Som några andra tycker jag att de inledande påståendena är något hårdragna.
Många rollspel går utan tvekan att spela utan att spelarna vet mer eller mindre någonting om världen. I min nuvarande Red Box-kampanj la jag säkert tre minuter på att introducera "världen". En del rollspel (EON?) är nog mer eller mindre omöjliga att spela utan ganska mycket setting-info. Det är ju liksom halva poängen med kulturgejjmiga spel att få ta del av settingen. De flesta rollspel befinner sig troligen någonstans mellan OSR-spel och EON.
Själv gillar jag settingtunga spel med mycket kulturgejjming. Och de bästa sådana spel lånar en litterär teknik som bla JRR Tolkien var expert på. Det heter säkert något snofsigt i litteraturvetenskapen, men jag är obildad och kallar det för "den okunniga POV:en". Vad är grejjen med att börja både Bilbo och Ringarnas herre med hober i Fylke? Jo, det är att det är väldigt lätt att få folk att fatta vad hober och Fylke är. "Ah, det är gemytliga mini-britter som lever in en konservativ fantasiversion av Merry England innan industrialismen förstörde allt. Jag fattar". Sedan låter man läsaren följa de okunniga hoberna och upptäcka världen samtidigt med dem. Smart va?
Det här kan man se i spel som:
- Tekumel. Rollfigurerna tillhör en vanlijfantasykultur och har just anlänt till en exotisk kontinent som de inte vet någon alls om. Spelarna lär sig världen samtidigt med rollfigurerna.
- VtM. Din rollfigur börjar som människa, som blir vampyr under karaktärsskapandet. Hen vet inte ett smack om sitt nya vampyrliv, det utforskar man sedan i spel.(Funkar dessutom två gånger, en gång i Camarilla-spel och en gång i Sabbat-spel).
- KAP. Alla börjar som väpnare, om man kör introäventyret. Det presenterar fortlöpande setting och regler och när man har spelat igenom det blir ens rollfigur dubbad till riddare. På tre timmar har man lärt sig massor om settingen och systemet. Man behöver inte säga mycket mer om att KAP är ett pseudohistoriskt fantasyspel där det finns magi och drakar och en kung som heter Arthur som intro till en ny spelgrupp, sedan kör man det här äventyret. Övrig settinginfo kan man som SL ta under vägs.
Mer eller mindre alla rollspel har dessutom fluff invävt i systemet, vilket också "lär ut" världen. I DnD finns "klasser" och "alignment", även så enkla saker säger något om settingen. KAP har rätt mycket om kultur, religion, klass på figurbladet, tillsammans med "passioner" som Heder och Gästfrihet, alla dessa saker påverkar karaktären och hens siffror - settinginfo kommer med karaktärsskapandet. Någon smartare och mer kunnig än mig kan säkert utveckla det här resonemanget ytterligare.