Nekromanti Hur läser ni böcker?

PVC

Veteran
Joined
5 Jun 2005
Messages
176
Location
Luleå
Detta kan verka som en väldigt underlig fråga att ställa på detta forum men jag lovar att det åtminstone till en viss del är relaterat till rollspel, dessutom hittade jag inget forum som jag direkt ser att det lämpar sig bättre i.

För att återgå till frågan: jag har under en längre tid kommit på mig själv med att göra mer än att bara ta in information när jag läser. Det handlar ofta om att även processera informationen mer än bara "Kalle sparkar på en boll". Det jag talar om är att jag i 3D verkligen föreställer mig hur kalle sparkar på bollen, hur han gör, åt vilket håll, hur omgivningen ser ut, vilka som tittar på, ofta i vilket sammanhang han gör det och främst varför han gör det. OK, skituselt exempel men det var mest för att demonstrera vad jag menar.

De övriga människorna i min närhet som jag har frågat verkar nöja sig med att föreställa sig Kalle som sparkar på en boll, för att sedan gå vidare till nästa mening och bearbeta den på liknande sätt. Resultatet av det arbetssättet förefaller mig måste bli så lösryckt och innehållslöst. Om det är så man uppfattar böcker så är det ju inte så underligt att massor folk inte tycker om att läsa. Själv "ser" jag nästan boken framför mig som om den nästan spelas som en film, i 3D hur man nu ska föreställa sig det, kanske ännu detaljrikare, nästan som om jag upplever det hela själv.

Och så till rollspelsanknytningen: Är det fler av er som upplever skönlitteratur på det här viset eller är det bara något som jag inbillar mig? Om så är fallet, vad kan det bero på. Har det här någonting med rollspel att göra. Utvecklar man som rollspelare förmågan att leva sig in i situationer i sådan utsträckning? Ska bli intressant att höra vad ni har för åsikter om det här. Hoppas det är fler än jag som inte tycker att man ska behöva avbryta sin beskrivning av den rafflande inledningen till äventyret för att berätta vad för färg drottningens älskare har på strumporna(ja, har sorgligt nog hänt en gång).
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Är det fler av er som upplever skönlitteratur på det här viset eller är det bara något som jag inbillar mig? Om så är fallet, vad kan det bero på. Har det här någonting med rollspel att göra. Utvecklar man som rollspelare förmågan att leva sig in i situationer i sådan utsträckning?
Well, ibland ja så upplever jag det på samam sätt som du. Är det en bok som verkligen griper tag i mig, så ser jag verkligen scenerana utsplas i skallen på mig. Så du är nog inte ensam om detta nä... =)
Sedan om detta är rollspelsrelalterat eller ej vette katten. har man en livlig fantasi så tror jag att man får sådana här grejer i skallen, oavestt om man är rollspelare eller ej. Att man a´kanse utvecklar sin fanta si & sådant när manhåller på med rollspel tror jag säkert att man gör, iaf så får man absolut inte sämmre inleveleförmåga iaf.. =)

/ Johan K, som itne gillar när det regnar ute..
 

Olle Linge

Snigel
Joined
23 Oct 2003
Messages
2,882
Location
北極東邊
Farliga antaganden

Jag tycker att du antar saker som inte alls behöver stämma, men innan jag går in på det vill jag påpeka att folk är väldigt olika på det här. Vissa kan till exempel läsa pjäser och få ut hur mycket som helst av dem och andra klarar inte av det. Jag tror inte att rollspelare blir bättre på det här, men jag kan tänka mig att folk som är bra på det dras till rollspel.

Det du antar är på något sätt att vad som händer rumsligt skulle vara det viktigaste, eftersom du pratar om att kunna visualisera tredimensionellt och så vidare. Det håller jag verkligen, verkligen inte med om. När jag läser, skriver och spelar rollspel är vad som händer rent rumsligt ofta totalt ointressant och då är det helt meninglöst att vara bra på att visualisera det. Vill jag åt det ser jag på film istället.

Det finns så mycket annat som är viktigare och som inte kräver visualisering på det sättet: karaktärer, intrig, mening, budskap, koncept och så vidare. Jag kan nog göra listan hur lång som helst. Så mitt svar på din fråga är alltså att jag inte läser böcker eller spelar rollspel på ett sådant sätt att det ens är önskvärt att visualisera saker i detalj. Möjligen kan man utveckla förmågan att göra det om man tränar (så brukar det ju vara), men det i sig är inget krav för att vare sig läsa skönlitteratur eller spela rollspel.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Jag föreställer mig framför allt tal väldigt intensivt, och när jag väl har en dialog i en bok på gång kommer ofta resten av scenen igång samtidigt. Detta gör det ganska "filmiskt" om man säger som så, och jag lever mig ganska mycket in i böcker.
 

PVC

Veteran
Joined
5 Jun 2005
Messages
176
Location
Luleå
Re: Farliga antaganden

Tanken med den här tråden var inte på något sätt att väcka anstöt hoss någon och jag försökte därför formulera mig på ett sådant sätt att ingen skulle råka göra det, men som valigt misslyckades jag. Hur som helst ville jag få fram att jag inte tycker synd om de som inte upplever det som jag eller på något annat sätt betraktar dem som sämre eller konstiga. Jag håller helt enkelt med om att folk är olika och så är det bara, inte mer med det.

Om jag någonstans i originalinlägget pekar på att någon del av upplevelsen skulle var viktigare än andra så får du gärna visa mig var. Jag tycker absolut inte att 3D-känslan och visualiseringen jag får är viktigare än det djupare emotionella som jag om det inte heller framgår också upplever på ett starkare sätt än folk i min omgivning(bevisat med en djuplodande enkätstudie).

Du har för övrigt gett ett klart och tydligt svar på frågan om du tror att detta förhållningsätt till löpande texter och muntliga diskussioner på något sätt är förknippat med rollspel: Nej. Tack för din åsikt, den uppskattas lika mycket som någon annans.
 

PVC

Veteran
Joined
5 Jun 2005
Messages
176
Location
Luleå
Intressant inpass, jag har själv inte märkt en så kraftig dragelse till dialogerna på det sätt du beskriver. Om man får fråga, under tiden som du läser dessa dialoger och enligt vad jag förstår måste vara djupt koncentrerad på just den delen; hur upplever du samtidigt omgivningen? Jag menar står det två människor och skriker på varandra med en vacker bakrgrund eller är det mer som att de gör det framför en bluescreendär det inte spelar så stor roll. Alltså, ligger fokus så mycket på personerna att det andra inte är särskilt viktigt?
 

Olle Linge

Snigel
Joined
23 Oct 2003
Messages
2,882
Location
北極東邊
Öh och följdfråga

Nu låter det som att du tror att jag blev upprörd och så är absolut inte fallet. Precis som du säger så lade du inte någon värdering i det och det menade inte jag att göra heller. Jag vet flera personer som tänker väldigt visuellt, men jag är inte en av dem. Det finns fördelar och nackdelar med allt.

Det finns dock en väldigt intressant följdfråga på det här: Vilka effekter kan det få om man i en spelgrupp blandar personer som väldigt tydligt tillhör olika typer av spelare (eller läsare)? Är det något man borde ta hänsyn till eller fundera på? Jag har då aldrig tänkt på det, men det kanske vore en idé.
 

PVC

Veteran
Joined
5 Jun 2005
Messages
176
Location
Luleå
Jag vet inte om detta faller sig mer naturligt för rollspelare än andra människor; det var lite i undersökningssyfte jag drog igång den här tråden. Hittils är det två här som upplever samma eller liknande saker som jag och det var inte särskilt många av de 200 tidigare tillfrågade som tyckte det. Vi får se. :gremlaugh:
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Gull-gull-"vi-alla-unika"-gull

Jag har ett annat sätt att läsa jag med. *ser sig om efter chockade intryck*

Det här blir också ett sött "vi är alla unika" inlägg bara för att komma fram till att saker varierar.

Jag läser för det första väldigt snabbt rent tekniskt, vilket säker spela in. Jag konsumerar massa text och tar in mycket på en gång.

När jag läser så ser jag och för sig en mening och gången men min fokus är mycket bredare. Läser jag på mening sju så har jag lika mycket mening ett, tre och fyra i huvudet som mening sju. Den scen jag byggeri sinnet bygger jag inte mening för mening utan med liksom de senaste sidorna i huvudet.

Skulle jag fokusera på en sak i taget så skulle jag bli knäpp. Jag har tidigare hatat talböcker av den här anledningen, men efter nog med radiolyssnade (Gender på p3 ä ett tips, och p3 dokumentär) har jag börjat lära mig lyssna på talböcker, så länge jag hantverkar eller gör något annat samtidigt.

Jag visualiserar scenerna en del men för mig är också kroppsintryck och taktila förnimmelser väldigt viktigt. Ljud däremot skiter jag i. (Hur rösten låter är ju bara en effekt av hur man känner i halsen just då... ju.)

Så alla är unika. Gull gull gull.
 

PVC

Veteran
Joined
5 Jun 2005
Messages
176
Location
Luleå
Re: Öh och följdfråga

I högsta grad en intressant frågeställning, har aldrig testat. Det jag på rak arm skulle kunna tänka mig är att de personer som är vana vid att visualisera händelser tenderar att föredra rollspel och spelmöten som utspelar sig lite filmliknande, vet att det finns ett namn på spelartypen men jag kommer inte ihåg det. Kanske någon som är lite hobbyexpert på gruppdynamik och psykologi kan ge oss en bra förklaring på den här frågan.

OK, att du inte blev upprörd. Jag ville bara vara på den säkra sidan, sådana här diskussioner har väldigt lätt att spåra ur om folk tycker olika och anser något vara bättre än något annat. Jag hoppas att det här förblir en objektiv tråd. Sedan är det särskilt svårt att kommunicera i forum eftersom språkbruket ofta är ganska fritt vilket i många fall leder till missförstånd, ytterligare en anledning till att vara försiktig.
 

Olle Linge

Snigel
Joined
23 Oct 2003
Messages
2,882
Location
北極東邊
My bad

OK, att du inte blev upprörd. Jag ville bara vara på den säkra sidan, sådana här diskussioner har väldigt lätt att spåra ur om folk tycker olika och anser något vara bättre än något annat. Jag hoppas att det här förblir en objektiv tråd. Sedan är det särskilt svårt att kommunicera i forum eftersom språkbruket ofta är ganska fritt vilket i många fall leder till missförstånd, ytterligare en anledning till att vara försiktig.
Jag läste om mitt inlägg och såg att jag missat höja min IMHO-sköld. Det jag menade var förstås att det för mig är mycket viktigare med dialog, intrig och så vidare än vad det är med visualisering. Men det krävs mer än det här för att få mig upprörd. Jag har inte titeln jag har för att jag lätt blir arg :gremsmirk:
 

PVC

Veteran
Joined
5 Jun 2005
Messages
176
Location
Luleå
Medhåll

Jupp, vi är alla olika. Men faktum är att det här inte heller är alldeles avvikande från mina upplevelser. Jag läser också väldigt fort när jag är koncentrerad(100 12-punkters A3-sidor i timmen om jag inte minns fel, fast inte på skärm)

En annan intressant sak du tar upp är meningar. Betraktar du dem fortfarande som meningar även sedan du läst dem? Själv ser jag inte texten som ord och meningar när de väl kommit in i huvudet, utan snarare uttryck och signaler som tillsammans bygger helhetsbilden och stannar kvar tills den inte är aktuell längre, ny scen så att säga.

Kul att folk är med och bidrar. Det uppskattas.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Re: Medhåll

Jag ser de nog som meningar. Jag tänker mer språkligt än visuellt.

Vid närmare tanke visualiserar jag nog inte speciellt mycket. Xhakal brukar fråga hur diverse karaktärer ser ut och du känner jag mest "Wtf? Hur i helvete ska jag ha koll på -det-? Varför ska man ha koll på det?" Även om jag har stenkoll på hur en karaktär känns fysiskt, hur deras kroppshållning känns och hur pass stela/avslappande de är i kroppen med mera.)

När jag skriver brukar jag ha lite mer visuell tänkande, då måste resonera kring "Vad är det som syns? Vad är det folk märker?" men också då kommer det i andra hand.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag har svårt att låta bli att se det jag läser framför mig. Det kommer automatiskt. Däremot reflekterar jag mycket över varför författaren skriver vad han har skrivit. Alltså, samtidigt som jag följer handlingen och får den uppspelad framför mig, så finns det också utrymme för tankar utöver det - där jag kan hitta mönster, teman och avsikter i det som står skrivet, eller tänka särskilt på varför författaren tar upp vissa detaljer eller varför han utelämnar andra - och det kan fascinera mig.

Om jag ska nämna något exempel så kan jag exempelvis ta Illusionernas Bok, av Paul Auster. Huvudpersonens fru och barn har dött i en olycka, och han har sedan dess dragit sig undan och väljer märkliga projekt som sysselsätter honom (så att han slipper tänka på sin familj) och får honom att arbeta i ensamhet. Han har skrivit en bok om en bortglömd stumfilmsskådespelare, och nu, i ett samtal med en bekant, så får han höra att en miljonär vid namn Dexter Feinbaum har testamenterat lite drygt fyra miljoner i ett projekt att ge ut några av världsliteraturens erkända klassiker i ett gemensamt band, och tack vare detta så erbjuds huvudpersonen att nyöversätta Chateaubriands enorma självbiografi Mémoires d'Outre-Tombe, som är på drygt 2000 sidor. De pratar lite om boken, och om Chateaubriands älskarinna Mme Recamier, och till slut frågar bekantingen "så du har inget emot att tillbringa de kommande två-tre åren i sällskap med en dyster fransman?" och huvudpersonen svarar att nejdå, han har just spenderat drygt ett år med en stumfilmskomiker, så det är lugnt. "Menar du att du verkligen var tillsammans med honom, eller var det ett bildligt uttryck?"
"Ingen har varit tillsammans med honom sedan 1929. Han är död. Lika död som Chateaubrind och Mme Récamier. Lika död som Dexter Vad-han-nu-hette."
"Feinbaum"
"Lika död som Dexter Feinbaum."

---

Det här partiet älskar jag. Det står inte "lika död som min fru och mina barn". Ingen säger det. Det står inte ens att huvudpersonen tänker det, men givetvis är det ju det han gör. Och på sättet som partiet är skrivet, med frågan om vad Dexter egentligen hette i efternamn, så stannar tempot upp i läsningen så att vi läsare också tänker det.

Det är ett mycket enkelt och tydligt exempel på fenomenet. Givetvis pågår det en massa andra kommentarer och referenser i stycket också (Chateaubriands memoarer ("memoarer från andra sidan graven") skulle inte ges ut förrän han var död, och stumfilmskomikern som alla tror är död visar sig ännu vara vid liv - vilket betyder att huvudpersonen skrivit en bok "från andra sidan graven" om honom och... Tja, i vanlig Auster-ordning så vimlar det av referenser och kommentarer till andra delar av boken. Jag ska inte trötta ut er med det.

Ville bara visa ungefär hur jag läser en bok, vilket jag tycker att ovanstående parti skildrar väldigt komprimerat.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Jaa du...

Till att börja med ser jag överhuvudtaget inte texten när jag läser. Jag fokuserar inte nämnvärt på den, utan dess betydelser liksom rinner in i huvudet utan att jag alls beshöver anstränga mig. Jag läser också rätt snabbt.

Själv upplevelsen sedan är ett jädra hopkok av dels det visuella, det emotionella, hur karaktärerna rör, talar, känner sig och ser ut, och därtill vad jag minns att de gjort förut, vad jag tror att de kommer att göra, vad jag hade gjort i den situationer, vilka historiska karaktärer och händelser och egna minnen jag kan associera till scenen, karaktärerna, stämningen, etc. Plus ett alltid närvarande "hur kan jag använda det här när jag spelleder"- filter.

EDIT: Sedan blir jag alltid (och har sedan barndomen blivit) fullständigt okontaktbar så snart jag sitter och läser. Kanske beroende på antalet ofta motstridiga processer läsandet sätter igång för mig.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
Strukturell analys

Jag har på senare tid kommit på mig själv med att söka efter konflikter, scener, teman och allt det där ur ett rent teoretiskt perspektiv. Det är tyvärr ganska tråkigt och har gjort att bokläsning mer liknar att plugga till en tenta eller nått. Nu är jag visserligen oerhört intresserad av hur man bygger upp en historia men själva läsningen blir lidande... :gremfrown:
 

LutherHex

Veteran
Joined
30 Mar 2004
Messages
169
Location
Uppsala.
Detta kan verka som en väldigt underlig fråga att ställa på detta forum men jag lovar att det åtminstone till en viss del är relaterat till rollspel, dessutom hittade jag inget forum som jag direkt ser att det lämpar sig bättre i.

För att återgå till frågan: jag har under en längre tid kommit på mig själv med att göra mer än att bara ta in information när jag läser. Det handlar ofta om att även processera informationen mer än bara "Kalle sparkar på en boll". Det jag talar om är att jag i 3D verkligen föreställer mig hur kalle sparkar på bollen, hur han gör, åt vilket håll, hur omgivningen ser ut, vilka som tittar på, ofta i vilket sammanhang han gör det och främst varför han gör det. OK, skituselt exempel men det var mest för att demonstrera vad jag menar.

De övriga människorna i min närhet som jag har frågat verkar nöja sig med att föreställa sig Kalle som sparkar på en boll, för att sedan gå vidare till nästa mening och bearbeta den på liknande sätt. Resultatet av det arbetssättet förefaller mig måste bli så lösryckt och innehållslöst. Om det är så man uppfattar böcker så är det ju inte så underligt att massor folk inte tycker om att läsa. Själv "ser" jag nästan boken framför mig som om den nästan spelas som en film, i 3D hur man nu ska föreställa sig det, kanske ännu detaljrikare, nästan som om jag upplever det hela själv.

Och så till rollspelsanknytningen: Är det fler av er som upplever skönlitteratur på det här viset eller är det bara något som jag inbillar mig? Om så är fallet, vad kan det bero på. Har det här någonting med rollspel att göra. Utvecklar man som rollspelare förmågan att leva sig in i situationer i sådan utsträckning? Ska bli intressant att höra vad ni har för åsikter om det här. Hoppas det är fler än jag som inte tycker att man ska behöva avbryta sin beskrivning av den rafflande inledningen till äventyret för att berätta vad för färg drottningens älskare har på strumporna(ja, har sorgligt nog hänt en gång).
Ja, även jag tänker mycket i bilder då jag läser och även då jag spelar, det är mig till hjälp. Jag tror även att det är nyttigt att läsa böcker av många anledningar, men även denna som du tar upp. Folk är dock väldigt olika, så det finns säkert de som inte tycker det du beskriver stämmer in på dem.
 
Top