Inspirationen till det här inlägget är ett par trådar på forumet I Would Knife Fight a Man. Jag länkar inte till trådarna, för de är gamla och flera stycken, och blev mest en fråga om huruvida det är farligt att blanda in hypnostekniker i rollspel. Jag är inte så intresserad av den frågan (men vill ni verkligen så kan ni få diskutera det), utan snarare av frågan om vilka tekniker man som spelare eller spelledare kan låna av hyposen eller psykologin i allmänhet. Jag tänker på saker i stil med Risings inlägg om raggningstekniker anpassade för rollspel. Syftet med att använda hypnostekniker skulle då framför allt vara att öka inlevelsen.
I de trådar jag tidigare pratade om, som spårade ur i moraldebatter, så kom det fram två praktiska, applicerbara tekniker:
1) Fördjupning av karaktären utanför spel. En kille sade att han hade gjort litet mild självhypnos för att leva sig in i sin rollperson bättre, med goda resultat. Rollpersonen fick en mer koherent personlighet och blev mer av en person.
2) Inledningsritual till spelandet. Polaris "A long time ago, people were dying at the end of the world," eller vad man nu säger, citerades som ett exempel. Detta skulle då förbereda hjärnan på att nu skulle det fantiseras, och verkliga världen göre sig icke besvär. Specifikt så kunde inledning med djupdykning, sjunkande rörelser (typ dyka ned i vatten eller ett par änglar (rollpersonerna) som stiger ned till jorden) eller nedräkning, som i början av hypnos, medge djupare inlevelse.
Erfarenheter? Fler idéer? Lösa tankar? Just biten av ritualers betydelse för att förbereda hjärnan på vad som komma skall tror jag kan expanderas ytterligare. Finns det fler stimuli man kan utnyttja? Dimma ljuset, sätta på en specifik musik?
I de trådar jag tidigare pratade om, som spårade ur i moraldebatter, så kom det fram två praktiska, applicerbara tekniker:
1) Fördjupning av karaktären utanför spel. En kille sade att han hade gjort litet mild självhypnos för att leva sig in i sin rollperson bättre, med goda resultat. Rollpersonen fick en mer koherent personlighet och blev mer av en person.
2) Inledningsritual till spelandet. Polaris "A long time ago, people were dying at the end of the world," eller vad man nu säger, citerades som ett exempel. Detta skulle då förbereda hjärnan på att nu skulle det fantiseras, och verkliga världen göre sig icke besvär. Specifikt så kunde inledning med djupdykning, sjunkande rörelser (typ dyka ned i vatten eller ett par änglar (rollpersonerna) som stiger ned till jorden) eller nedräkning, som i början av hypnos, medge djupare inlevelse.
Erfarenheter? Fler idéer? Lösa tankar? Just biten av ritualers betydelse för att förbereda hjärnan på vad som komma skall tror jag kan expanderas ytterligare. Finns det fler stimuli man kan utnyttja? Dimma ljuset, sätta på en specifik musik?