I perukmakarnas tjänst - spelrapport *SPOILER*
Efter ett speltest med Mutant: År Noll på fredagkvällen fortsatte vi lördag för/eftermiddag med äventyret I perukmakarnas tjänst från äventyrsmodulen Tricilve - Lojalisternas Tid. Vår SL hade bestämt att vi själva fritt fick skapa karaktärerna, vilket skulle visa sig vara ett ödestiget misstag. Även om varje karaktär applicerades med någon form av koppling till handlingen så framkom det aldrig hur de (iaf i en majoritet) var tänkta som lojala verktyg för Perukmakarnas skrå. Introduktionen blev lite för långdragen när SL gick igenom varje stadsdel och dess falanger vilket blev för mycket information att ta in för de som inte tidigare förkovrat sig i stadsbeskrivningen från bokens tidiga kapitel (här hade jag förmodligen hellre byggt på med info efterhand). Det här är förövrigt ett vanligt problem även när jag själv spelleder att göra avvägningen hur mycket av världsbeskrivningen som skall meddelas spelarna för att inte dränka dem i information men samtidigt ge dem en bra inlevelse i settingen.
Jag spelade själv lönnmördaren Gelbin ”Råttan” Surspya. En senig man med stripigt mörkt hår (som under sin peruk var blond och kortklippt). Gelbins koppling till äventyret blev att han egentligen var en infiltratör från Nekrostylisterna (karaktärens tillfälliga mål). Hans öde var att göra sig (ö)känd för sitt värv under signaturen Råttan och hans förbannelse att tappa omdömet när det dök upp vackra kvinnor.
I gänget ingick även Gelbins kusin (drogmakaren Sarin), handelsmannen Maglo samt en bokförerska och en slagskämpe som jag tyvärr inte minns namnet på. Hela historien började i Perukmakarnas högkvarter där ledaren Ingolmo Dokella gav sällskapet uppgiften att göra sig av med liket efter den mördade hovspionen Älskekind. Efter en makaber diskussion kokades kroppen ner till en illaluktande stuvning vilken doftsattes av Sarins drogkonst. Kvarvarande delar krossades till ett fint benvitt pulver varpå stuvningen sköljdes ut i kanalen till klagosången från hungriga tiggare. Samma natt smög sig Gelbin över till Nekrostylisterna och informerade Homber av skuggorna om Perukmakarnas tilltag.
Följande dag kom Ingolmo med nytt uppdrag. En högaktad kvinna skulle ges eskort till teatern i ett närliggande slumkvarter. När kvinnan senare dök upp var hon målad med underlig ansiktsmask vilket gjorde att Gelbins försök att hypnotisera kvinnan från onödiga sidoärenden fullständigt gick i stöpet. Efter att ha tagit dynga från den eskorterade damen kom man slutligen fram till destinationen. I drogmakare Sarins töcken efter drogmissbruk såg han plötsligt i en spegel hur kvinnans maskering föll bort och avslöjade henne som en av halvgudinnorna från Investalierna – marknadskrafternas nav i hela rikets ekonomi. Berusad av både droger och upptäckten vrålade Sarin ut avslöjandet vilket fick sällskapets slagskämpe att ta med honom ut genom en sidodörr. Strax därpå slogs huvudentrén in och kejserliga stadsmilisen gjorde en brysk räd mot etablissemanget. Gelbin flydde med sin kroppskontroll ut genom ett smalt fönster men ådrog sig en stukning i foten. Maglo, Bokförerskan och den eskorterade investaliern blev kvar men lyckades undkomma påföljder av räden och det faktum att investaliern var straffbar att vistas tillsammans med. På återvägen stannade Gelbin åter hos Homber av skuggorna och avrapporterade händelseutvecklingen.
Senare samlades man åter i Perukmakarnas källare där den eskorterade kvinnan skällde ut sällskapet och speciellt Sarin som förmodligen skulle straffas för sitt beteende på teatern. Sarin försökte lugna situationen men blev istället hotad av den upprörda kvinnan. Efter att hon gett sig av fick gruppen ytterligare bannor av Ingolmo. Vid det här laget var man irriterade på Ingolmo som utsatt dem för stor fara i och med uppdraget och dessutom inte berättat sanningen om kvinnan. Gelbin hade dessutom sått split enligt sitt dunkla mål att sabotera för organisationen och i tysthet började diskuteras att omkullkasta Dokellas makt. Ingolmo kom nu med ett tredje uppdrag. Han förklarade sin brors öde och att en förrädare fanns i Nya Sfärens led vilken Älskekind fått korn på strax innan sin död. Ett pergament angående träffen mellan Älskekind och Ingolmo hade dock fallit i en kejsarlojal domares händer och Ingolmo var nu skäligen misstänkt för sammansvärjning med den statsfientliga Nya sfären. Innan sin död hade Älskekind kodat ett meddelande om förrädarens namn på en hud men av en slump hade huden redan hunnit levereras som lyxperuker till fyra av stadens mer inflytelserika personer – däribland domaren själv. Perukerna behövde nu undersökas och efter en kort diskussion bestämdes utan Ingolmos kännedom att man skulle stjäla tillbaka dem från kunderna.
Gelbin tog sig osedd in i domarens pompösa boning medan övriga väntade på utsidan. Efter att ha smugit sig förbi tjänstefolk och oskadliggjort en livvakt kom han in i domarens sovrum. Med en medhavt strypsnara avlivade han den sovande domaren och placerade sitt signum – en spetsad råtta, i domarens svalg (inköpt som råtta-på-spett i ett närliggande gatustånd). Dels för att bejaka sitt öde, men även för att ställa till oreda för Perukmakargillet. Därpå slet han åt sig peruken och flydde brottsplatsen.
Tillbaka hos Ingolmo konstaterade man att peruken inte innehöll meddelandet och att man var tvungna att fortsätta sökandet hos de övriga tre kunderna. Ingolmo blev nu ursinnig över gängets tilltag och efter en ilsken dispyt så avskedade han samtliga. Då rann det plötsligt över för bokförerskan som hysteriskt stötte sin kniv i Ingolmos gamla mor så kvinnan dog på fläcken. Kaos utbröt och när allt lagt sig låg Ingolmo själv mördad av sina tidigare undersåtar. Det kodade meddelandet med Nya Sfärens förrädare tog perukmakarnas ledare med sig i graven. Gelbin tog kontroll över situationen och avslöjade att han hade kontakter hos Nekrostylisterna som skulle kunna hjälpa dem att själva överta perukmakeriverksamheten som snart därpå blev en underavdelning till begravningstjänsterna med Gelbin som Homber av skuggornas närmaste man. Bokförerskan och Ingolmos trolovade blev på något oklart och ockult sätt ett par och övriga fann sig i situationen.
Ett snöpligt slut på något sätt, bortsett min karaktär Gelbin som alltså lyckades infria både sitt mål och öde.
Efter ett speltest med Mutant: År Noll på fredagkvällen fortsatte vi lördag för/eftermiddag med äventyret I perukmakarnas tjänst från äventyrsmodulen Tricilve - Lojalisternas Tid. Vår SL hade bestämt att vi själva fritt fick skapa karaktärerna, vilket skulle visa sig vara ett ödestiget misstag. Även om varje karaktär applicerades med någon form av koppling till handlingen så framkom det aldrig hur de (iaf i en majoritet) var tänkta som lojala verktyg för Perukmakarnas skrå. Introduktionen blev lite för långdragen när SL gick igenom varje stadsdel och dess falanger vilket blev för mycket information att ta in för de som inte tidigare förkovrat sig i stadsbeskrivningen från bokens tidiga kapitel (här hade jag förmodligen hellre byggt på med info efterhand). Det här är förövrigt ett vanligt problem även när jag själv spelleder att göra avvägningen hur mycket av världsbeskrivningen som skall meddelas spelarna för att inte dränka dem i information men samtidigt ge dem en bra inlevelse i settingen.
Jag spelade själv lönnmördaren Gelbin ”Råttan” Surspya. En senig man med stripigt mörkt hår (som under sin peruk var blond och kortklippt). Gelbins koppling till äventyret blev att han egentligen var en infiltratör från Nekrostylisterna (karaktärens tillfälliga mål). Hans öde var att göra sig (ö)känd för sitt värv under signaturen Råttan och hans förbannelse att tappa omdömet när det dök upp vackra kvinnor.
I gänget ingick även Gelbins kusin (drogmakaren Sarin), handelsmannen Maglo samt en bokförerska och en slagskämpe som jag tyvärr inte minns namnet på. Hela historien började i Perukmakarnas högkvarter där ledaren Ingolmo Dokella gav sällskapet uppgiften att göra sig av med liket efter den mördade hovspionen Älskekind. Efter en makaber diskussion kokades kroppen ner till en illaluktande stuvning vilken doftsattes av Sarins drogkonst. Kvarvarande delar krossades till ett fint benvitt pulver varpå stuvningen sköljdes ut i kanalen till klagosången från hungriga tiggare. Samma natt smög sig Gelbin över till Nekrostylisterna och informerade Homber av skuggorna om Perukmakarnas tilltag.
Följande dag kom Ingolmo med nytt uppdrag. En högaktad kvinna skulle ges eskort till teatern i ett närliggande slumkvarter. När kvinnan senare dök upp var hon målad med underlig ansiktsmask vilket gjorde att Gelbins försök att hypnotisera kvinnan från onödiga sidoärenden fullständigt gick i stöpet. Efter att ha tagit dynga från den eskorterade damen kom man slutligen fram till destinationen. I drogmakare Sarins töcken efter drogmissbruk såg han plötsligt i en spegel hur kvinnans maskering föll bort och avslöjade henne som en av halvgudinnorna från Investalierna – marknadskrafternas nav i hela rikets ekonomi. Berusad av både droger och upptäckten vrålade Sarin ut avslöjandet vilket fick sällskapets slagskämpe att ta med honom ut genom en sidodörr. Strax därpå slogs huvudentrén in och kejserliga stadsmilisen gjorde en brysk räd mot etablissemanget. Gelbin flydde med sin kroppskontroll ut genom ett smalt fönster men ådrog sig en stukning i foten. Maglo, Bokförerskan och den eskorterade investaliern blev kvar men lyckades undkomma påföljder av räden och det faktum att investaliern var straffbar att vistas tillsammans med. På återvägen stannade Gelbin åter hos Homber av skuggorna och avrapporterade händelseutvecklingen.
Senare samlades man åter i Perukmakarnas källare där den eskorterade kvinnan skällde ut sällskapet och speciellt Sarin som förmodligen skulle straffas för sitt beteende på teatern. Sarin försökte lugna situationen men blev istället hotad av den upprörda kvinnan. Efter att hon gett sig av fick gruppen ytterligare bannor av Ingolmo. Vid det här laget var man irriterade på Ingolmo som utsatt dem för stor fara i och med uppdraget och dessutom inte berättat sanningen om kvinnan. Gelbin hade dessutom sått split enligt sitt dunkla mål att sabotera för organisationen och i tysthet började diskuteras att omkullkasta Dokellas makt. Ingolmo kom nu med ett tredje uppdrag. Han förklarade sin brors öde och att en förrädare fanns i Nya Sfärens led vilken Älskekind fått korn på strax innan sin död. Ett pergament angående träffen mellan Älskekind och Ingolmo hade dock fallit i en kejsarlojal domares händer och Ingolmo var nu skäligen misstänkt för sammansvärjning med den statsfientliga Nya sfären. Innan sin död hade Älskekind kodat ett meddelande om förrädarens namn på en hud men av en slump hade huden redan hunnit levereras som lyxperuker till fyra av stadens mer inflytelserika personer – däribland domaren själv. Perukerna behövde nu undersökas och efter en kort diskussion bestämdes utan Ingolmos kännedom att man skulle stjäla tillbaka dem från kunderna.
Gelbin tog sig osedd in i domarens pompösa boning medan övriga väntade på utsidan. Efter att ha smugit sig förbi tjänstefolk och oskadliggjort en livvakt kom han in i domarens sovrum. Med en medhavt strypsnara avlivade han den sovande domaren och placerade sitt signum – en spetsad råtta, i domarens svalg (inköpt som råtta-på-spett i ett närliggande gatustånd). Dels för att bejaka sitt öde, men även för att ställa till oreda för Perukmakargillet. Därpå slet han åt sig peruken och flydde brottsplatsen.
Tillbaka hos Ingolmo konstaterade man att peruken inte innehöll meddelandet och att man var tvungna att fortsätta sökandet hos de övriga tre kunderna. Ingolmo blev nu ursinnig över gängets tilltag och efter en ilsken dispyt så avskedade han samtliga. Då rann det plötsligt över för bokförerskan som hysteriskt stötte sin kniv i Ingolmos gamla mor så kvinnan dog på fläcken. Kaos utbröt och när allt lagt sig låg Ingolmo själv mördad av sina tidigare undersåtar. Det kodade meddelandet med Nya Sfärens förrädare tog perukmakarnas ledare med sig i graven. Gelbin tog kontroll över situationen och avslöjade att han hade kontakter hos Nekrostylisterna som skulle kunna hjälpa dem att själva överta perukmakeriverksamheten som snart därpå blev en underavdelning till begravningstjänsterna med Gelbin som Homber av skuggornas närmaste man. Bokförerskan och Ingolmos trolovade blev på något oklart och ockult sätt ett par och övriga fann sig i situationen.
Ett snöpligt slut på något sätt, bortsett min karaktär Gelbin som alltså lyckades infria både sitt mål och öde.
