Hur kan bestiarier göras mer användbara?

[God45]

Kan man inte bara skriva "Se Book of Unremitting Horror"? =)

Alltså, det jag vill ha från ett bestiarium är framför allt saker som:

• Typiska beteenden
• Habitat
• Spår de lämnar efter sig
• Förmågor, framför allt sådana som inte har med strid att göra
• Jaktmarker
• Spridning
• Myter och legender

Kort sagt: Ett bra monster är, tycker jag, minst 5-10 äventyrsuppslag och samtidigt tips till spelare om hur man kan ta reda på ifall det man jagar är just det här monstret, hur man spårar upp det och hur man oskadliggör det (om det går). Helst ska det inte gå att lösa med strid överhuvudtaget, eller så ska strid mot monstret innebära dryga komplikationer. Men mest vill jag ju ha monster som hjälper mig att bygga, och spelarna att lösa, mysterieäventyr. Såklart.

(Om man absolut måste så får man väl slänga med lite stats också, då. Men det är verkligen nästan bara slöseri med utrymme i mina ögon)

Detta! Citerar för sanning.

 

[erikt]

Jag kan precisera mig med rakare frågor: hur tycker du att ett bestiarium bör se ut för att vara användbart?

Här vill jag vända på frågan: Vad vill du använda bestiariet till?
Hur det skall se ut för att vara användbart beror ju helt på vad det skall användas till, och därmed vad de beskrivna varelserna skall användas till.

Motståndare i strid mot rollpersoner? Stridsvärden är nödvändiga.
Bakgrunds"färg" för världen? Lite lagom vaga beskrivningar av utseende och beteende.
Resurser? Beskrivningar av hur de kan användas som dragdjur, hur mycket de kan dra/bära, mängd mat de behöver, etc.
Osv, osv, osv.

Först bestämmer man sig för vilken typ av information man vill ha, sedan kan man fundera på hur den informationen presenteras på bästa sätt.

 

[Quadrante]

Jag skulle själv vilja se mer av texter som behandlar väsen, monster och varelser utifrån ett designperpektiv. Ett manifest för varför de ska vara där eller en beskrivning av metafysisk realitet. Prövat själv men stötte på patrull, inte för att det är svårt utan för att mottagarna ville ha ”fakta” och ”sanningar” istället för sammanhanget och förståelse för hur de finns. Man tappar lite lusten att skriva då, men samtidigt så måste man respektera att det är vad som efterfrågas.

Kan nog vara en orsak till att listor och stats dominerar.

 

[Oscar Silferstjerna]

Här vill jag vända på frågan: Vad vill du använda bestiariet till?
Hur det skall se ut för att vara användbart beror ju helt på vad det skall användas till, och därmed vad de beskrivna varelserna skall användas till.

Motståndare i strid mot rollpersoner? Stridsvärden är nödvändiga.
Bakgrunds"färg" för världen? Lite lagom vaga beskrivningar av utseende och beteende.
Resurser? Beskrivningar av hur de kan användas som dragdjur, hur mycket de kan dra/bära, mängd mat de behöver, etc.
Osv, osv, osv.

Först bestämmer man sig för vilken typ av information man vill ha, sedan kan man fundera på hur den informationen presenteras på bästa sätt.

Det jag vill ha ut av ett bestiarium är i första hand beskrivningar av det märkliga, fantastiska, legendariska, ovanliga och unika. I motsats till vanliga dragdjur, typ hästar, åsnor och kameler, som jag tycker bör finnas med i redan grundboken om de är viktiga i settingen.

Med användbar menar jag att det ska gå att skapa äventyr med varelserna som utgångspunkt. Därmed behöver de också passa in i världen. Gör de inte det så bör de inte vara med. De kan vara motståndare i strid, men helst något mer. Det bör finnas något oväntat att upptäcka i mötet med dem. Exakt vad beror på genren och settingen.

När det gäller information (i beskrivningen av varelserna), så har det förstås också med RP att göra. Alltså vilka de är och vad de gör - utreder, jagar, flyr, letar skatter eller vad det nu är. Det bör alltså finnas information som passar spelets gruppkoncept om det finns något sådant (det gör det ofta). Om spelet kretsar kring någon typ av större hemlighet, exempelvis en konspiration eller konflikt mellan fraktioner av något slag, så kan det också vävas in i hur varelser utformas.

 

[Rickard]

Om vi säger att rollspelet handlar om mardrömmar så hade jag velat haft en mardrömsgenerator. Behöver inte vara mer komplicerad än tipset som finns i Vindsjäl: ta en varelse och byt ut en kroppsdel. Sedan ger man några förslag, utifrån sin generator, som kan befolka världen.

(Samma sak hade jag velat se med spelledarkapitel: ge en struktur för att generera äventyr. Introäventyret är sedan ett exempel på detta.)

 

[Mogger]

Jag tycker ju fortfarande Zonernas Zoologi är bäst. Av flera orsaker. Utöver det vanliga hittat vi:

• Settingförstärkande
• Monsterkontext - Legender, status m.m.
• Användningsområde - Vilken resurs erbjuder monstret (mat, oftast)
• Modus Operandi
• Metaplott

 

[Christoffer]

Metaplott

Förklara?

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tycker ju fortfarande Zonernas Zoologi är bäst. Av flera orsaker. Utöver det vanliga hittat vi:

• Settingförstärkande
• Monsterkontext - Legender, status m.m.
• Användningsområde - Vilken resurs erbjuder monstret (mat, oftast)
• Modus Operandi
• Metaplott

Av de svenska bestiarier jag har läst är nog detta också det jag tycker bäst om. Det är en lyxig produkt med många kul idéer. Samtidigt tror jag att varelserna hade kunnat knytas ännu tydligare till både MUA:s metaplot och till gruppkonceptet pyriska äventyrare (det är, som bekant, RP:s yrke eftersom de alla har ”tidigare sysselsättningar”, som den avslöjande formuleringen lyder). Personligen hade jag också svårt för skrofmålet (berättarrösten), men det verkar jag ha varit ganska ensam om. Hade dessutom velat se fler handouts och kartor. Alltså ännu mer av en handbok för just pyriska äventyrare. Mer spelarfokus, för att nu knyta an till min startpost.

Mina invändningar mot just detta bestiarium bottnar som synes i att jag inte tycker att spelet i tillräckligt hög grad stödjer äventyrare och äventyrande. Jag vill inte att det ska vara underförstått eller något man ska behöva lista ut genom att läsa fem publicerade äventyr. Call of Cthulhu har samma problem. Detta har jag redan skrivit om i flera andra trådar, men jag tar ändå upp det här därför att jag tycker att påverkar utformningen av bestiarier.

 

[Mogger]

Förklara?

Hela boken är ingame-publikation som vävs in i den stora kampanjen. Så det finns ledtrådar. Det hade kunnat göras bättre men det är lite som att man kan läsa The Mountains of Madness som handlat när man ska spela Beyond the Mountains of Madness.

 

[Mogger]

Av de svenska bestiarier jag har läst är nog detta också det jag tycker bäst om. Det är en lyxig produkt med många kul idéer. Samtidigt tror jag att varelserna hade kunnat knytas ännu tydligare till både MUA:s metaplot och till gruppkonceptet pyriska äventyrare (det är, som bekant, RP:s yrke eftersom de alla har ”tidigare sysselsättningar”, som den avslöjande formuleringen lyder). Personligen hade jag också svårt för skrofmålet (berättarrösten), men det verkar jag ha varit ganska ensam om. Hade dessutom velat se fler handouts och kartor. Alltså ännu mer av en handbok för just pyriska äventyrare. Mer spelarfokus, för att nu knyta an till min startpost.

Mina invändningar mot just detta bestiarium bottnar som synes i att jag inte tycker att spelet i tillräckligt hög grad stödjer äventyrare och äventyrande. Jag vill inte att det ska vara underförstått eller något man ska behöva lista ut genom att läsa fem publicerade äventyr. Call of Cthulhu har samma problem. Detta har jag redan skrivit om i flera andra trådar, men jag tar ändå upp det här därför att jag tycker att påverkar utformningen av bestiarier.

Ja, upplägget hade absolut kunnat förfinas och vissa saker hade kunnat lyftas ut som bara nämns i en bisats. Om nu RP vill jaga morasit i Hindenburgs kloaker och sälja, hur går man till väga? Exempelvis.

 

[Oscar Silferstjerna]

Ja, upplägget hade absolut kunnat förfinas och vissa saker hade kunnat lyftas ut som bara nämns i en bisats. Om nu RP vill jaga morasit i Hindenburgs kloaker och sälja, hur går man till väga? Exempelvis.

Ja. Och om boken istället hade skrivits för att passa ulvrikiska militärer eller gotländska profitörer, så hade upplägget varit ett helt annat, eller hur? För övrigt: just dessa tänkta bestiarier hade kunnat bli ascoola.

 

[Dante]

Jag tycker ju fortfarande Zonernas Zoologi är bäst. Av flera orsaker. Utöver det vanliga hittat vi:

• Settingförstärkande
• Monsterkontext - Legender, status m.m.
• Användningsområde - Vilken resurs erbjuder monstret (mat, oftast)
• Modus Operandi
• Metaplott

Detta gäller i stort även för Symbaroums Monsterkodex, vilket inte är så konstigt givet att de båda Mattiasarna Lilja och Johnsson Haake varit inblandade i båda.

 

[Oscar Silferstjerna]

Detta gäller i stort även för Symbaroums Monsterkodex, vilket inte är så konstigt givet att de båda Mattiasarna Lilja och Johnsson Haake varit inblandade i båda.

Tror du att just dessa bestiarier hade kunnat göras lättare att använda? Om ja, hur?

 

[Franz]

Jag är en enkel man med enkla behov så en vanlig ”klassisk” monsterbok duger egentligen gott för mig. En allmänt hållen med fantasieggande beskrivning av monstret och en snygg bild brukar räcka för att jag ska kunna göra något kul med varelsen.

Med det sagt, ett välkommet inslag är monstrets inställning till rollpersoner och att det finns en stor variation på dessa. Kanske monstret vanligtvis är fredligt men aggressivt om det har ungar med sig. Kanske monstret lätt går att muta med mat från packningen. Monstret kanske är rädd för rollpersonerna och bara anfaller i självförsvar. Kanske monstret vanligtvis är fredligt men attackerar om man väcker det. Monstret kan ha olika lynnen dag- och nattetid. Och så vidare.

 

[Quadrante]

Lätt OT. En enkel variation för varje varelse/väsen som gör den mer unik och som gör att man inte alltid vet vad man har att vänta sig ... vill jag gärna se. Lite som den klassiska [Horse traits table] i det där spelet som en del gillar, som ger dem olika personlighetsdrag. Det krävs inte mycket. Men gärna något mer än att grundegenskaper varieras genom tärningsrullande.

 

[Rickard]

Av de svenska bestiarier jag har läst är nog detta också det jag tycker bäst om.

Tja, jag tycker Zoonernas Zoologi är helt värdelös. På sin höjd kan jag använda mig av namnen. Får sitta och leta efter saker att använda och ärligt talat, av en helsida med ord kunde dra ut max 1-2 meningar som jag kunde använda mig av. Det är ordbajseri av hög nivå och kräver en hel del omarbetning för att det ska kunna fungera i rollspel. Känns som något som författarna skrivit mest för att de vill få någonting kreativt ur sig, snarare än något som ska användas. Men så var också Undergångens arvtagare-kampanjen i samma stuk.

 

[Oscar Silferstjerna]

Tja, jag tycker Zoonernas Zoologi är helt värdelös. På sin höjd kan jag använda mig av namnen. Får sitta och leta efter saker att använda och ärligt talat, av en helsida med ord kunde dra ut max 1-2 meningar som jag kunde använda mig av. Det är ordbajseri av hög nivå och kräver en hel del omarbetning för att det ska kunna fungera i rollspel. Känns som något som författarna skrivit mest för att de vill få någonting kreativt ur sig, snarare än något som ska användas. Men så var också Undergångens arvtagare-kampanjen.

Är du inte väl hård nu? Jag tycker, som sagt, att det är ett bra exempel på hur man kan gestalta en spelvärld med huvudsakligen skönlitterära medel. Den är, påstår jag, inte alls dåligt skriven. Åtminstone Andreas Marklund är professionell skribent (disputerad historiker med ett antal utgivna böcker bakom sig).

Men jag kan hålla med om att det finns mycket i Zonernas Zoologi som hade kunnat göras bättre. Detalj- och namnrabblandet är ett problem. Om jag hade skrivit ett bestiarium till MUA idag hade jag haft mer fokus på handouts, uppdragsgivare, plothooks, farkoster och platser. Helt enkelt för att pyriska äventyrare (ofta zonfarare) är spelets egentliga gruppkoncept (även om annat tillkommer längre fram i produktlinjen). Det hade gjort bestiariet mer användbart.

 

[Mogger]

Är du inte väl hård nu? Jag tycker, som sagt, att det är ett bra exempel på hur man kan gestalta en spelvärld med huvudsakligen skönlitterära medel. Den är, påstår jag, inte alls dåligt skriven. Åtminstone Andreas Marklund är professionell skribent (disputerad historiker med ett antal utgivna böcker bakom sig).

Men jag kan hålla med om att det finns mycket i Zonernas Zoologi som hade kunnat göras bättre. Detalj- och namnrabblandet är ett problem. Om jag hade skrivit ett bestiarium till MUA hade jag haft mer fokus på handouts, uppdragsgivare, plothooks, farkoster och platser. Helt enkelt för att pyriska äventyrare (ofta zonfarare) är spelets egentliga gruppkoncept (även om annat tillkommer längre fram i produktlinjen). Det hade gjort bestiariet mer användbart.

Det här med "ordbajseri" är ju också en feature. Jag har sett många exempel när man i minimalismens namn kastat ut barnet med barnvattnet. Det finns en poäng med målande beskrivningar. Nu svarar jag dig och vet att det inte var dina åsikter men att namedroppa namn är ett väldigt effektivt sätt att få en värld att kännas riktig. Det är ju exempelvis orsaken till att vi i andra berättelser försöker hitta just den typen av vinklar för att det ska upplevas som mer intressant. Annars hade ju alla berättelser handlat om en man som heter Ove Och utspelat sig i New York på Time Square.

Det är ju f.ö ett grepp vi ser även hos Granström och för all del även William Gibson.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det här med "ordbajseri" är ju också en feature. Jag har sett många exempel när man i minimalismens namn kastat ut barnet med barnvattnet. Det finns en poäng med målande beskrivningar. Nu svarar jag dig och vet att det inte var dina åsikter men att namedroppa namn är ett väldigt effektivt sätt att få en värld att kännas riktig. Det är ju exempelvis orsaken till att vi i andra berättelser försöker hitta just den typen av vinklar för att det ska upplevas som mer intressant. Annars hade ju alla berättelser handlat om en man som heter Ove Och utspelat sig i New York på Time Square.

Det är ju f.ö ett grepp vi ser även hos Granström och för all del även William Gibson.

Ja, ”ordbajseri” eller ”helt värdelös” var, som sagt, inte mitt ordval eller min åsikt… Jag håller med om att språket är ett bra sätt att gestalta. Men jag tror att det också finns en gräns för hur många namn och detaljer som kan finnas med innan det blir för mycket. I just MUA var det verkligen ett myller. Ofta kul, men ibland gjorde det att det blev svårt att hitta. Mer så i äventyren än i bestiariet. Det är ju två olika typer av text, vilket är en av mina poänger i den här tråden.

Om vi nu lyfter blicken från det enskilda exemplet så tror jag att det finns mycket nytt att tillföra bestiariet som genre och form. Att det redan finns en rad mer eller mindre välgjorda bestiarier gör inte att allt är färdigt. Jag är mer intresserad av det nya, ännu oprövade. Det känns mer kreativt. Därav denna trådstart. Tycker att startinlägget innehåller flera tankeväckande spår.

 

[Rickard]

Är du inte väl hård nu? Jag tycker, som sagt, att det är ett bra exempel på hur man kan gestalta en spelvärld med huvudsakligen skönlitterära medel. Den är, påstår jag, inte alls dåligt skriven. Åtminstone Andreas Marklund är professionell skribent (disputerad historiker med ett antal utgivna böcker bakom sig).

Det finns lärare som kan jättemycket, inte lära ut.

Jag förespråkar dock inte minimalism, utan att monsterboken är en del av någonting mycket större. Som @Genesis en gång vist sade: det originella ofta kommer i kombinationer.

I kombination med andra element som spelledaren använder i sin struktur för att skapa ett äventyr så kanske trollet blir ett stentroll som visar sig vara kontrollerad av magi. En helt unik varelse i just den spelgruppen, kontra att få läsa om fjoltroll, träsktroll, skuggtroll med flera utifrån perspektivet av någon gammal gubbe som även pratar om hans liktornar och att han åt rödbetor senast.