Ok, ett inlägg med lite annorlunda vinkling...
Jag hade en diskussion med en kompis för lite sedan som ansåg att ju mer detaljistiska spelvärldar, desto mer hårt styrt blir rollspelet, vilket i sin tur verkar hämmande på spelgruppens fantasi och uppfinningsrikedom. Vi gick in på i vilken utsträckning aspekter och detaljer i olika spelvärldar tillkommer under pågående spel. Hur mycket i spelvärlden ska egentligen vara förutbestämt? Ska detaljer i spelvärlden skapas "vid behov" under pågående spel av spelledare och spelare i en gemensam, skapande process vid sidan om den traditionella rollgestaltningen? Tillför ett gradvis förtydligande av en i grunden vagt beskriven spelvärld något positivt till rollspelssessioner, eller ska man bara hålla sig till sitt rollgestaltande i en tillrättalagd, utförligt beskriven spelvärld? Verkar detaljrika spelvärldsbeskrivningar hämmande i allmänhet på spelglädjen för speldeltagarna? Jag funderade lite på detta och när jag tänker på det, så har jag väldigt positiva minnen från perioder när vi spelat med vagt beskrivna spelvärldar där spelgruppens medlemmar kommit med idéer för vidareutveckling eller skapande av världskoncept och detaljer i spelvärldar under och mellan spelmötena (en del av detta kan iofs bero på att vi upptäckte saker och inte hade spelat rollspel så fruktansvärt länge). Om man som spelgrupp gemensamt, "undan för undan" fyller i detaljer i en mer vagt beskriven spelvärld kan den komma att bli mer personlig för var och en tror jag. Nackdelen med detta är bl a att spelvärlden tenderar att bli mer inkonsekvent och "flummig", m a o mindre realistisk. Närvarokänslan, eller känslan av en möjlig alternativ verklighet blir högre med en från början väl genomtänkt och någorlunda logisk spelvärld tror jag.
Vad har ni för erfarenheter av detta? Härstammar era bästa rollspelsminnen från spelsessioner där ni spelat i spelvärldar som "växt fram" på mikronivå under spelmöten, eller från sessioner där ni spelat i från början utförligt beskrivna spelvärldar, "färdiga paket" med tydliga koncept med begränsat utrymme för förändringar under och mellan spel? Har min kompis rätt i att detaljrika och tillrättalagda spelvärldsbeskrivningar verkar hämmande på rollspelandet, eller är det tvärtom, att ju mer beskrivet, desto mer inspiration och därmed bättre spel?
Jag hade en diskussion med en kompis för lite sedan som ansåg att ju mer detaljistiska spelvärldar, desto mer hårt styrt blir rollspelet, vilket i sin tur verkar hämmande på spelgruppens fantasi och uppfinningsrikedom. Vi gick in på i vilken utsträckning aspekter och detaljer i olika spelvärldar tillkommer under pågående spel. Hur mycket i spelvärlden ska egentligen vara förutbestämt? Ska detaljer i spelvärlden skapas "vid behov" under pågående spel av spelledare och spelare i en gemensam, skapande process vid sidan om den traditionella rollgestaltningen? Tillför ett gradvis förtydligande av en i grunden vagt beskriven spelvärld något positivt till rollspelssessioner, eller ska man bara hålla sig till sitt rollgestaltande i en tillrättalagd, utförligt beskriven spelvärld? Verkar detaljrika spelvärldsbeskrivningar hämmande i allmänhet på spelglädjen för speldeltagarna? Jag funderade lite på detta och när jag tänker på det, så har jag väldigt positiva minnen från perioder när vi spelat med vagt beskrivna spelvärldar där spelgruppens medlemmar kommit med idéer för vidareutveckling eller skapande av världskoncept och detaljer i spelvärldar under och mellan spelmötena (en del av detta kan iofs bero på att vi upptäckte saker och inte hade spelat rollspel så fruktansvärt länge). Om man som spelgrupp gemensamt, "undan för undan" fyller i detaljer i en mer vagt beskriven spelvärld kan den komma att bli mer personlig för var och en tror jag. Nackdelen med detta är bl a att spelvärlden tenderar att bli mer inkonsekvent och "flummig", m a o mindre realistisk. Närvarokänslan, eller känslan av en möjlig alternativ verklighet blir högre med en från början väl genomtänkt och någorlunda logisk spelvärld tror jag.
Vad har ni för erfarenheter av detta? Härstammar era bästa rollspelsminnen från spelsessioner där ni spelat i spelvärldar som "växt fram" på mikronivå under spelmöten, eller från sessioner där ni spelat i från början utförligt beskrivna spelvärldar, "färdiga paket" med tydliga koncept med begränsat utrymme för förändringar under och mellan spel? Har min kompis rätt i att detaljrika och tillrättalagda spelvärldsbeskrivningar verkar hämmande på rollspelandet, eller är det tvärtom, att ju mer beskrivet, desto mer inspiration och därmed bättre spel?