Re: [Megaspoiler: Mina spelare]
Jag låter i regel rollpersonerna träffas in-game, och skapar där faktorer som förenar dem. Ibland är de bekanta med varandra sedan tidigare, såsom i min pågående kampanj 'Colonan', där två av rollpersonerna är agenter åt samme thalaskiske magikrat, Alean Ninarian, och den tredje är kurir åt primasen av Colonan (men egentligen sabrisk agent). Han kände inte de två andra rollisarna. Alla fick dock ett tvivelaktigt uppdrag av Colonans magikrat, Reubin Jesbin, som både syltade dem djupt in i en intrighärva magikraterna emellan och fick dem att komma på kant med mycket mäktiga krafter. Rollpersonernas inbördes lite olika lojaliteter skapar intressanta motsättningar under uppdraget, samtidigt som uppdraget som sådant - att föra en högst suspekt och eftertraktad fånge från El'egor till Colonan - naturligt svetsar dem samman. Plötslig fann de sig nämnligen jagade av en helvetisk trio till synes odödliga, ostoppbara krigare som också ville åt deras fånge, och fången som sådan, en manipulativ halvdemontös med succubustendenser, gjorde sitt bästa för att spela ut rollisarna mot varandra. De var tvungna att samarbeta för att överleva. (Även om den sabriske agenten hittils gjort sitt bästa för att befria fången utan att röja sin hemliga identitet. Ödet tycks ha konspirerat mot både honom och henne hittils, dock, för trots lömska planer har det inte fungerat).
(Tanken är då givetvis att de två Thalamur-lojala rollisarna omsider ska gå över till de coloniska rebellerna, och att rollpersonerna på så sätt inte ska behöva bli bittra fiender när den tredjes riktiga identitet förr eller senare röjs. Men, men, ingen sida är uppenbart skurkarna, så vi får se vad som händer).
Det är ett sätt att göra det på. I en annan kampanj lärde rollisarna känna varandra genom att de var de enda sabrierna i den mûhadinska staden Jen, och presenterades för varandra av en lokal bei som ansåg sig ha mycket att vinna på att förena deras talanger. I en tredje kampanj längre tillbaka i Mundanas historia var den ena rollpersonen en förfinad sabrisk adelsyngling som skulle få sin riddarträning av brodern till den andra rollpersonen, en rustik alarinnsk riddersman.
Så, uppslagen är oändliga. Det gäller bara att välja ett sätt för rollpersonerna att träffas, interagera och relatera till varandra som passar det man vill uppnå i sin kampanj.
Usch, nu babblade jag för mycket igen. Förlåt mig.
- Ymir, ursäktar sig