Detta kan verka som en väldigt underlig fråga att ställa på detta forum men jag lovar att det åtminstone till en viss del är relaterat till rollspel, dessutom hittade jag inget forum som jag direkt ser att det lämpar sig bättre i.
För att återgå till frågan: jag har under en längre tid kommit på mig själv med att göra mer än att bara ta in information när jag läser. Det handlar ofta om att även processera informationen mer än bara "Kalle sparkar på en boll". Det jag talar om är att jag i 3D verkligen föreställer mig hur kalle sparkar på bollen, hur han gör, åt vilket håll, hur omgivningen ser ut, vilka som tittar på, ofta i vilket sammanhang han gör det och främst varför han gör det. OK, skituselt exempel men det var mest för att demonstrera vad jag menar.
De övriga människorna i min närhet som jag har frågat verkar nöja sig med att föreställa sig Kalle som sparkar på en boll, för att sedan gå vidare till nästa mening och bearbeta den på liknande sätt. Resultatet av det arbetssättet förefaller mig måste bli så lösryckt och innehållslöst. Om det är så man uppfattar böcker så är det ju inte så underligt att massor folk inte tycker om att läsa. Själv "ser" jag nästan boken framför mig som om den nästan spelas som en film, i 3D hur man nu ska föreställa sig det, kanske ännu detaljrikare, nästan som om jag upplever det hela själv.
Och så till rollspelsanknytningen: Är det fler av er som upplever skönlitteratur på det här viset eller är det bara något som jag inbillar mig? Om så är fallet, vad kan det bero på. Har det här någonting med rollspel att göra. Utvecklar man som rollspelare förmågan att leva sig in i situationer i sådan utsträckning? Ska bli intressant att höra vad ni har för åsikter om det här. Hoppas det är fler än jag som inte tycker att man ska behöva avbryta sin beskrivning av den rafflande inledningen till äventyret för att berätta vad för färg drottningens älskare har på strumporna(ja, har sorgligt nog hänt en gång).
För att återgå till frågan: jag har under en längre tid kommit på mig själv med att göra mer än att bara ta in information när jag läser. Det handlar ofta om att även processera informationen mer än bara "Kalle sparkar på en boll". Det jag talar om är att jag i 3D verkligen föreställer mig hur kalle sparkar på bollen, hur han gör, åt vilket håll, hur omgivningen ser ut, vilka som tittar på, ofta i vilket sammanhang han gör det och främst varför han gör det. OK, skituselt exempel men det var mest för att demonstrera vad jag menar.
De övriga människorna i min närhet som jag har frågat verkar nöja sig med att föreställa sig Kalle som sparkar på en boll, för att sedan gå vidare till nästa mening och bearbeta den på liknande sätt. Resultatet av det arbetssättet förefaller mig måste bli så lösryckt och innehållslöst. Om det är så man uppfattar böcker så är det ju inte så underligt att massor folk inte tycker om att läsa. Själv "ser" jag nästan boken framför mig som om den nästan spelas som en film, i 3D hur man nu ska föreställa sig det, kanske ännu detaljrikare, nästan som om jag upplever det hela själv.
Och så till rollspelsanknytningen: Är det fler av er som upplever skönlitteratur på det här viset eller är det bara något som jag inbillar mig? Om så är fallet, vad kan det bero på. Har det här någonting med rollspel att göra. Utvecklar man som rollspelare förmågan att leva sig in i situationer i sådan utsträckning? Ska bli intressant att höra vad ni har för åsikter om det här. Hoppas det är fler än jag som inte tycker att man ska behöva avbryta sin beskrivning av den rafflande inledningen till äventyret för att berätta vad för färg drottningens älskare har på strumporna(ja, har sorgligt nog hänt en gång).