Nekromanti Hur viktig är bakgrunden för dig?

[solvebring]

Jag måste få förtydliga: det var ingen som faktiskt sa så utan det var bara in game/karaktärsspel, alla höll hårt och fint på sina värderingar. Det var alltså inte bara en rollperson som inte ville göra, utan alla. Ingen hade låtit sig mutas heller antagligen.

Hade det bara varit en eller två av fem som satt sig på bromsklossen hade det nog löst sig i alla fall, men när nu alla hade anledning att dra åt olika håll så... ja, då blev vi kvar på stället.

Aha, ja det ställer ju allting i en helt annan dager. Synd dock att det ska vara så. Visst, fint att alla spelar sin roll väl, det är ju vitkigt. Fsat är inte spelet viktigare... Jo. Bör man dessutom inte som författare ha sådant i åtanke förresten? Det känns lite olustigt att skriva ett konventsrollspel som har lätt för att skära sig. I och för sig är det aldrig lätt att skriva scenarion, de blir ju olika för varje spelgrupp, men generellt tycker jag att man vid konvent ändå bör hålla en viss standard på att det ska flyta.

Fast nåväl, sådant kan ändå hända. Jag tycker i så fall att det du gjorde är det bästa oavsett min personliga teori. Det finns ingen idé med att hålla på personligheten om det ändå ska betyda att man inte kan spela vidare. Handlingen måste ju fortgå för att man ska kunna spela.

Och ja, hade det inte varit samtliga hade ni nog efter vad jag själv tror kunnat spela vidare på det och därigenom kunnat komma vidare.

... Det kanske förresten är sådana här sammanhang som konvent då man verkligen borde köra med att bara skriva ut koncept på rollerna. Det gör ju saker så mycket enklare. Nu blev jag dessutom skitsugen på att skriva ett scenario med färdiga roller som bara har koncept på typ tre ord och se hur spelarna sköter det hela...

 

[krank]

Aha, ja det ställer ju allting i en helt annan dager. Synd dock att det ska vara så. Visst, fint att alla spelar sin roll väl, det är ju vitkigt. Fsat är inte spelet viktigare... Jo. Bör man dessutom inte som författare ha sådant i åtanke förresten?

Här är min lösning på det här problemet: Istället för att påtvinga spelarna ett metaperspektiv, så ser man till att deras rollpersoner åtminstone har anledning att samarbeta.

I konventsäventyr designar man rollpersoner som funkar så väl som man vill att de ska funka, eller så ser man till att det finns saker som kan hända för att bryta upp dödlägen (bomber...).

Hemma i soffan vill jag slå ett slag för att man skapar gruppkoncept. "Vi är delägare i en problemlösarfirma", "vi är medlemmar av samma munkorden", "vi bor i samma konstnärskollektiv". Man skapar större delen av rollpersonerna tillsammans, som en grupp.


Jag hör ofta det här argumentet, att inlevelsespelande med gedigna förberedda rollpersoner med bakgrunder och komplexa motiveringar som är bestämda på förhand automatiskt skulle leda till fastlåsningar, dödlägen och tråkigheter. Sanningen är att sådant beror på hur man gör. Gör man förberedelserna dåligt, och har en handfallen SL som inte kan hantera dödläge och liknande på ett intressant sätt, då sitter man i skiten.

Men det gäller allt: Gör man det dåligt, blir det dåligt.

 

[rjonas]

Gör man det dåligt, blir det dåligt.

vau

 

[w176]

Hm. Men jag tror att en del inlevelsespelare har dålig insikt i dramaturg och förstår inte att för att saker ska framskrida måste scenen tiltas när de segar osv.

För riktiga människor kan ju sätta sig och sitta fast i samma synsätt och situation i flera år utan göra något åt det, men detta är pretty värdelöst att spela även som inlevelse spelare. Att leva sig in i något som inte är dynamiskt är rätt trist.

 

[Guest]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Det är dock inte alla spelare som delar den här åsikten med mig. En del skriver än längre och försöker verkligen få ihop en liten episk novell medan andra skriver något stycke och somliga, ve och fasa, ingenting alls.</div></div>
Vanligtvis brukade jag inte skriva den för jag är bättre på att framföra den muntligt...
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">"Tjuven Evert"</div></div>
Ska man känna sig träffad?
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Hur viktig är bakgrunden bakom dina rollpersoner för dig?</div></div>
Den känns oerhört viktig, jag ska trivas med den (inte som att den ska vara trevlig) för att ha en bra relation med karaktären...
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Vad försöker du ta reda på, om du ens försöker ta reda på något, och varför?</div></div>
Viktiga händelser och värderingar...
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">På vilket sätt arbetar du med bakgrunden?</div></div>
Om inga särskilda bakgrundshändelser är satta som krav, brukar jag i stora händelser försöka göra en total överlevnadchans på åtminstone 50% och att om fler skulle upplevt samma saker så skulle åtminstone 25% av liknande personer gjort samma val efter varje händelse för att inte göra en karaktär som är för långt ifrån trolig (sedan kan händelserna vara helt unika men det är en annan grej), sedan arbetar jag på vad för person det blir av detta...

/Zorbeltuss