Nekromanti Hyborisk metafysik och magins pris (den halvfeta Stormbringer-CoC-mash-up:en)

[Doktor Laser]

Okej, långt inlägg i vanlig ordning. För mitt eget höga nöjes skull sitter jag och knåpar ihop någon sorts BRP-kompott av gamla Stormbringer och Call of Cthulhu 7th edition, eller 'Drakar & Demoner som jag skulle vilja ha det', ungefär. Framför allt är jag ju ute efter att använda det för svettigt halvnaken svärdsvingar-fantasy i Conans Hyboriska tidsålder (för den har tillräckligt mycket Terra incognita på sina kartor för att man ska kunna göra vad man vill utan att få dåligt kontinuitetssamvete, samtidigt som den är befriad från generiska äckel-orcher, högfärdiga jävla alver och småtjocka halvlängdsfolk). Nåväl. Det hela var busenkelt tills jag kom till magisystemet, och här vill jag gärna ha lite förslag och input.

Både Stormbringer och CoC har ju det gemensamt att den som börjar pyssla med svartkonst måste betala ett pris. I Stormbringer i form av Allegiance till någon av de metafysiska filosofierna Chaos och Law (framför allt Chaos, då...), och i Call of Cthulhu genom att det suger ut din Sanity snabbare än lågt lufttryck suger ut Goldfinger ur trasiga flygplansfönster.

Frågan är då, vilken sorts motsvarande "pris" är passande i gamla Conan-Hyborien? Någon variant av Sanity-systemet, eftersom Conan-trollkarlar bevisligen alltid är galna och onda? Eller ett Allegiance-system anpassat för en mer Hyborisk kosmologi (hur nu det skulle se ut) som ger fördelar och nackdelar beroende på hur man ligger till? Funderar på något som påminner lite om hur det fungerar med Skuld i Hjältarnas Tid, och hur svartkonstnären blir mer och mer avskild från den primala, "naturliga" världen. Annars överväger jag att helt sonika låta svartkonst käka upp rollpersonens värde i Luck, eller Ödespoäng som jag helt tokoriginellt väljer att kalla det.

Kort sagt, vilka fruktansvärda konsekvenser råkar den ut för, som ägnar sig åt svartkonst i tiden mellan då haven dränkte Atlantis, och Aryas söners uppgång?

 

[Svarte Faraonen]

Någon Allegiance-mekanik tror jag inte det finns så mycket stöd för i fiktionen, då den sortens kosmisk konflikt som präglar de unga rikena är frånvarande i Hyboria. Jag skulle föreslå Sanity, men med lite mer generösa regler än i CoC för att reflektera skillnaden i genre. Stormbringer hade att Sanity-system i supplementet Demon Magic som man kanske kan kika på.

 

[erikt]

En första tanke är ju att i Conans värld så är trollkarlar av olika slag nästan alltid antagonister till hjälterna. Dvs det skulle vara fullt i linje med den världen att reservera magi för SLP. Då behöver man inte bekymra sig så mycket om eventuellt pris för magin.
Lite tråkig lösning dock.

Conan-trollkarlar är inte alltid galna och onda. Bara nästan alltid.

Att låta dem förlora Luck/Ödespoäng eller motsvarande låter som en vettig lösning. I Conan berättelserna så brukar ju trollkarlarna alltid ha otur och klanta till sig på något sätt i slutet - alternativt överskatta sina krafter, och sedan dö på otrevliga sätt.

Man kan också tänka sig att priset för svartkonst inte är något man betalar när man lär sig magin, utan något man riskerar att betala när man misslyckas med den. Dvs, misslyckade besvärjelser har otrevliga konsekvenser utöver själva misslyckandet.
Om man t.ex. fumlar när man försöker frammana en demon, ja då är risken stor att en mycket kort karriär som mellanmål åt en ilsken demon är vad som väntar.

 

[Leon]

REH hade ju en världsdesign som växlade mellan rena, råa och naturliga barbarer, och civilisationen förfall och degeneration. Trollkarlar tillhör den senare kategorien. Sedan kompliceras det med att det även finns "onda" vildar - plikter, som ägnar sig åt naturmagi.

Så jag skulle köra på två skolor - svartkonst, som korrumperar, och shamanism/naturmagi som kanske tar ut ett mer fysiskt pris?

 

[Doktor Laser]

REH hade ju en världsdesign som växlade mellan rena, råa och naturliga barbarer, och civilisationen förfall och degeneration. Trollkarlar tillhör den senare kategorien. Sedan kompliceras det med att det även finns "onda" vildar - plikter, som ägnar sig åt naturmagi.

Så jag skulle köra på två skolor - svartkonst, som korrumperar, och shamanism/naturmagi som kanske tar ut ett mer fysiskt pris?

Jo, jag funderade lite på om det gick att basera det på konflikten rent barbari/smutsig civilisation, eftersom det är ett så stort tema i just Conan, men som du säger så sysslar ju även Picter och annat löst folk med någon form av svartkonst eller shamanism. I så fall blir det någon sorts barbar-civilisation-skala som man rör sig på, där bra/dåliga/underhållande saker händer när man hamnar för långt ut i någon ände. D.v.s ungefär som allegiance-systemet.

Någon Allegiance-mekanik tror jag inte det finns så mycket stöd för i fiktionen, då den sortens kosmisk konflikt som präglar de unga rikena är frånvarande i Hyboria. Jag skulle föreslå Sanity, men med lite mer generösa regler än i CoC för att reflektera skillnaden i genre. Stormbringer hade att Sanity-system i supplementet Demon Magic som man kanske kan kika på.

Det är nog troligtvis den enklaste lösningen, men det känns på något vis inte helt passande i den spelmiljön. Nog för att den har sin beskärda del galningar, men det där med att rollpersonerna befinner sig i en ständigt nedåtgående spiral mot vansinne är ju inte helt tematiskt korrekt. Det får nog nerfas rätt rejält då, eller som jag var inne på; inte direkt handla om mental stabilitet utan någon sorts avskärmning mot den naturliga, fysiska världen. Men jag ska se om jag kan rota fram sanity-reglerna till Stormbringer och se om de skiljer sig från CoC på något vis.

En första tanke är ju att i Conans värld så är trollkarlar av olika slag nästan alltid antagonister till hjälterna. Dvs det skulle vara fullt i linje med den världen att reservera magi för SLP. Då behöver man inte bekymra sig så mycket om eventuellt pris för magin.
Lite tråkig lösning dock.

Conan-trollkarlar är inte alltid galna och onda. Bara nästan alltid.

Att låta dem förlora Luck/Ödespoäng eller motsvarande låter som en vettig lösning. I Conan berättelserna så brukar ju trollkarlarna alltid ha otur och klanta till sig på något sätt i slutet - alternativt överskatta sina krafter, och sedan dö på otrevliga sätt.

Man kan också tänka sig att priset för svartkonst inte är något man betalar när man lär sig magin, utan något man riskerar att betala när man misslyckas med den. Dvs, misslyckade besvärjelser har otrevliga konsekvenser utöver själva misslyckandet.
Om man t.ex. fumlar när man försöker frammana en demon, ja då är risken stor att en mycket kort karriär som mellanmål åt en ilsken demon är vad som väntar.

Tanken slog mig också, men jag resonerade som så att det blir roligare om rollpersonerna har möjligheten att lära sig enstaka besvärjelser som de sedan grämer sig för att kanske behöva använda. Planen är inte att man ska kunna spela en eldklotsslungande D&D-glaskanon, utan snarare blir det samma inställning till det hela som i CoC, där man kan lära sig livsfarliga besvärjelser som kanske gör vissa uppgifter lite enklare, men som fördärvar användaren mer och mer.

Det var mycket riktigt den tanken jag hade med att låta dem förlora Luck. Gudarnas gunst är inte bottenlös, och ju mer du påfrestar dem genom att riva upp verkligheten, desto större chans är det att de slutar rädda dig ur skiten.

Går man på ditt sista förslag så är ju en idé att låta konsekvenserna för misslyckade besvärjelser bli värre och värre ju mer man sysslat med svartkonst. Rent av kan man kanske knyta det till Luck-mekaniken. Ligger Luck nere på noll så finns risken att Jordens Maskar får vittring på dig bara av att du är i närheten av din magiska kristallkula. Typ.