?).
Det var en rolig och lågintensivt lek (i o m att det tog tid för tecknaren att rita så kunde flera "sessioner" pågå samtidigt), som jag givetvis var ivrig att utveckla till sin fulländning. Jag var så driven och fantasifull på den tiden.
Vart gick det fel?
