Re: svar om samerna [Spoilers]
Jag ögnade igenom slutet igen för att se om jag kunde hitta det där med "känslan" (kasst beskrivet, men vad ska man kalla det?). En sak som HPL är mästare på är ju att i sin snustorrhet beskriva helt orimliga saker utan att tappa perspektiven - det orimliga blir liksom trovärdigt. Scenariot har en hel del av det - ritualen är nedtonad och de fysiska förhållandena är klart och koncist beskrivna - men kunde kanske behöva ytterligare lite? Hur förhåller sig en umebo 1934 till att plötsligt befinna sig i ett kvasi-asatempel? Det är ju så bissarrt egentligen. Eller... kanske inte om man käkat svamp tidigare och har surrealismen som referens? Kanske kan trovärdigheten stärkas någonstans där. En annan del jag saknar lite på temat "känsla" är att i slutet låta karaktärerna se en glimt av ett större sammanhang. Det finns också redan, men kanske kan förstärkas och/eller ges fler dimensioner/trådar? Kan den samiska inblandningen få en fördjupning t.ex.?
Och kartan är perfekt!
Nån annan skrev att det var tråkigt skrivet. Jag tycker det är en bra pastisch (stavn?) på HPL. Visst behöver det korrläsas här och där, särskilt från mitten och framåt, men det är inte där tråkigheten sitter. Den är väl ett medvetet stildrag.
Har du några bra boktips om samisk mytologi förresten, sockerpappan?
Aj då - jag läste aldrig karaktärerna... slarvigt! Jag satt istället och försökte klura ut om scenariot skulle gå att spela utan pre gen-karaktärer. Och jag tror det. Det krävs lite föberedelser några scenarios innan dock.
Jag ögnade igenom slutet igen för att se om jag kunde hitta det där med "känslan" (kasst beskrivet, men vad ska man kalla det?). En sak som HPL är mästare på är ju att i sin snustorrhet beskriva helt orimliga saker utan att tappa perspektiven - det orimliga blir liksom trovärdigt. Scenariot har en hel del av det - ritualen är nedtonad och de fysiska förhållandena är klart och koncist beskrivna - men kunde kanske behöva ytterligare lite? Hur förhåller sig en umebo 1934 till att plötsligt befinna sig i ett kvasi-asatempel? Det är ju så bissarrt egentligen. Eller... kanske inte om man käkat svamp tidigare och har surrealismen som referens? Kanske kan trovärdigheten stärkas någonstans där. En annan del jag saknar lite på temat "känsla" är att i slutet låta karaktärerna se en glimt av ett större sammanhang. Det finns också redan, men kanske kan förstärkas och/eller ges fler dimensioner/trådar? Kan den samiska inblandningen få en fördjupning t.ex.?
Och kartan är perfekt!
Nån annan skrev att det var tråkigt skrivet. Jag tycker det är en bra pastisch (stavn?) på HPL. Visst behöver det korrläsas här och där, särskilt från mitten och framåt, men det är inte där tråkigheten sitter. Den är väl ett medvetet stildrag.
Har du några bra boktips om samisk mytologi förresten, sockerpappan?
