De gånger jag köper nya spel, är det förhållandevis komplexa spel. Mängden regler är inte ett mål i sig, men jag har svårt för rollspel där regelmekaniken ryms på några A4-sidor. Reglerna är inte ett mål i sig, men jag vill ha ett regelverk att falla tillbaka på för konfliktresolution m.m. För lite regler leder i mina ögon till SL:s godtycke. Det måste dock inte vara "realisktiska"/simulationistiska regler. Jag har nyligen köpt Legends of Anglerre (FATE) och uppskattar deras mer cineatiska infallsvinkel på regler. Likafullt är dock reglerna i LoA omfångsrika och verkar täcka de flesta situationer som kan tänkas uppkomma i spel (har inte läst färdigt boken). De är inte gjorde för att efterlikna realism, men täcker ändå in väldigt många områden.
Ofta, men inte alltid, skulle jag säga att jag hellre har lite mer regler, än mindre. Åtminstone så länge de olika regelbitarna är subsystem som kan läggas till eller tas ifrån utan att grundmekaniken bryter samman. Om jag tex skulle spela Eon, skulle jag vilja använda det detaljera stridssystemet, med många olika stridshandlingar, men antagligen välja bort biten med Utmattning och använda förenklat skadesystem utan blödning.
För mig är det med rollspel lite som med dator- och tv-spel: om jag behöver lägga mer engagemang i spelet, tror jag behållningen blir större i slutändan. Detta gör också att jag föredrar spel med en definierad och gärna omfångsrik spelvärld. Jag vill leva mig in i spelvärlden, förhålla mig till företeelser in-game. Om lite eller inget är definierat i förväg, blir det mindre att leva sig i i, vilket gör det mindre intressant i mina ögon.