Nekromanti I leken når människan sin fulländning
- Thread starter Mekanurg
- Start date
Det var ju synnerligen intresant läsning ja, eftersom man jobabr lite utefter de tankar som nämms där. Så jag ska ta & be mina kolegor kolla den här artikelen åxå.´
Kanske vi når fulländning när vi spelar rollspel, det är väll en form av lek/spel.. Eller ?
/ Johan K, som tackar för den här länken.
Kanske vi når fulländning när vi spelar rollspel, det är väll en form av lek/spel.. Eller ?
/ Johan K, som tackar för den här länken.
Rising
Vila i frid
Intressant artikel, inte minst eftersom vi många gånger diskuterat just om rollspel är ett "spel" eller en "lek" här på forumet, och har haft många problem med den gränsdragningen.
Jag tycker personligen att de försöker kategorisera spelet helt fel. Det framgår i artikeln att de har problem med slumpspelen, och det beror nog på att de har en så tokig utgångspunkt från början.
För även våghalsiga pulkaåkningar nerför backar är ju någon form av slumpmässiga risktaganden, och även våghalsiga chanstagningar framför ett crapsbord är en form av "ilinx"; en rubbning av sinnena, där man kan få uppleva de överrumplande känslorna av triumf och nederlag; inte helt olik den spänning som kan kännas i en pulkabacke.
I ett inlägg på Sveroks forum visade jag på att ordet "spel" kunde stå för tre saker; att gestalta någon (som i "att spela apa"), aktiviteter som styrs av uttalade eller outtalade regler (som i uttalandet "politiken är ett spel") och risktaganden (som i "du spelar ett högt spel, min vän").
Den första betydelsen kan tyckas vara gällande också för leken, men man kan ju faktiskt försöka "spela död" för att rädda sitt eget skinn, och då är det knappast någon "lek" längre; eftersom det inte är något förnöjande tidsfördriv.
Därför tycker jag att de är klumpiga när de försöker behandla alla olika former av "spel" såsom om det vore ett enda begrepp. De olika formerna av spel har i själva verket mycket lite gemensamt, och är absolut inte synonymt med "lek" i alla lägen.
Jag tycker att det är mycket mer givande att tala om spel-leken som antingen en utforskande eller ett utmanande (oftast både och). Det som kännetecknar lekspelen i dess alla former är att den ytligt sett är onödvändig och att den sker inom någorlunda säkra, reglerade, förhållanden på deltagarnas initiativ (att rulla nerför en backe kan vara en lek, men att bli knuffad nerför en backe är det inte). På så vis faller alla pusselbitar på plats:
Barn som söker igenom föräldrarnas källare, de utforskar ett område som kan vara spännande fastän de i bakhuvudet vet att källaren förmodligen är fri från verkliga faror.
Barn som leker affär, de utforskar vuxenvärlden, och utmanar sin egen bild av hur vuxenvärlden egentligen fungerar genom att försöka utföra dess rutiner så bra som möjligt. Om de inte vet hur man egentligen handlar i en affär, då kan de andra barnen berätta hur det ska gå till.
Brottare utmanar varandra på en rätt säker och reglerad styrkemätning. I en ren strid så försöker man ju skada varandra på riktigt och tar gärna till fula knep.
Datorspelet Tetris utmanar spelarens reaktionshastighet och perceptionsförmåga, datorspel såsom Final Fantasy bjuder också på utmaningar, men har dessutom en handling som spelaren gradvis får utforska allteftersom utmaningarna avklarats.
Osv. Ser man det så, då hamnar vissa risktaganden (de som vi tycker hör till lekens värld) inom definitionen, medan övriga (de som inte har något med barnens lekar att göra) hamnar utanför. Samma sak med de lekfulla gestaltningsövningarna i kontrast till de saker man kan "spela" (såsom att "spela svårflörtad", "spela oskyldig", "spela död" m.m) som inte har något med barnens lekar att göra.
Så som vanligt hade allt varit bättre om de frågat mig istället. :^)
/Rising
inte allvarlig med det sista.
Anledningen till att jag skrev detta är för att jag tror att de olika definitionerna av "spel" kan höra ihop med rollspelstriangeln på sätt och vis, och därför kan bli mycket hett diskussionsbränsle i framtiden.
Jag tycker personligen att de försöker kategorisera spelet helt fel. Det framgår i artikeln att de har problem med slumpspelen, och det beror nog på att de har en så tokig utgångspunkt från början.
För även våghalsiga pulkaåkningar nerför backar är ju någon form av slumpmässiga risktaganden, och även våghalsiga chanstagningar framför ett crapsbord är en form av "ilinx"; en rubbning av sinnena, där man kan få uppleva de överrumplande känslorna av triumf och nederlag; inte helt olik den spänning som kan kännas i en pulkabacke.
I ett inlägg på Sveroks forum visade jag på att ordet "spel" kunde stå för tre saker; att gestalta någon (som i "att spela apa"), aktiviteter som styrs av uttalade eller outtalade regler (som i uttalandet "politiken är ett spel") och risktaganden (som i "du spelar ett högt spel, min vän").
Den första betydelsen kan tyckas vara gällande också för leken, men man kan ju faktiskt försöka "spela död" för att rädda sitt eget skinn, och då är det knappast någon "lek" längre; eftersom det inte är något förnöjande tidsfördriv.
Därför tycker jag att de är klumpiga när de försöker behandla alla olika former av "spel" såsom om det vore ett enda begrepp. De olika formerna av spel har i själva verket mycket lite gemensamt, och är absolut inte synonymt med "lek" i alla lägen.
Jag tycker att det är mycket mer givande att tala om spel-leken som antingen en utforskande eller ett utmanande (oftast både och). Det som kännetecknar lekspelen i dess alla former är att den ytligt sett är onödvändig och att den sker inom någorlunda säkra, reglerade, förhållanden på deltagarnas initiativ (att rulla nerför en backe kan vara en lek, men att bli knuffad nerför en backe är det inte). På så vis faller alla pusselbitar på plats:
Barn som söker igenom föräldrarnas källare, de utforskar ett område som kan vara spännande fastän de i bakhuvudet vet att källaren förmodligen är fri från verkliga faror.
Barn som leker affär, de utforskar vuxenvärlden, och utmanar sin egen bild av hur vuxenvärlden egentligen fungerar genom att försöka utföra dess rutiner så bra som möjligt. Om de inte vet hur man egentligen handlar i en affär, då kan de andra barnen berätta hur det ska gå till.
Brottare utmanar varandra på en rätt säker och reglerad styrkemätning. I en ren strid så försöker man ju skada varandra på riktigt och tar gärna till fula knep.
Datorspelet Tetris utmanar spelarens reaktionshastighet och perceptionsförmåga, datorspel såsom Final Fantasy bjuder också på utmaningar, men har dessutom en handling som spelaren gradvis får utforska allteftersom utmaningarna avklarats.
Osv. Ser man det så, då hamnar vissa risktaganden (de som vi tycker hör till lekens värld) inom definitionen, medan övriga (de som inte har något med barnens lekar att göra) hamnar utanför. Samma sak med de lekfulla gestaltningsövningarna i kontrast till de saker man kan "spela" (såsom att "spela svårflörtad", "spela oskyldig", "spela död" m.m) som inte har något med barnens lekar att göra.
Så som vanligt hade allt varit bättre om de frågat mig istället. :^)
/Rising
inte allvarlig med det sista.
Anledningen till att jag skrev detta är för att jag tror att de olika definitionerna av "spel" kan höra ihop med rollspelstriangeln på sätt och vis, och därför kan bli mycket hett diskussionsbränsle i framtiden.