Re: Tack
solvebring said:
Edit: Har läst lite och det verkar vara som du säger. I en klassisk Ottomotor, till exempel - eftersom det är den vanligaste bensinmotorn - så behövs tändningen bara vid uppstart, därefter verkar det som att bränslet självantänder eller dyikt. Fast det är fortfarande det problemet att eld antagligen inte skulle kunna ersätta detta.
En otto-motor tänder luft-bränsleblandningen medelst tändstift. Tändstiftet är till för att tända blandningen vid precis rätt tillfälle. Tändstiftet tänder med en elektrisk gnista för vilket det snor lite ström från motorn medelst en generator. Så motorn behöver elektricitet för att fungera, även om den skapar sin egen ström.
Det är diesel-motorn som tänder luft-bränsleblandningen genom kompression. När man pressar ihop gas så blir den varm (roa dig med att pumpa ett cykeldäck med en gammal hederlig pump någon gång, så kan du känna det med handen), och pressar man ihop det tillräckligt mycket så kan det bli så varmt att rätt blandning självantänder.
I dieselmotorn finns ofta ett glödstift, som är till för att värma upp luft-bränsleblandningen vid uppstart. När startmotorn (som är elektrisk i moderna bilar, men i princip kan vara en vev) vrider runt motorn så kan det gå lite långsamt, varvid bränsleblandningen kan hinna läcka ut kring kolvringen, varvid kompressionen inte blir tillräckligt hög och gasen inte tillräckligt varm. Detta inträffar speciellt i låga temperaturer, Därför hettar man upp blandningen i förväg med glödstift, så att den lägre kompressionen trots allt räcker för att trycka upp temperaturen till självantändning. När motorn väl är igång stängs glödstiftet av. Det är inte den enda lösningen: dieselmotorerna i gamla ryska T-34 hade en eldlåda under motorn som man tände en brasa i.
Tändkulemotorn sprutar in bränsle, ofta brännolja, i en glödhet kula, som därigenom antänds. Den heta gasen från antändningen rusar ner i cylindern och driver kolven. Gasen tillför också värme till kulan så att den fortsätter att vara glödhet när mer bränsle sprutas in i nästa varv. För att tända en sådan så måste man hetta upp kulan först på något sätt, exempelvis en blåslampa. Det är lite av en konst att upprätthålla temperaturen: gasar man på så kan den bli för het och tända för tidigt varvid man måste droppa in vatten i luftintaget; drar man av på gasen kan den bli för kall, och då måste man dra igång blåslampan igen.
Otto-motorn kör idag med en kompression på 9:1 eller 10:1, eller kanske upp till 11:1 eller 12:1 i högprestandamotorer som drivs på högoktanigt bränsle. Ju högre oktantal, desto högre är flampunkten, vilket gör att man kan köra med högre kompression, vilket gör att bränslet utnyttjas mer effektivt. En typisk dieselmotor kör på en kompression på 15:1. Tändkulemotorn har låg kompression, bara 3:1.